Det skymmer redan här i Hult och om lite drygt en halvtimme kommer huset att fyllas med gäster. Istället för att mötas av dukat bord kommer vi att laga nyårsmaten gemensamt. Tänker att då har vi extra mycket tid till att umgås istället för att vi skall stressa som tokiga för att allt skall hinnas klart. Dagen innehåller dessutom ett visst mått av överraskning. En av våra gäster har med ingredienser till förrätten, vi står för varmrätten och en annan gäst har med sig vad som behövs till efterrätten. Ännu en gäst har med sig snacks. Det kan bli hur spännande som helst. Nu är det dock hög tid att byta myskläder mot nyårsstassen. Gott nytt år önskar jag er!
Sidor
▼
måndag 31 december 2012
lördag 29 december 2012
Vad döljer sig mellan kontoren?
Dublin är en på många sätt en lite märklig stad. det är en stad med många kontraster. När Raimo, Anna och jag var ute på promenad i staden när vi var där i november hittade vi en kyrkogård mellan stora kontorskomplex. Kyrkan visade sig vara från medeltiden och det fanns även guidade turer att få i kyrkan. Fast för oss kändes det mer som att kyrkogården var helt övergiven och bortglömd. Ogräset växte vilt och det såg inte ut som att någon varit där på mycket länge.
Vid kyrkogårdens ena kant låg ett bostadshus. Kan tycka att det är lite märkligt även med ett bostadshus inklämt mellan två stora kontorskomplex.
De boende i huset använder en del av kyrkogården som sin trädgård. Första gången jag ser tvätt hänga vid gravstenar.
Onekligen en märklig plats att besöka. Inne på kyrkogården var det tomt, tyst och stilla samtidigt som vi hörde stadens brus på lite avstånd. Kanske är det så på platser där det finns så många monument över svunna tider att man faktiskt inte kan bevara dem alla. När vi var vid kyrkan i Dublin tänkte jag på kyrkan i Edinburg som hade förvandlats till ett festivalcentrum kallat the Hub och hade knalligt gula väggar inne. Edinburgh är en stad som i likhet med Dublin har många gamla kyrkor och byggnader från äldre tider bevarade. Där har man valt att istället för att låta dem förfalla förvandlas till något som kan användas idag. Även i Dublin finns exempel på detta där en katedral i stadens centrum har förvandlats till en lyxig nattklubb. Första gången jag var i Edinburgh blev jag förfasad över hur man valt att hantera gamla byggnader men kanske är det ändå rätt väg att gå. Istället för att de står som tomma skall och minne över det som varit fylls de nu med liv och fortsätter vara en del av den pågående historien.
Onekligen en märklig plats att besöka. Inne på kyrkogården var det tomt, tyst och stilla samtidigt som vi hörde stadens brus på lite avstånd. Kanske är det så på platser där det finns så många monument över svunna tider att man faktiskt inte kan bevara dem alla. När vi var vid kyrkan i Dublin tänkte jag på kyrkan i Edinburg som hade förvandlats till ett festivalcentrum kallat the Hub och hade knalligt gula väggar inne. Edinburgh är en stad som i likhet med Dublin har många gamla kyrkor och byggnader från äldre tider bevarade. Där har man valt att istället för att låta dem förfalla förvandlas till något som kan användas idag. Även i Dublin finns exempel på detta där en katedral i stadens centrum har förvandlats till en lyxig nattklubb. Första gången jag var i Edinburgh blev jag förfasad över hur man valt att hantera gamla byggnader men kanske är det ändå rätt väg att gå. Istället för att de står som tomma skall och minne över det som varit fylls de nu med liv och fortsätter vara en del av den pågående historien.
fredag 28 december 2012
Lediga dagar
Vi har varit lediga här i Hult i sedan innan jul och det har varit helt fantastiskt att ha så många dagar tillsammans. Även om det givetvis är mycket som skall förberedas innan julen så kommer ju sedan belöningen i form av juldagen och annandagjul. Tror att de där dagarna är de bästa på hela året! Kylen är full med mat som bara behöver ställas fram och i övrigt har vi mest tittat på film och umgåtts med varandra. Visserligen har det kommit och gått gäster i olika omgångar men med allt förberett blir gäster bara ett trevligt inslag. Fast igår eftermiddag insåg jag att jag inte hade lämnat Hult sedan i söndags och kände mig plötsligt lite lappsjuk och behövde komma iväg. Lyckades övertyga både Raimo och Regina att ta en tur till gymmet vilket var riktigt trevligt.
Idag firar vi födelsedag här i Hult och vårt minsta lilla troll fyller åtta år. Tänk så fort tiden går! Det är en lycklig liten tjej som håller på och testar sina födelsedagspresenter. Undrar om vi kommer ångra den där elgitarren hon fick!? Nåväl den kan spelas med hörlurar också och då har vi sparat på familjens tålamod. Nu väntar en härlig helg! Det är sol i Hult, vi skall ha födelsedagskalas och på nyår blir det en glittrande nyårstillställning här hemma.
Idag firar vi födelsedag här i Hult och vårt minsta lilla troll fyller åtta år. Tänk så fort tiden går! Det är en lycklig liten tjej som håller på och testar sina födelsedagspresenter. Undrar om vi kommer ångra den där elgitarren hon fick!? Nåväl den kan spelas med hörlurar också och då har vi sparat på familjens tålamod. Nu väntar en härlig helg! Det är sol i Hult, vi skall ha födelsedagskalas och på nyår blir det en glittrande nyårstillställning här hemma.
onsdag 26 december 2012
Mitt liv 28 kilo lättare
Den 5 september 2012 kommer att vara ett datum jag minns så länge som jag lever. De var nämligen den dagen då jag gjorde en gastric bypass. Jag hade funderat länge och väl innan jag i slutet på 2011 beslutade mig för att ansöka om att få göra operationen. De var inte ett enkelt beslut och jag tvekade många gånger innan det väl var dags. Min vikt har de senaste åren gått sakta men säkert uppåt trots ett aktivt liv. En av förklaringarna är samma förklaring som varför jag inte har biologiska barn, nämligen att jag har PCOS. Kvinnor med PCOS har en högre benägenhet att öka i vikt och har även mycket svårt att kunna gå ner i vikt.
För min del hänger det här med ofrivillig barnlöshet och vikt tätt samman eftersom vi inte fick möjlighet att göra fertilitetsbehandlingar på grund av att jag hade ett BMI som låg över 35. Riskerna blir helt enkelt för många om den tilltänkta mamman är drabbad av fetma. Själv har jag i övrigt inte varit särskilt påverkad av att vara tjock, det har varit så jag har sett ut helt enkelt. Det som var avgörande för mig i mitt val att göra en gastric bypass var hälsovinster och möjligheten att kunna bli med barn. Vad gäller hälsan var den inte något problem innan operationen men på tio eller kanske tjugo års sikt med en så pass kraftig övervikt var det många tänkbara problem som väntade. Möjligheten att kunna bli med barn är fortfarande mycket liten, men nu kommer jag på sikt i alla fall ges möjlighet att pröva.
Att välja att göra en gastric bypass är inte en genväg. Det är livsförändrande på ett sätt som inte går att föreställa sig innan. Jag visste ju innan att jag bara skulle kunna äta mycket små portioner. Däremot visste jag inte hur svårt det skulle vara att lära ögat hur mycket mat som faktiskt är lagom. Jag var inte förberedd på hur trött jag skulle bli av mat eller att maten skulle smaka annorlunda mot tidigare. Innan operationen ens kom på tal hade jag under många år prövat olika metoder för att gå ner i vikt. Jag prövade mediciner och dieter och kände till slut att nu fick det vara nog! Antingen fick jag acceptera att övervikt var något som skulle följa mig genom livet eller så fick jag göra en radikal förändring. För mig blev den radikala förändringen en operation.
Den 7 juni 2012 skrevs jag in på NÄL i Trollhättan inför operationen och vägde då 110 kilo till en längd på 158 cm. Då hade jag börjat känna mig medveten om min vikt och kände att det gick inte längre så bra att trolla genom att klä sig klokt. Nu väger jag 28 kilo mindre och förstår inte hur min kropp orkade bära all den vikten. Min minsta dotter väger precis 28 kilo och jag prövade att bära runt henne en stund för att se hur det kändes att ha all den vikten tillbaka. Det går nästan inte att föreställa sig att jag har vägt så mycket mer. Jag orkar betydligt mer idag än tidigare och det är roligt att träna igen. Promenaderna med Ida har plötsligt blivit dubbelt så långa som tidigare och jag känner hur hela jag trivs med att åter kunna röra på mig ordentligt. Jag är glad över att jag vågade ta steget och operera mig. Däremot är det inte bara positiva erfarenheter. Jag har svårt att veta vad jag kommer kunna äta eller inte. Att gå på restaurang är något av en prövning på många sätt. Det är svårt att behöva förklara för främmande människor varför jag vill ha en mycket liten portion. Det är också svårt med mat som jag inte vet exakt vad den innehåller.
För mig har det varit viktigt att inte ta fula förebilder och sedan jämföra med ett nytt fantastiskt jag. Jag var ju fantastisk även innan, jag var bara tjockare än nu. Att vara tjock ses som fult och att man på något sätt skulle vara en sämre människa för att man inte kan kontrollera den egna vikten. För flera år sedan fick jag höra på jobbet att jag antagligen smygåt hemma. Anledningen menade hon att jag åt alltid så nyttigt på jobbet och om man åt nyttigt kunde man ju inte vara tjock. Visst kändes det tungt att behöva en operation för att kunna gå ner i vikt men det gör mig inte till en sämre människa. Jag är tacksam över att ha fått möjligheten till ett mer hälsosamt liv och med det kanske också en ökad livslängd.
Något som är lite märkligt som har hänt den sista tiden är att jag nu plötsligt känner mig tjock! Jag har gått ner nästan trettio kilo och är fortfarande överviktig och kanske var det orsaken till att jag plötsligt blev medveten om min kropp på ett nytt sätt. Sen har kroppen förändrats med viktnergången. Även om jag tränar regelbundet så märker jag redan hur huden inte riktigt hänger med. För många kan det bli aktuellt med ytterligare operation för överskottshud. Jag hoppas att det inte skall bli nödvändigt eftersom den senaste operationen var något av det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv.
Några månader har gått sedan mitt liv förändrades och jag var nog inte helt förberedd trots allt jag hade läst innan. Jag ångrar mig däremot inte en sekund. Jag mår bra, min kropp mår bra och jag har gett mig själv möjligheten att pröva fertilitetsbehandlingar. Livet är gott helt enkelt!
För min del hänger det här med ofrivillig barnlöshet och vikt tätt samman eftersom vi inte fick möjlighet att göra fertilitetsbehandlingar på grund av att jag hade ett BMI som låg över 35. Riskerna blir helt enkelt för många om den tilltänkta mamman är drabbad av fetma. Själv har jag i övrigt inte varit särskilt påverkad av att vara tjock, det har varit så jag har sett ut helt enkelt. Det som var avgörande för mig i mitt val att göra en gastric bypass var hälsovinster och möjligheten att kunna bli med barn. Vad gäller hälsan var den inte något problem innan operationen men på tio eller kanske tjugo års sikt med en så pass kraftig övervikt var det många tänkbara problem som väntade. Möjligheten att kunna bli med barn är fortfarande mycket liten, men nu kommer jag på sikt i alla fall ges möjlighet att pröva.
Att välja att göra en gastric bypass är inte en genväg. Det är livsförändrande på ett sätt som inte går att föreställa sig innan. Jag visste ju innan att jag bara skulle kunna äta mycket små portioner. Däremot visste jag inte hur svårt det skulle vara att lära ögat hur mycket mat som faktiskt är lagom. Jag var inte förberedd på hur trött jag skulle bli av mat eller att maten skulle smaka annorlunda mot tidigare. Innan operationen ens kom på tal hade jag under många år prövat olika metoder för att gå ner i vikt. Jag prövade mediciner och dieter och kände till slut att nu fick det vara nog! Antingen fick jag acceptera att övervikt var något som skulle följa mig genom livet eller så fick jag göra en radikal förändring. För mig blev den radikala förändringen en operation.
Något som är lite märkligt som har hänt den sista tiden är att jag nu plötsligt känner mig tjock! Jag har gått ner nästan trettio kilo och är fortfarande överviktig och kanske var det orsaken till att jag plötsligt blev medveten om min kropp på ett nytt sätt. Sen har kroppen förändrats med viktnergången. Även om jag tränar regelbundet så märker jag redan hur huden inte riktigt hänger med. För många kan det bli aktuellt med ytterligare operation för överskottshud. Jag hoppas att det inte skall bli nödvändigt eftersom den senaste operationen var något av det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv.
Några månader har gått sedan mitt liv förändrades och jag var nog inte helt förberedd trots allt jag hade läst innan. Jag ångrar mig däremot inte en sekund. Jag mår bra, min kropp mår bra och jag har gett mig själv möjligheten att pröva fertilitetsbehandlingar. Livet är gott helt enkelt!
Granarna står så gröna och granna i stugan
Det här med julgran är ett spännande dilemma. Å enda sidan vill mamman ha en julgran som pryder sin plats i vardagsrummet och är vacker att titta på. Å andra sidan vill mamman att barnen skall få ha roligt och klä granen precis hur de vill och i vilken mängd de själva önskar. Så vad göra? I år valde vi att ha två granar! En i vardagsrummet där jag har fått vara pyntgeneral och bestämt precis hur allt skall hänga. Sen har vi en på övervåningen där hela familjen har varit med och klätt och pyntat. Granen på övervåningen är en betydligt mer personlig gran eftersom den också innehåller pynt som gjorts av familjen genom året. Allra äldst är en liten röd klocka som jag gjorde på dagis när jag var tre år. Granen i vardagsrummet får istället för att vara fylld med minnen vara en prydnad för rummet. Alla nöjda och glada således!
Den personliga granen i lekrummet |
Klockan jag gjorde på dagis har hängt med i trettio år nu |
Den tjusiga spindeln kommer från Namibia. I granen finns även stjärnor och ödlor därifrån. De både görs och säljs på gatan för nästan ingenting trots att de är så fina. |
Vardagsrumsgranen. Barnen hävdar bestämt att den i lekrummet är finast |
Gillar julgranskulorna med virkade detaljer |
Fast lite personligt måste det ju vara. Givetvis finns det tjusiga skor i min gran |
tisdag 25 december 2012
Med licens att dela ut paket!
På julafton tog familjen i Hult en promenad med Ida och njöt av ett vintrigt landskap. Plötsligt fick barnen syn på att det var något som lyste i skogen. Vad kunde det vara?
Det visde sig vara vår granne som fått post med specialleverans hela vägen från Nordpolen. Han hade nämligen fått en tomtelicens och med det rätten att dela ut julklappar i Tomtens namn. Tänk det är inte alla som får förmånen att få ett tomtelicens utfärdad i Nordpolen!
Förutom en tomtelicens hade han också fått en säck med julklappar som skulle delas ut.
Och fika för frusna vandrare. Kaffe till de vuxna och varm choklad till barnen. Det bjöds även på pepparkakor, men barnen hade redan varit så snälla att deras julklappar väntade på dem.
Ida fick klara sig utan julklapp från tomten men var riktigt nöjd ändå eftersom det var fullt med snö som hon älskar!Julklappar delades ut till både stora och små och sedan var det ju snöbollskriget givet! Ida försökte utan framgång att fånga alla kastade snöbollar!
God Jul från Hult!
söndag 23 december 2012
Dan före dopparedan
Idag råder full verksamhet i huset i Hult och det känns både mysigt och trevligt. Här bakas, lagas mat, slås in paket och dessutom skall Magda komma på lunch. Jag är visserligen för att inte stressa in julen men de här förberedelserna de är ju roliga! Älskar när det luktar jul i köket och man kan gå och provsmaka allt gott som skall finnas på julbordet. I Hult har vi ett till stora delar vegetariskt julbord och har släppt alla traditionella måsten och valt det som är gott. För de i familjen som äter kött är julskinkan viktig och då ska den vara med, viktigast för mig är långkålen och när Anna var liten ville hon ha grillade majskolvar på julbordet. Julen handlar ju om att umgås och må gott så varför laga konstig mat som ingen egentligen vill äta? När vi hade vårt numera traditionella glöggmys till första advent prövade jag att för första gången koka laktosfri risgrynsgröt vilket visade sig bli riktigt bra. Äntligen kan även jag äta gröt på jul och det är bra. Prövade också att baka glutenfria pepparkakor men där behöver jag nog mer handledning för något blev riktigt tokigt med dem. Nåväl övning ger färdighet! Nu skall jag åter ta tag i julförberedelserna och spela julmusik på hög volym. Än så länge är bara Anna och jag hemma eftersom Raimo och småtrollen är på julkrubba i kyrkan. Lite mysigt att ibland ha egen tid med tonåringen. det händer ju inte så ofta numera eftersom hennes kalender är mer fullbokad än min egen!
Så här fint såg det ut till första advent när vi hade glöggmys i Hult |
lördag 22 december 2012
Juleljus
När jag var liten älskade jag när julbelysningen tändes på Västra gatan hemma i Kungälv. Tyckte att det nästan var lite magiskt att se gatan dekorerad med vackra ljus. När jag var barn höll man dessutom hårt på traditionen med skyltsöndag till första advent. På lördagen täcktes alla butikers skyltfönster och man kunde se att personalen arbetade in på sen kväll för att hinna få färdigt skyltningen till nästa dag. Jag brukade ofta gå på skyltsöndagen tillsammans med min farmor. Vi tittade noga på varje skyltfönster och gick sedan hem till henne och drack varm choklad. Att köpa något på skyltsöndagen var inte viktigt för oss, det viktiga var själva upplevelsen. Förra året hittade jag en plats där julbelysningen och skyltningen får mig att känna mig som ett litet barn igen. På Grafton street i Dublin är både julbelysningen och skyltningen helt fantastisk och ett besök där är nästan lika magiskt som julbelysningen på Västra gatan när jag var barn.
Ett besök på Grafton street vid jul är ett måste om man befinner sig i Dublin! |
torsdag 20 december 2012
Livsstilsmagasinet Livåleva
Ni läser väl Livåleva! Det vill säga det livsstilsmagasin på nätet som jag driver tillsammans med min väninna Regina. Dagens artikel handlar om hur man på ett enkelt sätt kan förvandla dina gamla julgranskulor som du har tröttnat på. Igår publicerade vi en artikel om Mia Söderberg som skapade sitt eget drömjobb. Vi skriver om helt ovanligt vanliga människor som inspirerar och engagerar, gör hemma-hos-reportage, du kan också läsa om livsstil, trädgård och mycket annat. Välkommen att läsa!
Julstök i Hult
Idag julstökas det i Hult vilket innebär att det spelas julmusik på hög volym. Granen skall få flytta upp från källaren och kanske få bli klädd. I annat fall kommer det ju en dag imorgon också. Alla tre barnen har jullov och så även jag. Till skillnad från barnen känner jag ett visst vemod inför det här med jullov. För mig innebär det att jag bara har en termin kvar i skolan. Jag trivs så fantastiskt bra med min utbildning och med min klass och önskar lite att det inte redan var på väg att ta slut. Till våren blir det att skriva mastersuppsats och äntligen är jag helt säker på vad jag skall skriva om. Fast innan dess skall jag fira jul och njuta av att vara ledig! De allra flesta julklapparna är inhandlade, maten är handlad, grönkålen repad och förvälld så jag har egentligen bara det roliga och mysiga kvar!
tisdag 18 december 2012
Jul i Belfast
Förra lördagen åkte min syster och jag från Dublin till Belfast. Kändes som att vi skulle åka jättelångt när jag tittade på kartan, men i själva verket är det bara 17 mil. Vi färdades med tåg genom ett soligt irländskt landskap och jag förstår varför det kallas för den gröna ön.
Väl framme i Belfast blir första uppgiften att lokalisera vårt vandrarhem. Kan nästan önska att vi inte hittat det! Har nog inte sovit på en smutsigare plats någon gång i hela mitt liv! Nåväl på väg till vandrarhemmet hittade vi restaurangen Nandos och inser att vi är riktigt hungriga. Mat på Nandos och en Savanna till det så är jag nöjd resten av dagen. Undrar fortfarande varför denna trevliga restaurangkedja inte finns i Sverige.
Belfast var en charmig stad med småstadskänsla. Till viss del påminner den mycket om Göteborg. Kanske inte just gatan på bilden, men i många andra stycken. Precis som Göteborg är Belfast en hamnstad där varvsindustrin har varit mycket viktig. Mest kända skeppet som byggts i Belfast är som bekant Titanic.
Så här glad var min syster över att shoppa i Belfast istället för i Dublin. Visserligen var det mycket folk på stan även i Belfast men det går inte att jämföra med galenskapen som råder i Dublin när det närmar sig jul. Verkar som att hela världen julshoppar i Dublin!
Victoria Square är något som inte får missas för den som besöker Belfast. Det är ett köpcentrum i centrala Belfast som täcks av en stor kupol. Med hiss eller trappor kan man ta sig hela vägen upp och njuta av utsikten från ett fågelperspektiv. Kan dock varna för att det är en utmaning för den som är höjdrädd, alltså som jag!
Som ni ser är vi riktigt, riktigt högt upp! Vi tog hissen upp och glashiss till en hög höjd visade sig vara lite mer än var jag klarade av. Tänk att jag aldrig lär mig! Att åka linbana i somras var ju inte heller något som funderade riktigt bra.
Vi valde alltså trapporna istället vilket visade sig vara en utmaning. Hissresan tog några sekunder medan det tog många minuter att ta sig ner när man tog trapporna. Kände att jag helst ville blunda hela vägen ner. Känner mig riktigt stolt över att jag vågade detta trots allt. Jag skall som jag har skrivit om tidigare inte låta mina rädslor besegra mig!
Efter en dags shopping tog vi en tur till den internationella julmarknaden vid stadshuset i Belfast. Oj så mycket spännande det fanns att hitta där. Mat, bakverk och saker från alla möjliga länder. Dessutom kunde man köpa med sig en julgran hem om man ville eller varför inte ta en öl eftersom där till och med fanns en tillfällig pub.
Större delen av söndagen tillbringade vi på Titanicmuseumet som verkligen var en upplevelse. Vi promenerade dit genom ett sömningt och slumrande Belfast och passade på att äta frukost på vägen. Riktigt trevligt att inte känna någon brådska utan att låta saker ta sin tid. Efter museumet tog vi en tur till på stan och jag hittade tjusiga gummistövlar. Känner att mitt tjugoåriga jag som aldrig någonsin skulle ha lågklackat på sig hade älskat dessa gummistövlar. Mitt drygt trettioåriga jag är lite mer praktiskt lagd och inser att de där stövlarna skulle inte vara helt passande på lervägarna här i Hult.
På väg till tåget och med alldeles för lite tid kvar hittade vi en mysig saluhall som saluförde lite av allt. Här fanns loppis, mat, hantverk och annat i en salig blandning. Här hade vi kunnat stanna länge.
Vi valde alltså trapporna istället vilket visade sig vara en utmaning. Hissresan tog några sekunder medan det tog många minuter att ta sig ner när man tog trapporna. Kände att jag helst ville blunda hela vägen ner. Känner mig riktigt stolt över att jag vågade detta trots allt. Jag skall som jag har skrivit om tidigare inte låta mina rädslor besegra mig!
Efter en dags shopping tog vi en tur till den internationella julmarknaden vid stadshuset i Belfast. Oj så mycket spännande det fanns att hitta där. Mat, bakverk och saker från alla möjliga länder. Dessutom kunde man köpa med sig en julgran hem om man ville eller varför inte ta en öl eftersom där till och med fanns en tillfällig pub.
Större delen av söndagen tillbringade vi på Titanicmuseumet som verkligen var en upplevelse. Vi promenerade dit genom ett sömningt och slumrande Belfast och passade på att äta frukost på vägen. Riktigt trevligt att inte känna någon brådska utan att låta saker ta sin tid. Efter museumet tog vi en tur till på stan och jag hittade tjusiga gummistövlar. Känner att mitt tjugoåriga jag som aldrig någonsin skulle ha lågklackat på sig hade älskat dessa gummistövlar. Mitt drygt trettioåriga jag är lite mer praktiskt lagd och inser att de där stövlarna skulle inte vara helt passande på lervägarna här i Hult.
På väg till tåget och med alldeles för lite tid kvar hittade vi en mysig saluhall som saluförde lite av allt. Här fanns loppis, mat, hantverk och annat i en salig blandning. Här hade vi kunnat stanna länge.
Nåväl det är nog ganska klokt att lämna en stad med känslan av att där finns mer att hämta. Jag tycker om att besöka en plats flera gånger. Första gången går så mycket tid åt bara till att orientera sig. Att komma tillbaka till en plats är alltid praktiskt eftersom orienteringsbiten redan är avklarad.
söndag 16 december 2012
Om att vara mormor och ofrivilligt barnlös
Tidigare under hösten blev jag intervjuad för en artikel i Aftonbladet som handlar om hur det är att vara 33-årig mamma till fyra samtidigt som jag är drabbad av ofrivillig barnlöshet. Detta är något jag gärna pratar mig varm om. Jag tror att ofrivillig barnlöshet är något som diskuteras alldeles för lite och att längtan efter en bebis kanske gör att man inte ser att det finns andra alternativ. Visserligen längtar jag fortfarande efter en bebis, det skulle vara helt fantastiskt att få vara med om att vara gravid och få en liten. Samtidigt är jag innerligt tacksam över de barn jag har förmånen att dela mitt liv med. Genom barnbarnet Amanda får jag dessutom ta del av upplevelsen att ha en bebis vilket är nytt för mig. Det var inte så här jag trodde att livet skulle bli men jag skulle inte vilja ändra på det! Länk till artikeln hittar du HÄR!
Vill du läsa mer om mina tankar kring barn och barnlöshet hittar du ett inlägg jag skrivit tidigare HÄR!
Vill du läsa mer om mina tankar kring barn och barnlöshet hittar du ett inlägg jag skrivit tidigare HÄR!
Sofia, jag, Amanda och Anna! Fotograf Anna Edlund |
lördag 15 december 2012
Fem dagar i korthet
Tänk förra veckan var jag i Belfast och julshoppade med min syster. Idag är vi insnöade i Hult och tar det lugnt. Hela tre julgranar har huggits i trädgården idag och nu tar vi det lugnt resten av den här lördagen känner jag. Varför då tre granar? En till vardagsrummet där jag får lov att vara pyntgeneral, en till lekrummet där barnen får bestämma helt fritt och en till mamma i present. Känner att det är egentligen idag som jag har hunnit landa helt och hållet efter den senaste resan till Irland. Kände mig inte riktigt som turist den här gången när jag bodde hemma hos min syster. Att bo på hotell är ju annars något som gör att man känner att man verkligen är ute och reser. Tror nästan jag skulle kunna känna mig som turist om jag bodde på hotell i Uddevalla!
Lite märkligt är det att vistas många dagar i en stad när man själv är van vid att bo mitt ute i skogen. Det är aldrig tyst i staden, inte ens om natten! Efter någon dag kändes det inte lika påträngande längre, men vänja mig vet jag aldrig om jag skulle göra.
Mitt på O'Connell street i Dublin ligger en bokaffär i tre våningar som har öppet från tidig morgon till sen kväll. Där inne skulle jag kunna spendera timmar! Nu när jag själv förfogade över tiden kunde jag strosa runt i butiken i lugn och ro. Där fanns till och med ett café!
Tog mig en tur in på posten som även den ligger på O'Connell street. Detta är något så märkligt som en post där man bara kan köpa frimärken och betala räkningar! Där finns också en oändlig mängd kassor för dessa ändamål.
Så här års fanns det också möjligheten att posta brev till tomten!
Så här i juletid är det galet mycket folk ute på stan i Dublin. Det var faktiskt lite skönt att komma till Belfast där det inte var lika mycket människor i rörelse. Något jag gillar med Dublin är att de tar det här med juldekorationer på allvar. Nästan alla gator i centrum är julpyntade och fina.
Det verkar inte som att Irland eller Storbrittanien för den delen har samma regler som här hemma vad gäller hantering av kött. Här lägger slaktaren köttet på parad i skyltfönstret för att visa vad som finns till salu. Känns klokt att jag inte äter kött!
Två dagar var vi i Belfast, tänker att det får bli ett eget inlägg om staden en annan gång. Det som gjorde störst intryck på mig var besöket på Titanicmuseumet. Museumet öppnade tidigare i år och det var verkligen en upplevelse att besöka. Utställningen kändes lekfull, innovativ och informativ. Den är utformad på så vis att den kan förändras med ganska enkla medel vilket är klokt tror jag.
Becka visade vägen till en ny park att besöka. Fler bilder från parken hittar du HÄR! Trevligt att så nära lillsysters lägenhet ha ännu en park att promenera i.
Sista kvällen ägnades åt att titta på julpyntningen på Grafton street. Den är verkligen spektakulär och många av butikerna har verkligen satsat på den egna julpyntningen. Becka och jag tittade även in i Disneybutiken. Det är egentligen en helt galen butik! Den är onekligen utformad på ett sådant sätt att varje barn som kliver in genom dörrarna skall vilja ha allt som finns där inne. Priserna är helt galna och jag kände att det var tur för min plånbok att jag inte hade mina småtroll med tindrande ögon med mig!
I korthet ägnade jag mina fem dagar på Irland till att studera, promenera, äta god mat, resa till Belfast, dricka sojalatte, shoppa och ja just det umgås med min syster!
Lite märkligt är det att vistas många dagar i en stad när man själv är van vid att bo mitt ute i skogen. Det är aldrig tyst i staden, inte ens om natten! Efter någon dag kändes det inte lika påträngande längre, men vänja mig vet jag aldrig om jag skulle göra.
Mitt på O'Connell street i Dublin ligger en bokaffär i tre våningar som har öppet från tidig morgon till sen kväll. Där inne skulle jag kunna spendera timmar! Nu när jag själv förfogade över tiden kunde jag strosa runt i butiken i lugn och ro. Där fanns till och med ett café!
O'Connell Street i Dublin
Tog mig en tur in på posten som även den ligger på O'Connell street. Detta är något så märkligt som en post där man bara kan köpa frimärken och betala räkningar! Där finns också en oändlig mängd kassor för dessa ändamål.
Så här års fanns det också möjligheten att posta brev till tomten!
Lillsyster och jag passade på att äta sushi på en en trevlig restaurang kvällen efter att jag kom till Dublin. Finns mycket att välja mellan vad gäller mat och det är inte någon risk att man skall behöva bli uttråkad!
Tidigt på lördagsmorgonen for vi till Belfast vilket var mycket trevligt. Lite oroliga var vi eftersom det på fredagen hade varit oroligt i staden. Läs gärna mer om detta i min artikel Belfast åter en orolig stad? som publicerats hos livsstilsmagasinet Livåleva.
Två dagar var vi i Belfast, tänker att det får bli ett eget inlägg om staden en annan gång. Det som gjorde störst intryck på mig var besöket på Titanicmuseumet. Museumet öppnade tidigare i år och det var verkligen en upplevelse att besöka. Utställningen kändes lekfull, innovativ och informativ. Den är utformad på så vis att den kan förändras med ganska enkla medel vilket är klokt tror jag.
Becka visade vägen till en ny park att besöka. Fler bilder från parken hittar du HÄR! Trevligt att så nära lillsysters lägenhet ha ännu en park att promenera i.
Sista kvällen ägnades åt att titta på julpyntningen på Grafton street. Den är verkligen spektakulär och många av butikerna har verkligen satsat på den egna julpyntningen. Becka och jag tittade även in i Disneybutiken. Det är egentligen en helt galen butik! Den är onekligen utformad på ett sådant sätt att varje barn som kliver in genom dörrarna skall vilja ha allt som finns där inne. Priserna är helt galna och jag kände att det var tur för min plånbok att jag inte hade mina småtroll med tindrande ögon med mig!
I korthet ägnade jag mina fem dagar på Irland till att studera, promenera, äta god mat, resa till Belfast, dricka sojalatte, shoppa och ja just det umgås med min syster!