Påminnelse!

Tänkte bara påminna om min och Reginas föreläsning nästa vecka. Då ska det pratas stil, skor och underkläder. Attans vad roligt vi ska ha och som jag ser fram emot vår föreläsning. Det allra bästa med att ha ett eget företag är onekligen möjligheten att få göra sådant man tycker är roligt!

Hults korsning

Krukan vid korsningen i Hult lever farligt! Tidigare hade vi två krukor placerade i korsningen med den ena krukan kördes över i våras. Den nya krukan har fått stå orörd sedan jag ställde dit den i våras. Inför hösten har jag dessutom sett till att sätta dit en ordentlig reflex på krukan samt två solcellslampor. Lamporna har fungerat väl hittills men nu klarar snart inte solen att hålla dem lysande under natten. Det har gått några veckor sedan krukan höstpyntades och nu är det snart dags att förnya och byta ut mot nytt.

Fick tipset förra året att blommande hyacinter står fint även när de har frusit. Kanske kan det vara ett alternativ för vår vägkruka. Känns viktigt att det ser snyggt och prydligt ut i vår kruka eftersom den står ute i vägen. Eller egentligen står den inte i vägen utan precis på tomtgränsen. Vägen har i stället tagit sig friheter och brett ut sig på vår tomt. Jag tror att om krukan är snygg och prydlig är risken mindre att människor stör sig på den. Den står där för att sänka hastigheten på vägen och inte för att irritera men risken är alltid att någon stör sig.

Vad gäller vägar så är vi snart på väg ut i världen igen, den här gången blir destinationen Rom. Jag har bara tillbringat en enda dag i Rom för femton år sedan så jag ser fram emot att åka dit om en månad. Vädret kanske inte är det bästa, men det kommer garanterat att vara bättre väder i Rom än hemma. För att kunna komma iväg var jag idag tvungen att skaffa mig ett nytt pass. Det gamla gick ut tidigare i veckan och det känns nästan lite sorgligt. Tänk så många spännande resor jag gjort med det där passet. Fast många spännande resor väntar garanterat i framtiden också. Att ordna pass är ju inte något märkvärdigt men det blev lite märkligt eftersom hon som hjälpte mig påpekade att jag behöver skaffa nytt körkort. Förstod inte vad hon menade först, mitt körkort är ju bara två år gammalt. Hon påpekade då att det knappt går att se att det är jag på kortet på körkortet. Det skiljer ju över 40 kilo i vikt på den bilden till hur jag ser ut idag, men jag hade inte tänkt på det innan. Trevligt problem att behöva förnya körkortet känns det dock som!

Livspussel och kaffe

Tidig morgon i Hult idag trots att det är lov. På dagens program står en frukostdate med en god vän och sedan skall barnen ut på en efterlängtad shoppingtur. Enligt ena småtrollet är shopping meningen med livet. Som tur är tycker hon att det är lika roligt att shoppa på loppis som att shoppa annat. Att få saker att fungera kräver just nu mycket god planering. Imorgon har vi möten i Uddevalla på eftermiddagen och passar därför på att åka in tidigare och göra lite aktiviteter som barnen vill göra. Efter möten i Uddevalla väntar möten i Munkedal innan det till slut är kväll. Jag brukar likna vårt liv vid ett tusenbitarspussel där det saknas bitar. Ungefär så svårt känns det att få ihop alla tider och viljor. Inte så att jag klagar, vi har ju själva valt att vara aktiva och engagerade människor. För att det skall fungera krävs dock mycket planering. Och kaffe...

På landet

Vilken fantastisk höst det har varit i år. Mild temperatur och härligt färgsprakande. För någon vecka sedan promenerade jag och ena dottern genom Hult och som alltid förundras jag över hur vackert här är. Det finns så klart många vackra platser runtomkring och vackrast blir nog den plats som man älskar och känner sig hemma på.

En av de stora fördelarna med Hult är att vi verkligen bor mitt ute i skogen men samtidigt har nära till det mesta. Det tar oss tjugo minuter ungefär att komma till närmsta samhälle och Göteborg ligger ytterligare en timme bort. Norge och även kusten ligger inte allt för långt borta så onekligen ligger Hult strategiskt placerat i centrala storskogen. Hästhagen ligger här i Hult och bara en kort promenad från där vi bor. Där har vår granne byggt om sin lada till en festlokal. Vi har inte varit där och tittat inuti ännu men från utsidan ser det riktigt fint ut. Vi har en tid letat efter lokal att hålla vår bröllopsfest i nästa år och lämpligare avstånd går nog inte att hitta. Nästa år är det tio år sedan vi gifte oss och redan inför bröllopet bestämde vi oss för att spara festen tills det gått tio år.

Jag är inte särskilt förtjust i vinter och kyla. Trots det älskar jag när temperaturen faller om hösten och man känner hur det biter lite i kinderna när man är ute och går. Luften blir som lite klarare då och jag kan inte annat än älska det.

Att gå på promenad hemma i Hult är sällan något man gör ensam. Jag har alltid med mig hunden Ida när jag går ut och då följer även katten Elvis med. Han följer troget och fint med vart vi än går. Det händer att han tröttnar och då vill han åka på någons axlar. Finns viss risk att han är lite bortskämd den där Elvis!

Vintage ger balans i tillvaron!

Det är höstlov för barnen och mamman behöver arbeta med sin mastersuppsats. Ett upplägg som riskerar att resultera i besvikna barn och dåligt samvete hos mamman. Skönt då att vi är två om föräldraskapet och maken idag har tagit med sig barnen till badhuset för en heldag med lek och bad och att jag på så vis har huset för mig själv. Har laddat inför arbetet med en promenad i regnet tillsammans med Ida och nu dricker jag kaffe med kardemumma. Böckerna ligger i fina travar intill mig och det är bara en fråga om i vilken ände jag skall börja. Det går sakta framåt, mycket sakta men det går faktiskt framåt vilket är positivt. Så småningom kommer jag att ha en färdig uppsats och det ser jag fram emot. Känner att jag har hittat lusten i arbetet med uppsatsen igen och det är viktigt. Tidigare har det känts som ett måste som hindrar mig från att göra sådant som jag tycker om att göra.

Har insett att det kommer att ta tid att skriva klart och har beslutat mig för att inte längre ha dåligt samvete för det jag gör. När jag skriver på uppsatsen är det mitt fokus och när jag gör annat tänker jag inte ha dåligt samvete för att uppsatsen står still. Balans i tillvaron i viktigt och jag tror att jag börjar att hitta rätt nu. Att göra saker som jag mår bra av är en viktig del i den där balansen. Min blogg är en sådan sak och även mitt nätmagasin Livåleva. Både bloggen och nätmagasinet ger mig möjlighet att utvecklas kreativt. Inte bara genom skrivandet utan även genom fotografi, styling och alla de olika ämnen vi skriver om.

Vintage kan ganska fint sammanfatta många av mina passioner. Gillar ordet vintage, det säger att något inte är gammalt och förlegat utan äldre och åtråvärt! När jag når en högre ålder tänker jag mig att jag skall vara vintage snarare än gammal! Väskan ovan faller in i två kategorier jag älskar, nämligen vintage och väskor. Jag skrev igår om den kantstötta flickan och väskorna jag fyndade på Saltkällans marknad i Munkedal. Det här är den ena väskan. Det kändes nästan pinsamt att bara betala tio kronor för en så fin väska. Påpekade detta till tjejen som sålde den men hon menade att den ändå bara legat i en låda på en vind i trettio år och då var tio kronor ett alldeles lagom pris menade hon.

Storleksmässigt är väskan helt perfekt eftersom den rymmer kalender, Ipad, mobil och plånbok. Den passar till de flesta kläder och gör varje outfit lite roligare. Skulle önska mig ett par vintagestövlar i samma färg att matcha med men där har jag än så länge gått bet. Bara att fortsätta leta helt enkelt!

Kantstött

Det har inte blivit så mycket tid till att gå på loppis den här hösten. Varenda helg är fullbokad och jag vet inte riktigt hur det har kunnat bli så. Tidigare i höst var jag på marknad i Saltkällan i Munkedal och det lyckades mot förmodan bli ett riktigt lyckat loppisbesök. På marknaden är det normalt sett mest vanliga knallar men så ibland dyker det upp något annat. Den här gången var det en tjej som hade bokat ett bord och hade loppis. Två väskor och en kantstött statyett blev mina fynd. Betoningen bör verkligen ligga på fynd eftersom jag betalade tio kronor styck för det jag köpte. Väskorna var från 1950-talet och båda i ett fantastiskt skick. Den ena såg knappt använd ut och den andra var med använd men mycket välhållen.

Jag höll nästan på att missa den vemodiga kantstötta flickan när jag fyndat fina väskor. Det finns ett vemod hos henne redan från början och det förstärks av att hon är kantstött. Kändes symboliskt att ta med mig henne hem. Även om man är kantstött förtjänar man en andra chans tänker jag. Idag står min kantstötta flicka på byrån i sovrummet intill mina smycken och pryder verkligen sin plats.

Ek och olvon

Det blåser tydligen upp till storm men det är inte något vi än så länge har märkt av här i Hult. Jag tänker att det är tur att stormen Per för några år sedan tog skogen nedanför huset. Kommer ihåg på morgonen hur det såg ut som ett jättelikt plockepinnspel. Sedan den stormen har vi egentligen bara två träd att oroa oss för här hemma och jag känner mig trots allt inte så orolig för att de skall landa på huset. När stormen Per härjade lyckades den välta ett stort träd på vår lönn vilket gjorde att lönnen fick tas ner helt. Trots att det gått flera år sedan dess saknar jag fortfarande vår fina lönn.

Efter stormen Per växte det upp nytt nedanför vårt hus. Stora granar ersattes med en ek och med olvon. Märkligt nog var det först för ett år sedan som vi lade märke till eken. Den var omgärdad av sly och spirea och hade en tämligen anonym tillvaro. Så förra året rensade vi fram eken och jag tror nästan att den växt till det dubbla sedan dess. När eken blivit ännu lite större skall vi bygga en bänk runt dess stam. Tänker att där kommer jag kunna sitta och läsa sagor för mina barnbarnsbarn någon gång i framtiden.

Olvonen har också rensats fram och sprider sig nu fint. Olvonen är verkligen vacker. När den blommar med sina vackra vita blommor tänker jag att nu är den som vackrast.

Fast sen kommer hösten med klarröda bär som översållar grenarna och det är klart att då är olvonen som allra vackrast.

Även om jag saknar vår lönn så är inte ek och olvon särskilt dåliga ersättare. Kanske är det just nu lugnet före stormen men vi chansar inte. Det krävs inte mycket för att vi här i Hult skall bli utan ström och då är det skönt att vara förberedd. Dessutom finns det både möbler och krukor kvar ute i trädgården som lätt kan bli vindfång och det är ju onödig. Alltså skall trädgården rensas upp, studsmattan förankras och ljusstakar letas fram. Vi har både pasta och bulgur kallt i kylen så blir det strömavbrott så finns det möjlighet att ordna kall mat. Praktiskt när rester kommer till bra användning. Vi har nästan alltid färdig pasta eller bulgur i kylen och då är det snabbt och enkelt att ordna mat. Nu håller jag tummarna för att den där stormen bestämmer sig för att mojna ute till havs så vi slipper friska vindar här i Hult!

Solskensträdgård

I början av veckan sken solen och det där ljuset om hösten är så vackert. Solsken om hösten är som mjukare med en varmare ton än om sommaren. Trädgården har så många olika färger innan det började storma.

Jag tycker om att gå runt i trädgården och planera för nästa säsong. Det skall bli spännande att se hur rosorna tar sig i vår rosenträdgård. Till nästa år skall fler buskrosor och rabattrosor planteras nedanför våra klängrosor och jag har skrivit en lång lista över sorter jag vill ha. Har också påbörjat en lista över vad vi ska odla i våra odlingslådor och växthus. Årets skörd gör att jag känner mig peppad inför kommande trädgårdssäsong.

En målsättning jag har i trädgården är att den skall vara inbjudande året om. Vill ha platser i trädgården där det går att sitta om hösten och vintern. Vill att det skall finnas både färg och grönska även när det inte är sommar. Har tänkt på detta när vi har planterat buskar och växter och medvetet valt sådana som blir färgklickar om hösten. Spirean ovan är ett bra exempel på detta.

Än har vi inte något vintergrönt i trädgården men det finns i planeringen. Magda är lite skeptisk till min önskan att plantera tuija. Fast ganska snart kom hon med ett förslag på hur tuija skulle kunna passa in i vår trädgård. Lite vintergröna växter skall komma på plats under nästa år, likaså ett uterum som förlänger säsongen.

Fast så länge som det inte regnar tar jag gärna med mig en filt och en bok ut och sätter mig i trädgården. Skönt med frisk luft även om näsan blir kall.

Om kylan dröjer lite till så kommer några knoppar till hinna blomma i rosenträdgården.

Kärleksört är en växt som jag inte uppskattat så mycket tidigare. Vår kärleksört flyttades på sensommaren och kommer nu till sin rätt. Nu planeras ännu en plantering med kärleksört.

Det blåser tydligen upp till storm vilket bör innebära att de resterande löven fälls under de kommande dagarna. Höstens färgprakt är över för den här gången, men så vackert det har varit!

Tid för tvåsamhet

Det har blåst ordentligt i några dagar vilket förändrat landskapet drastiskt. I början av veckan skiftade skogarna mellan rött, gult och orange men nu har många löv blåst bort. Vi åkte igår genom höstlanskapet här hemma, trots att oktober närmar sig sitt slut såg vi många betande djur. Värmen håller i sig och många bönder har valt att låta djuren gå ute ett tag till eftersom de släpptes ut så sent i våras.

Veckan som gått har bjudit på mycket regn men i Kärnsjön är vattennivån fortsatt märkligt låg. De äldre av mina grannar säger att de aldrig har varit med om att vattennivån varit så låg. En ljuvlig sommar som den vi haft i år kan således ge även negativa konsekvenser. Även regnet behövs om sommaren även om man önskar dess frånvaro.

Även om det blåser är hösten varm och inbjuder till promenader. Fördelen med den låga vattennivån i Kärnsjön är att det går att promenera längre ut än vanligt och med det fånga landskapet på bild på ett sätt som annars inte är möjligt.

Längs stranden ligger drivved huller om buller likt ett jättelikt plockepinn. Många av stockarna har fått en vacker silvergrå yta som är alldeles len.

Tycker om kontrasten mellan trä och mark.

Lyckas fånga maken på bild när han inte är uppmärksam. Allt som oftast försöker han undvika min kamera och därför blir jag särskilt glad när jag får honom att fastna. Tänk att vi redan hunnit leva tillsammans i tio år. Å ena sidan känns det som om åren har gått fort men å andra sidan kan jag knappt komma ihåg livet innan. Är så van att vara ena delen av en tvåsamhet att jag har svårt att tänka mig något annat.

Sedan flera veckor tillbaka hade vi beslutat att vara helt lediga igår. Vi skulle prioritera bort allt annat och bara umgås med varandra. Ofta när vi är lediga ägnas tiden till att renovera eller göra annat som måste göras hemma. Det är sällan vi umgås själva utan barnen och vi borde bli bättre på att prioritera oss. Vår tvåsamhet är ju själva grunden för vår familj.

Höstvindar

Det är lite mysigt att ligga nerbäddad i sin säng när det stormar ute. Trots kraftiga vindar under dagen är det fortsatt varmt och det är faktiskt svårt att tro att vi befinner oss i slutet av oktober. Mina barn har idag påpekat minst hundra gånger att det bara är två månader kvar till julafton. Om några veckor kommer nog jag också att börja längta lite efter jul men än så länge tycker jag att det är alldeles för tidigt med affärernas alla julsaker. Var sak har sin tid och än så länge njuter jag av den härliga hösten. Den senaste veckan har visserligen bjudit på både regn och nu starkare vindar men det har också varit en vecka då vi kunnat sova med öppet fönster. För mig är det lyx att sova med öppet fönster och höra när skogen vaknar till liv utanför om morgonen.

Den här dagen har bjudit på en riktigt rolig utmaning. Jag har nämligen besökt en trea och pratat politik med dem. Spännande att förklara vad en politiker gör för några som inte riktigt vet hur världen hänger ihop ännu. Måste säga att jag var riktigt imponerad av dessa nioåringar som satt en hel timme och lyssnade aktivt och ställde massor av frågor. De har tidigare pratat om vad demokrati är och det kändes verkligen roligt att komma och prata med intresserade och nyfikna barn. En bra utmaning för mig också eftersom jag verkligen fick tänka till för att på ett bra sätt kunna förklara vad en politiker är. Vi hann avverka frågor som: varför finns det inte någon linbana på skolan när det finns på en annan av kommunens skolor, varför finns det inte ett högerparti när det finns ett vänsterparti? Vad gör egentligen kungen och vem bestämmer vilken mat det skall vara i skolan? Spännande, roligt och utmanande!

Stil och skor

Kom på att jag inte har tipsat om nästa arrangemang som Regina och jag planerar. 9 november arrangerar vi Dress In the Dark som kommer innehålla stilcoachning, skoskola, mingel med bubbel och dessutom visning av kläder från House of Lola. Det känns som ett riktigt spännande projekt och jag ser fram emot möjligheten att få prata om både stil och skor. Vi har valt att jobba med stilcoachning eftersom det handlar om att hitta sin egen stil, att vårt jobb bara är att komma med verktygen för att hitta dit. Visst kan det vara spännande och roligt att göras om helt, men sedan ska det ju vara något man trivs med och att kläderna inte bara blir hängande i garderoben. Läs mer om Dress In the Dark på Livåleva.

Tid: Lördag 9 november kl.17.30-20.00

Plats: Dreambody i Munkedal, Uddarne Industriväg 3, 455 35 Munkedal

Pris: 100 kronor per person betalas med kort på plats

Anmälan: info@makemydayevent.se
Sista anmälan 5 november, observera att anmälan är bindande!

Utflyktsdag i regnet

Den här dagen har ägnats åt att vara på utflykt med kommunstyrelsen i Munkedal. Trots att det regnade precis hela dagen så har det varit riktigt trevligt. I kommunstyrelsen behandlar vi frågor om detaljplaner, alltså vad som är tänkt att finnas i ett visst område. Det går till exempel inte att besluta sig för att bygga en stor affär i ett område där detaljplanen inte tillåter det, den måste i så fall ändras först. Inte helt enkla frågor att hantera eftersom det många gånger finns många olika intressen att ta hänsyn till i ett område. För mig som inflyttad i Munkedal kan det ibland också vara svårt att veta vart alla små ställen ligger någonstans.

Den här dagen ägnades åt att åka runt och titta på de olika platser som vi kommer att fatta beslut om framöver. Alltid mycket lättare att förstå något när man har sett det i verkligheten tycker jag. Dessutom är det trevligt att få vara utomhus en hel dag istället för att sitta i sammanträdesrummet.

Dagens första stopp gjordes ute vid kusten och där är onekligen andlöst vackert oavsett tid på året.

Det är lätt att glömma bort att Munkedal faktiskt också är en kustkommun. Trots att jag har nära till havet blir det sällan som jag tar mig dit. Istället blir det promenader i skog och mark i Hult och det är inte så tokigt det heller. Fast havet är ändå något alldeles särskilt. Det finns som ett vemod över havet om hösten och vintern som jag verkligen tycker om.

Dagen började med vackra vyer där det planeras bostäder och båtplatser. Sedan fortsatte vi med industri och handel. Inte lika vackert men nog så viktigt. Känner mig både glad och stolt över hur mycket som är på gång i vår kommun. Med risk för att vara lite smått partisk så måste jag nog hävda att Munkedal är en ovanligt bra plats att bo på! Det där är faktiskt något jag verkligen menar. När vi flyttade hit då flyttade vi hem och aldrig har jag trivts så här gott någon annanstans.

En gul pudel

Att jag gillar kläder är ju inte direkt någon hemlighet. Jag tycker att det är fantastiskt roligt med kläder och att få klä upp sig. Däremot tycker jag faktiskt inte längre att det är lika roligt att handla kläder. I alla fall inte när jag ska ut på stan och gå från butik till butik och dessutom har man på sig kappa och kläder och allt skall av och sedan på igen för varje provning. Förr när jag shoppade var det något jag gjorde ganska planlöst och själva shoppingen var rolig oavsett om den resulterade i något. Idag köper jag sällan något som inte är planerat. Det skall vara plagg som går att kombinera bra med de kläder jag redan har. Det som inte är loppis eller vintage vill jag dessutom att det skall vara kläder som är tillverkade på ett hållbart sätt både vad gäller kvalitet, miljön och de arbetare som tillverkar kläderna. Är ju egentligen självklara krav att ställa på sina kläder men för många är priset det avgörande. Varför betala med när man kan betala mindre? Svaret är enkelt! Genom att betala mer får den som tillverkar kläderna också betalt! Sen finns det givetvis fler svar på frågan men det där är ett som är riktigt viktigt. Särskilt när jag köper kläder till mina barn känns det viktigt att det inte är barn som har tillverkat deras kläder. Som konsument har man makt och jag tycker att det är viktigt att använda den.

Nu när jag ställer högre krav på det jag skall handla krävs det lite mer planering. Dessutom känner jag att det där med att springa ut och in i en massa affärer inte är riktigt min grej längre. Jag tror att jag med åren har blivit bekväm eftersom jag har vant mig vid hemförsäljning. Det började med att en bekant sålde kläder och hade klädparty och jag var onekligen lite skeptisk. Idag är jag allt annat än skeptisk eftersom det är ett otroligt trevligt sätt att handla kläder på. I lugn och ro och dessutom hemma hos mig själv! För ett par år sedan testade jag faktiskt på att själv sälja kläder på det sättet, men det var inte riktigt min grej. Kläderna däremot förälskade jag mig i och House of Lola hör idag till mina favoriter. Ikväll har jag haft visning här hemma i Hult och det är verkligen trevligt. En anledning att träffas, dricka kaffe och titta på kläder. Dessutom får man gott om smakråd och jag har turen att vara begåvad med uppriktiga väninnor som talar om vad de tycker vilket är riktigt bra det med. Dagens inköp orsakade dock några frågetecken bland dem. Ska du verkligen ha en blus med gula pudlar på? Klart jag ska!

Vårt dike

Det regnar i Hult denna söndag och det är en passande dag att stanna inomhus. Egentligen har jag lite lökar som skall petas ner i jorden men jag tänker att det får vänta tills det kommer en dag med solsken. Nu när det regnar blir det tydligt att diket som grävdes i vår trädgård i sommar verkligen fyller sin funktion. Den nedre delen av trädgården har tidigare blivit så blöt att det inte har gått att gå där. Å andra sidan har den delen av trädgården varit helt täckt av den förhatliga rönnspirean så det har ändå inte varit möjligt att gå där av den anledningen. Nu är spirean borta och ett dike har grävts och plötsligt är vår trädgård så mycket större.

Den första bilden är från i somras när trädgården precis grävts om och diket gjorts i ordning. Det tog lite tid att vänja sig vid trädgårdens förändring men nu känns det som det ska.

Här har vi den nedre delen av trädgården som den ser ut idag. Observera att vattnet är i diket och inte någon annanstans. Den observante kanske också lägger märke till att vårt växthus har lite väl god ventilation. Just på grund av den goda ventilationen fick vi växthuset av en granne. Vi kollade vad det skulle kosta att ersätta allt glas som saknas och konstaterade att det faktiskt lönar sig. Fast det får bli ett projekt till våren istället. På så vis behöver vi inte oroa oss den här säsongen för vad väder och vind kan ställa till med när det gäller glasväxthus.

Fallfärdigt!

Regnet har svept in Hult i ett grått dis. Hösten håller så sakta på att förlora sina vackra färger men än finns tid att njuta. Känns som om jag just nu helst inte går någonstans utan att ha med mig min kamera. Det finns så otroligt mycket vacker att fotografera just nu, tänker ibland att hösten måste vara den vackraste tiden på året. Men så kommer vintern och då kan jag inte låta bli att tänka att den nog trots allt är vackrast. Vår och sommar är ju onekligen vackra de med så jag får nog nöja mig med att jag tycker att världen helt enkelt är vacker. En av mina favoritbakgrunder oavsett årstid är ett skjul som finns nära vårt hus. Jag har använt det så många gånger som bakgrund men kom att tänka på att jag faktiskt aldrig har fotograferat själva skjulet.

Slitet och gistet är det onekligen. Det är också en anledning till att jag ofta använder det som bakgrund när jag fotograferar kläder. Kontrasterna mellan det slitna skjulet och de fina kläderna blir intressant tycker jag.

När skjulet är byggt vet jag inte men jag vet att det en gång i tiden faktiskt har hört till vårt hus. Sedan 1940-talet har det inte hört till vår fastighet. Kanske har inte förfallet pågått så länge, men det har pågått under en lång tid.

Det finns något vackert över förfallet trots allt. Materialen som skjulet består av är på väg att så sakta bli ett med naturen. Varje gång det stormar här i Hult tänker jag att den här gången håller nog inte skjulet längre. Märkligt nog står det kvar år efter år.

Förr eller senare kommer den dagen när skjulet inte håller ihop längre, men fram tills dess är det fortsatt min favoritbakgrund när jag fotograferar. Undrar ibland vad mina grannar tänker när de kör förbi när jag fotograferar. De har nog vant sig vid det här laget och kanske inte reagerar längre. det är dock riktigt praktiskt ha ha en bra fotomiljö nära till hands.

 Älskar den här bilden av min dotter Anna. Den togs i våras när Regina och jag skrev artiklar om studentfirande. Till våren kommer jag att ta en ny studentbild på Anna men den gången är det för att hon faktiskt tar studenten.

Här blir kontrasterna tydliga! Även denna bild togs i våras till artiklarna om studentfirande. Klänningen är Reginas och det är hennes mamma som har sytt den.

Tidig halloween

I år kom halloween tidigt till Hult och födelsedagen kom sent! Ena barnet fyller år i juli men ville så gärna ha halloweendisco som födelsedagskalas. Alltså sparades födelsedagen tills igår då hon äntligen hade sitt disco. Visserligen hade hon kunnat ha disco med halloweentema tidigare men just halloween känns som en markering att nu är det nästan vinter så hon fick vänta lite.

En överlycklig tjej hade fått låna sin storasysters djävulsperuk. Hon tycker nu att hon borde få lov att färga håret rött eftersom det passade så bra. Jag säger att vi väntar med att färga håret tills högstadiet och då blir man som förälder inte så populär! Lillasyster har en alldeles egen peruk som är en självklarhet när hon skall klä ut sig. Inte helt lätt dock att återanvända syntetperuker. De trasslar sig lätt och blir snabbt fula och oanvändbara. Räddningen heter siliconspray!

Gästerna som kom såg riktigt rysliga ut. Förutom dessa kom ett helt gäng demoner, några häxor och två katter. Vi hade valt att låta discot pågå i två timmar den här gången och konstaterar att när man är tio år är det alldeles lagom. Då hann de med att dansa dansstopp, äta korv med bröd och dessutom äta råtthjärnor (popcorn). När discot så var slut hade barnen fortfarande roligt. När vi har haft tre timmar på disco har barnen hunnit tröttna men nu kändes det alldeles lagom.

Genom åren har jag köpt på mig en del halloweenprylar så det gick fort att pynta hemmet. Pumpan som går på batteri och skiftar i färg är en av barnens favoriter. Dessutom bjöd vi på popcorn från burkar där det stod råtthjärnor på etiketten. Burkar med löständer och förvandlingspiller fanns också utställda. Snabbt och lätt ordnat och mycket uppskattat av både värdinnan och hennes gäster.

Första helt egna rummet

Under en längre tid har vi jobbat med att bygga om vår övervåning. Vi har byggt en klädkammare till mig så min gamla klädkammare kunde få ett nytt syfte. Vi har delat barnens rum i två rum och då behövdes två ingångar till rummen vilket var anledningen till att min klädkammare flyttades. Nu är det mesta klart men lite återstår dock fortfarande. Fast i dag deklarerade minsta barnet att hon inte kunde vänta längre. Hur länge ska man egentligen behöva vänta på sitt första helt egna rum? Hennes storasyster som är ett och ett halvt år äldre tycker givetvis att lillasyster kunde vänta lite till men av praktiska skäl blev detta rum klart först.

Ett rum till återstår att bygga klart innan övervåningen återgår till det normala. Det vill säga att den möblerbara hallen åter är lekrum istället för sovrum till barnen.

Ikväll bars säng och byrå in till det nya rummet. Resten får vänta tills rummet är helt klart. Fast jag tror att vår lilla tjej skulle vara nöjd med att sova på golvet. Så spännande är det att ha sitt första helt egna rum!

Höst ute och inne

Varje höst brukar jag plocka lönnlöv och ta in. Har gjort det varje år sedan jag hade min allra första lägenhet så det börjar bli en tradition med många år på nacken. De flesta av löven används till att göra girlanger av löv och sytråd. Prövade något år med ett grövre snöre men det blir inte alls lika bra till girlangerna. Vill man däremot göra en ordentlig lövbukett då är ett grövre snöre att föredra.

Ser ni att det är samma färgprakt ute som inne!

Förutom att använda löven till girlanger så brukar de även få liva upp lite i bokhyllan och under vår fina ljusstake i vardagsrummet. Otroligt vacker när den är tänd och det är mörkt ute. Dock gäller det att vara på sin vakt mot intresserade katter. Gammelkatten Selmer har mer än en gång fått svedda morrhår. Man kan ju tycka att han borde ha lärt sig efter första gången!