måndag 30 september 2013

Åter i Hult

Är ensam hemma i Hult denna måndag och det känns riktigt bra. Både att får vara lite ensam och att vara hemma.  Ida och jag har tagit det lugnt och gjort just ingenting tills barnen kom hem från skolan. Så snart barnen kom hem fylldes huset i Hult åter med liv och rörelse.


Platsen där Viskadalens folkhögskola ligger är verkligen vacker och dit vill jag gärna komma igen. Med Hult är det annorlunda, det här är inte bara en vacker plats, det är platsen där mitt hem ligger. Jag tycker så mycket om att åka den allra sista biten hem. När man har sväng av från den stora vägen och åker på grusvägen genom skogen. Det är en slingrande väg innan man till slut kommer till Hult och kan blicka ut över hagarna i Hult. Oavsett årstiden är det en syn som gör mig varm i hjärtat.


Att gå genom vår lilla by tar inte lång tid. Skogen ligger precis intill vårt hus och det är glest mellan byns hus.  Det finns många stråk att välja på för den som vill promenera i Hult. Några av de stigar som går i skogen tog det flera år innan jag hittade, men jag är glad att jag fann dem eftersom det är något särskilt att vandra på skogens mjuka stigar istället för den trafikerade vägen.


Även om det har varit några fantastiska dagar då jag har varit iväg så är det skönt att vara hemma igen. Jag har svårt att vara borta från dem allt för länge. Att vara borta från varandra ibland är dock något som jag tror är positivt. Att få sakna varandra ibland kan vara riktigt bra.


Helgen avslutades med en promenad genom Hult tillsammans med Raimo och Ida. Luften var kall och vantar var ett måste för att inte frysa. Nu väntar en ny vecka, en vecka som kommer att bli betydligt enklare än den förra eftersom vi åter har bil. Att bo på landet utan bil har onekligen varit en prövning men även sådana har sina fördelar. Tänk så vad vi uppskattar vår bil nu när den är tillbaka!

lördag 28 september 2013

Årets bokmässa

I fredags besökte jag bokmässan i Göteborg vilket var mycket trevligt. Till skillnad mot tidigare år hade jag begränsat med tid för mitt besök vilket till en början irriterade mig men faktiskt visade sig vara något bra. I vanliga fall brukar jag strosa runt planlöst på mässan men i år var jag tvungen att ha en plan för att hinna se allt jag ville se på en begränsad tid. Andra år när jag kommer ut från mässan brukar jag vara trött och överväldigad av alla intryck och mängden människor. Visserligen var där lika mycket människor och lika mycket intryck som vanligt men ett kortare besök gjorde allt detta lättare att sortera.



Jag lyssnade till rapparen Petter som pratade om lusten till att läsa. Jag känner givetvis till hans musik även om jag själv aldrig har lyssnat till honom. Läsaren Petter imponerade på mig och jag tror att han har förmåga att inspirera nya grupper människor till läsning. Det är onekligen något viktigt. Att vara en läsare vidgar horisonterna och öppnar upp en oändlighet av nya intryck.



Det finns mycket utöver böcker att se på mässan eftersom många tar chansen att synas. Det kan vara hantverkare likväl som kommuner eller riksdagen. Visst lite mer intressant än annat men där finns något för alla smaker.


Fick provsmaka glutenfria kakor och konstaterar att det här är en bok som jag borde skaffa mig. Dock var min väska redan tung från dagens alla inköp och det får istället bli en beställning på nätet. Praktiskt att inte behöva bära runt på böckerna själv utan istället få dem hem i brevlådan.

Känner mig inspirerad av årets besök på bokmässan och konstaterar att det var klokt att begränsa tiden jag hade till förfogande. 

Jag befinner mig fortfarande på kurs i politiskt ledarskap och även det är en källa till inspiration. Känner att det är fullt möjligt att förändra världen!

Tidig morgon

Vaknar tidigt om morgonen på Viskadalens folkhögskola. Är utsövd och inspirerad och ser fram emot dagen som väntar. Tittar ut och ser den gryende dagen och känner att det var helt rätt att packa ner träningskläder. Trodde inte riktigt på det när jag packade väskan, att jag verkligen skulle vilja gr mig ut och springa tidigt på morgonen.


Luften var kall och det känns att vi kommit en bra bit in i hösten. Landskapet runt Viskadalens folkhögskola är verkligen vackert och min löprunda känns Rom en riktigt bra början på dagen.


Har den senaste veckan tänkt mycket på vad i livet som är viktigt att prioritera för att jag själv skall må bra. Att springa genom ett landskap som sakta vaknar är helt rätt prioritering, det får mig verkligen att må bra.


Kanske krävs det att komma bort för att inse enkla saker!





Resten av dagen skall ägnas åt politiskt ledarskap vilket blir spännande. Dagen igår ägnades åt uppsatsarbete och bokmässa och avslutades med att lyssna till en inspirerande talare. En helg kan nog inte börja bättre!

torsdag 26 september 2013

Septemberlupin

Riktigt kall höstdag i Hult idag och jag har letat efter mina raggsockar. Trots min passion för skor med höga klackar så älskar jag att gå barfota inomhus. I nästan hela huset har vi trägolv och det är något särskilt att gå barfota på trägolv. Idag har jag dock gått runt med riktigt kalla fötter så det var bara att konstatera att det är dags att leta efter raggsockorna. Har dock inte funnit dem ännu och envisas därför med att gå barfota.


Även om det är kallt i Hult skulle man lätt kunna förledas att tro det är högsommar. Våra lupiner började blomma en andra gång för några veckor sedan och än finns det blommor att njuta av. Känns lite märkligt med lupiner i slutet av september men onekligen trevligt. Lupinen är verkligen en vacker blomma så den borde alltid blomma dubbelt upp.


För varje dag som går skiftar världen allt mer i gult och rött. Jag går nu och inväntar att ett särskilt träd skall skifta i färg så jag kan fotografera. Fotograferade det förra året också har tålmodigt väntat på möjligheten att göra det igen.

När andra så smått varvar ner inför helgen gör jag istället tvärtom. Imorgon skall jag genomföra en intervju för min mastersuppsats och sedan ta mig en tur på bokmässan. Ett besök på bokmässan känns som ett måste men i år trodde jag faktiskt att jag inte skulle lyckas få till tiden. Helgen i övrigt skall ägnas åt en kurs i politiskt ledarskap vilket skall bli spännande. Förr när jag var yngre och hade andra ambitioner med mitt engagemang gick jag en del sådana kurser. De var riktigt bra och givande och fick mig att inse att jag inte ville göra politisk karriär. Idag känns det åter viktigt med möjligheten att diskutera sitt politiska ledarskap eftersom jag utan att jag riktigt har tänkt på det faktiskt är just en politisk ledare. Ser fram emot spännande diskussioner och bra föreläsningar. Det här kommer att bli en riktig toppenhelg tror jag!

onsdag 25 september 2013

Retro på riktigt!

Livet i Hult känns just nu lite utmanande. Bilen står sedan i fredags på en verkstad och vi hade hoppats på att få hem den idag. Istället får vi besked att felet är mer omfattande än vad man kunnat förutse. Att bo ute på landet utan bil är inte helt enkelt. Tack vare snälla vänner och grannar och familj har vi hittills lyckats pussla och lösa de viktigaste sakerna. Allt som inte är helt nödvändigt har fått stryka på foten och nu börjar jag verkligen att sakna min träning.

Idag har vi prövat det här med att leva retro på riktigt. Det är strömlöst i Hult sedan eftermiddagen så dagens middag lagades på stormkök och åts i skenet av stearinljus. Nu när kvällen kom ligger vi nerbäddade i sängen och läser med stearinljus som ljuskälla. Mysigt och dessutom en välbehövd tempoväxling!


tisdag 24 september 2013

Svårt att anpassa mig

Efter vår långa ledighet i sommar känner jag att jag har svårt att anpassa mig till vårt normala tempo här i Hult. Normalt sett funkar jag som bäst när jag har mycket att göra och trivs med att ha det så. Ledigheten och det lugnare tempot i sommar var dock alldeles ljuvligt och dessutom helt nödvändigt. När så alla aktiviteter har satt igång för hösten känner jag att jag inte riktigt hänger med och undrar varför. Min egen analys är att kontrasten mellan sommaren och hösten gör det svårt att anpassa sig till det nya.

Fast kanske är det inte heller hela sanningen. Jag känner allt starkare att det måste finnas mer utrymme att göra sådant som jag verkligen vill göra. Just nu är tiden som ett tusenbitarspussel som jag försöker att lägga och det går inte riktigt ihop. Vissa saker måste prioriteras bort och det som är lätt att prioritera bort är oftast sådant som är roligt. Känner att det inte är så jag vill ha det. Möten som inte ger något kommer framöver inte att få min närvaro! Då lägger jag hellre den tiden på att läsa och kommentera på bloggar eller måla tavlor med barnen eller kanske gå på ett zumbapass. Känner att jag måste blir bättre på att prioritera rätt för mig. Att välja bort sådant som jag tycker är roligt och mår bra av är onekligen inte rätt väg att gå och förändringar behöver göras.

På samma sätt som att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder så är livet för kort för att ägnas åt sådant som inte ger något. Sen är det enkelt att tänka men inte lika lätt att genomföra. Att komma på varför det känns som att jag inte hinner något alls känns dock som en bra början.

Att sitta i min rosenträdgård hör till sådant som absolut behöver prioriteras i livet!



måndag 23 september 2013

Ta plats!

Igår höll Regina och jag vår föreläsning Våga ta plats. Platsen för vår föreläsning var gymmet Dreambody där vi båda tränar. Dessutom har vi under några år samarbetat med Camilla och Peter som äger Dreambody. Deras träningssal rymmer många funktioner och förutom att där dansas zumba och boxas så är det också möjligt att hålla föreläsningar där. Våga ta plats är en föreläsning som handlar om att prata inför grupp. De flesta av oss ställs ofta inför situationer då det kan vara bra att våga göra sig hörd. Det kan handla om situationer på jobbet likväl som i vardagen. När det gäller retorik och att tala inför grupp tänker man kanske mer på en traditionell talsituation så som att hålla tal på ett bröllop. Den situationen förekommer givetvis också men vardagen är fylld med stunder då man kan vilja göra sig hörd och kunna övertyga.


 Våga ta plats var vår första helt egna föreläsning. Vi har dock gjort kortare föreläsningar tidigare dels på vår egen mässa Livåleva och på vår Inspirationsdag förra året. Genom företagandet och för min del också genom min politiska gärning har jag fått lära mig att ta plats. Det har inte alltid varit enkelt, men erfarenheterna gör mig till en bättre talare.


Det kändes verkligen riktigt roligt för både Regina och mig att dela med oss av våra erfarenheter. Vi konstaterar att det här med föreläsningar är vår grej. Nästa föreläsning kommer att handla om härskartekniker så håll utkik efter datum.

lördag 21 september 2013

Skogspromenad

Hösten i Hult är alltid så vacker. Skogen har fått mer färg än under sommaren och nu känns det rätt att dra på gummistövlarna och en gosig stickad tröja och gå ut på skogspromenad. Vi har några promenadstråk att välja mellan här i Hult. Två för lite längre skogspromenader och ett stråk som är lite kortare. Tar ungefär tjugo minuter att gå och är fint upptrampat hela vägen. En del stigar här i Hult används så sällan att när jag hittat en ny ibland varit osäker på om där verkligen går en stig. Fast då är det ju lite mer äventyr och risken att gå vilse är inte så stor eftersom skogen omgärdas av både sjö och vägar.


När vi går på promenad följer alltid Elvis med. Han har dock så fullt upp med att titta på allt att han ofta hamnar på efterkälken. Då sätter han sig ner och mjauar helt förtvivlat. Om jag någon gång känner mig osäker på om jag bor på rätt plats i världen så räcker det med en tur ut i skogen i Hult för att försäkra mig om att jag är på rätt plats. Ibland tar jag med mig en filt och en bok och en termos med kaffe och sätter mig och läser. Tycker om stillheten och skönheten i skogen.


Även om sommaren är över är det fortfarande mycket som blommar både i trädgården och i skogen.


Precis där vår trädgård slutar växer en olvonbuske som blir större och större för varje år som går. Olvonen är verkligen vacker med sina skira vita blommor om våren och röda bär om hösten. Känner att jag faktiskt njuter av den kyliga luften och de mörkare kvällarna. Hade det inte blåst så mycket idag så hade det nog blivit ännu en kväll i rosenträdgården. 

torsdag 19 september 2013

Skördetid

Idag stod det rotfruktsbiffar på matplaneringen och då passade jag på att skörda lite av våra palsternackor. Måste säga att jag är lite förvånad över växtkraften i palsternackorna, attans så höga blad. Nästan så man var rädd att det inte skulle finnas någon rotsak i slutet av all blast. Riktigt fina palsternackor kunde dock skördas och än mer finns kvar i odlingen. För vår del var det första gången vi odlat palsternacka och jag tycker faktiskt att det var mer smak i våra hemodlade. Kanske är det helt enkelt så att de smakar godare bara för att vi har odlat dem själva och pysslat om dem under några månader.


Tänkte att jag måste ha bildbevis på den rejäla palsternacksblasten! Våra marsvin och kaniner blev smått lyriska när de utfodrades efter middagen och det känns bra att även blasten kommer till glädje i vårt lilla kretslopp här i Hult. Får ju passa på att rikta uppmärksamhet mot mina nya gummistövlar som gör mig på så gott humör. Vem kan vara sur när man har ett par röda gummistövlar på fötterna? 


Jag blir på gott humör även av allt gott vi kan sköra i våra odlingar. Ser fram emot nästa år då växthuset skall tas i bruk och vi genom det kan odla än mer. Dessutom har vi tänkt att fördubbla antalet odlingslådor. Visserligen är det lite jobb med odlingarna men märkligt nog tror jag inte att dubbla antalet lådor blir dubbla mängden jobb. Vattna och rensa är ju något som ändå måste göras och då spelar det inte så stor roll hur många lådor det är.


I år har trädgården i Hult verkligen varit en källa till både glädje och stolthet. Nu ser här äntligen ut som en helt vanlig trädgård. Tidigare i veckan när vi var på promenad och kom gående på vägen mot sjön slog det mig att från det hållet har man aldrig tidigare sett att det låg en trädgård. Där har varit så igenväxt att det inte synts att det var en trädgård.  I förra veckan kunde Raimo för första gången klippa gräset i den nedre delen av trädgården som vi grävde i ordning tidigare i sommar och plötsligt blev vår trädgård dubbelt så stor!

onsdag 18 september 2013

Elvis, katten med många liv

Vår förhoppning för den  här dagen var att veterinären skulle kunna friskförklara vår Elvis och konstatera att han var feldiagnostiserad. Så blev det dessvärre inte men trots det känner vi hopp för framtiden. Veterinären medgav att han var förbryllad över hur Elvis kan må så gott när han har fel på hjärtat och egentligen borde vara ordentligt sjuk. Att han har svarat så fint på medicinen är ovanligt och vi är tacksamma och glada för det. I april fick vi beskedet att han i bästa fall hade två månader kvar att leva och det bara om han svarade bra på medicinen. Nu menar veterinären att han tycks kunna leva med sitt tillstånd. Han kommer visserligen behöva medicin och specialkost resten av livet. Det kändes verkligen gott att höra veterinären säga att han skulle skriva ut medicin för ett år framåt och att vi först då behövde komma tillbaka för en hälsokontroll av katten. Nu pratar vi år och om framtid för Elvis och för några månader sedan visste vi inte hur det skulle vara från en dag till en annan. Jag är tacksam för varje dag vi har honom kvar och nu verkar det onekligen som att det kan bli många dagar till!


tisdag 17 september 2013

Pelargonprakt

Luften är kallare och björkarna i Hult skiftar i gult. Mina pelargoner blommar dock fortfarande för fullt, helt obrydda om den ändrade årstiden. I år har jag varit duktig på att ta sticklingar så pelargoner har det onekligen varit gott om den här sommaren. Favoriten är rosenpelargonen men utöver den har jag många andra fina sorter. En är en aprikosfärgad pelargon som jag dessvärre inte vet vad den är för sort. Det jag vet om den är att det är en gammal sort som blommar och blommar och blommar. Den kan vanvårdas nästan hur mycket som helst och blommar fortfarande lika vackert.



I sommar har några av pelargonerna av denna sort prytt trappan och andra står i ena köksfönstret. De i köket brukar blomma ända fram till i februari och blir till ett färgglatt inslag här hemma.



Vad gäller rosenpelargonen så har jag hängt upp några av dem i rosenträdgården. Kändes passande även om de inte är rosor.


måndag 16 september 2013

Eftertanke

Ny vecka och utan tvekan ny årstid. Temperaturen är något kallare och landskapet skiftar i färg. Kanske är det ändå som vackrast just nu! Det är också en vecka som inleds med eftertanke och sorg då en av mina politikerkollegor hastigt gått bort under helgen. En kvinna mitt i livet med barn och som borde funnits kvar under många decennier framöver. Känns ändå som bra att veckan inleds med möte i välfärdsutskottet och en möjlighet att samlas. En kort minnescermoni hölls på kommunhuset och det hela kändes mycket märkligt. Det kändes inte verkligt och jag förväntade mig nästan att någon skulle säga att vi missuppfattat det hela och att det inte stämde. Det blir till en påminnelse om att livet trots allt är skört och hur snabbt en verklighet kan förändras. Känner idag en otrolig tacksamhet över den egna tillvaron och en oändlig sorg för den familj som nu saknar en familjemedlem. 



Att människor går bort är alltid svårt att hantera även om det kan vara lättare att acceptera när någon är äldre och fått möjligheten att leva ett långt liv. Att det ens är möjligt att går bort när man befinner sig mitt i livet känns helt omöjligt att förstå. Skrev en artikel om detta på Livåleva tidigare i sommar och hur en sådan förlust kommit att omdefiniera mitt sätt att leva. 


I ett litet samhälle är det omöjligt att inte beröras i en sådan här situation även om man bara är ytligt bekanta. I den större staden kanske personen i fråga bara är ett namn men på den lilla orten blir det helt annorlunda. Tror att på den lilla platsen blir sorgen mer kollektiv än annars. 

söndag 15 september 2013

Höstkväll i trädgården

Igår fick vi äntligen invigt  vår rosenträdgård ordentligt. Det kändes riktigt passande att välkomna hösten med middag i trädgården. Vår trädgård har inte något insynsskydd alls så när vi äter ute ser alla som vill oss när vi sitter på parad på altanen. Nere i rosenträdgården är det lite mer skyddat och där kändes faktiskt lite mysigare att sitta så här om hösten. Kvällen till ära möblerades rosenträdgården med bord och stolar och i taket hängdes en ljuskrona. Sen var det bara att invänta mörkret.



Det var inte särskilt kallt när vi åt middagen men tog ändå med många filtar ut så vi skulle kunna sitta länge. Riktigt härligt att ha familjen samlad till bords och umgås en hel lördagskväll helt utan TV. Inte så märkvärdigt för oss vuxna men även barnen tyckte att det här var den bästa lördagen på länge.



Att grilla om sommaren är fantastiskt men man skall inte underskatta grill under resten av året. Att sitta och äta middagen utomhus fast luften blivit lite kyligare är riktigt mysigt. Det handlar bara om att klä sig klokt. Efter en härlig middag hämtade Raimo ut gitarren och vi satt kvar i flera timmar och sjöng tillsammans i höstmörkret. Jag håller med barnen om att det här var en av de bästa kvällarna. Nu är rosenträdgården ordentligt invigd och hösten välkomnad. Nu väntar en härlig höst med fler kvällar i rosenträdgården om jag får bestämma!

Saltkällans marknad och kyrkoval

Dagen igår ägnades åt att vara på Saltkällans marknad och det var en riktigt härlig dag. Varm väder förvisso inte strålande sol men inget regn på hela dagen. Vi delade ut material inför kyrkovalet idag och pratade politik i största allmänhet. Dessutom hann vi med att gå lite på marknaden vilket resulterade i riktigt trevliga inköp. I ett av marknadsstånden såldes lökar och jag har nog aldrig sett så många olika tulpaner. Jag har helt ändrat syn på tulpaner efter igår, tidigare har jag tyckt att de har varit lite tråkiga men vilken fantastisk variation det finns. Försäljaren kom från ett företag som heter Haddebo gärdesgård och blommor som även har en butik på nätet. Tur det eftersom det var nästintill omöjligt att välja mellan alla vackra blommor. Dessutom fanns där ett bord med riktigt fina loppissaker och jag fyndade två fina vintageväskor och en liten staty. Känns som om jag verkligen behövde fler väskor! Svårt det där när man är förtjust i något, då är det inte lätt att låta bli!

Idag skall vi högtidligt åka till vallokalen för att rösta. För min dotter Anna är det första gången hon får rösta och det är en viktig dag. Till kyrkan får man rösta redan när man fyllt 16 år så då gör det inte något att hon fyller 18 först om en månad. För egen del är jag inte troende men jag har valt att fortsätta vara medlem i Svenska kyrkan. Mina barn går på deras verksamheter som miniorer och kör och den äldre dottern har dessutom både konfirmerat sig och varit konfirmandledare. Känns viktigt för mig att kunna vara med och styra den verksamhet som mina barn är engagerade i.




fredag 13 september 2013

Bray

Nu när min syster inte längre bor på Irland så har jag ju inte någon anledning att åka dit många gånger om året. Har tänkt att då kan jag ju vidga mina vyer och åka någon annanstans istället. Drömmer om Paris om Prag och om Krakow men kommer på mig själv att längta till Dublin och till Irland. Om hösten måste jag ju åka dit för att njuta lite längre av hösten än här hemma. Sen är det ju inte riktigt jul om jag inte har sett julbelysningen på Grafton street i Dublin. Vet inte om jag botar min längtan till Irland genom att titta på foton från i början av sommaren då vi var där eller om det blir värre!


Bilderna ovan kommer från kustsamhället Bray som ligger drygt en halvtimme med tåg från centrala Dublin. Det är en ort som hade sina glansdagar innan charterresorna slog igenom och irländarna valde att åka ut i världen istället för att åka till badorter utmed den egna kusten. Bray ligger otroligt vackert med en oändligt lång strand samt fina vandringsleder.


Här finns spår av sådant som varit men inte längre är. När vi vandrade på små vindlande stigar på hög höjd kom vi till slut ner till en strand med betongfundament och trappor. Märkligt med havsnära graffiti!


Fast det ligger något vackert även i det övergivna. Jag tycker om hur övergivna platser sätter igång fantasin och öppnar upp för många olika tolkningar om hur där en gång har varit.


Stranden i Bray är inte någon sandstrand utan består av miljontals små små stenar som slipats alldeles släta av havet. Även om fotografierna togs i mitten på juni så var det inte någon direkt värme. Vid havet blåste det dessutom friskt så vi fick klä på oss ordentligt sommaren till trots!


Själva samhället Bray såg vi inte så mycket av eftersom vi mest lockades av att vandra längs kusten. Det lilla vi såg var dock en blandning av bedagad badortscharm och nyare tjusiga hus samt gamla båt- och fiskemagasin.


När jag tänker tillbaka så här några månader senare är det stranden jag tänker på när jag tänker på Bray. Malahide ligger inte så långt därifrån men där är det till skillnad från i Bray sandstränder så långt ögat kan nå. Bray har faktiskt lite likheter med Brighton även om Bray är väldigt mycket mindre.


De små i Hult

Imorgon blir våra små marsvinsbebisar två veckor och oj som de växer! Helt ljuvliga små varelser som leker och busar. Att lyckas få dem att sitta still den tid det tar att knäppa ett kort är dock inte helt enkelt!

Kurt, Vera, Teddy och Pelle


Känns roligt att det är lite fart på våra gnagisar igen. Efter att vårt supersociala marsvin Kurre dog har de andra djuren varit märkbart dämpade. Fast med fyra små tjattrande marsvinsbebisar kan ingen vara särskilt låg. Till och med vårt äldsta marsvin Wilma som annars är en lugn gammal dam leker och busar med bebisarna.

onsdag 11 september 2013

Försöker fokusera...

Har äntligen en dag hemma då jag äntligen kan ta tag i alla måsten. Inte alla måsten hemma utan de som är relaterade till mitt jobb och skola. Svårt det där att vara disciplinerad och fokuserad tycker jag. Särskilt som solen skiner i Hult och jag helst bara vill ut och arbeta i trädgården. Det är verkligen roligt med trädgården i Hult numera och jag går ständigt och klurar på vart jag skall kunna skapa nya spännande planteringar. Magdalena kommer men många kloka förslag och idéer som på sikt skall genomföras, men nu känner jag inspirationen att skapa själv också. När trädgården grävdes om i juli visade det sig att vi hade gott om sten i olika storlekar. De allra största har lagts på en plats i väntan på att bli en spännande plantering för stenpartiväxter. Jag önskade och Magdalena tänkte ut en bra idé. Några stenar råkade bara hamna nedanför rosenträdgården och med en gång såg jag att det där skulle bli en fin plantering om de kompletterades med lite mer sten.


Sten och växtlighet skapar fina kontraster tycker jag. Vad som växer i planteringen är inte helt planerat dock. Jag hade några nyinköpta växter som behövde komma i jorden och andra som behövde flyttas på. Tills vidare får de växa tillsammans i min nya plantering.


Den söta jordgubbstoken kommer från Morlanda säteri som Magdalena och jag besökte under sommaren. Det är en korsning mellan jordgubbe och ölandstok. Magdalena skrev en fin artikel till Livåleva om besöket och jag fotograferade. Otroligt vacker trädgård! Nu är den stängd för säsongen men har åter visningar till våren.


Vi har haft en plantering vid vår altan som aldrig känts riktigt rätt. Det var fel plats och en fyrkant med blommor i passade inte in i trädgården i Hult. Alltså togs den bort och blommorna fick nya hem. Den söta kärleksörten passade bra in i den nya planteringen. Den verkar dessutom trivas mycket bättre för på bara några veckor har den blivit dubbelt så stor som innan.


Här växer även snokört som jag köpte med mig från Morlanda säteri. Den är ettårig men duktig på att fröså sig själv. Jag håller tummarna för att den kommer åter till nästa år!


Daggkåpa hör till en av mina favoriter så när jag såg den söta alpkåpan på säteriet kunde jag inte låta bli att köpa hem en sådan också.


Myntan som också behöver planteras fick däremot inte vara med! Klurar så på vart den skall planteras eftersom jag förstått att den är ett riktigt ogräs. Vill dock gärna ha den i min trädgård med tanke på den goda smaken. Får fundera mer på en lämplig plats. Nu gäller dock disciplin och inte några mer trädgårdstankar!

tisdag 10 september 2013

Vitlycke museum

Idag var det plötsligt höst i Hult och när jag tittade ut på regnet i morse kände jag att nu var jag redo att släppa sommaren och välkomna hösten som faktiskt är en alldeles ljuvlig årstid. September och oktober är verkligen perfekta månader att ge sig ut på utflykter i skog och mark. Normalt sett finns det ju mycket bär att plocka så här års men i år blev det inte så på grund av den märkliga och kalla våren. Svamp finns det dock gott om även i år. Fast hösten passar ju inte bara bra till utflykter i skog och mark utan för alla typer av utflykter. Vitlycke museum i Tanum besökte vi senast i början av augusti men det är en plats som tål att besökas många gånger. Även om själva utställningen inomhus inte har hunnit ändras sedan dess är det ett levande museum utomhus med djur och natur. Dessutom ligger Vitlycke mycket vackert och är väl värt ett besök bara för möjligheten att vandra runt i omgivningarna.





Intill museumet finns en bondgård med två hus som skall representera olika tider under bronsåldern. Det äldre av husen är mycket enkelt och spartanskt. Det yngre huset är även det mycket enkelt men det syns tydliga skillnader husen emellan. Barnen konstaterade att människorna som bodde där hade blivit bättre på att bygga hus men att huset hemma i Hult var bättre än ett bronsåldershus! På gården finns även odlingar på samma vis som på bronsåldern och det var onekligen spännande att titta och känna igen mycket av det som odlades.


Förutom att det finns charmiga djur att hälsa på fanns där också möjligheten att testa att göra färgglada snören. Snöret gjordes av fyra snören som hängde från taket och som två personer sedan kastade mot varandra så de snurrades ihop. Låter lite snurrigt märker jag, svårt att förklara men resultatet blev fint. Vi har testat att göra det hemma och det var verkligen uppskattat av tjejerna.



Även om utställningarna och lantgården var riktigt uppskattade av barnen så var de liksom jag helt fascinerade av hällristningarna. Att vi kunde stå och titta på något som skapats av människor för så länge sedan. Det sätter lite vårt slit och släng samhälle på sin spets. Hur mycket av det som görs idag kommer människor om tusen år att kunna titta på? Vi stannade länge och tittade på hällristningarna och ganska snart började barnen berätta berättelser utifrån bilderna. De båda gubbarna var inte krigare som man skulle kunna tro! Istället skulle de dansa limbo men kunde inte enas om vem som skulle hålla pinnen och letade därför upp varsin. Så skulle det ju faktiskt kunna vara! Kanske älskade människorna på bronsåldern att dansa limbo. Vi travade också iväg uppför ett berg för att titta på en grav. Vet inte riktigt vad barnen hade väntat sig men det är tydligt att de inte väntade sig en hög med stenar. Ena tösen undrade om de lagt så mycket sten på graven för att vara säkra på att den de begravt inte skulle kunna ta sig upp ur graven om han var en zombie. Så skulle det ju också kunna vara. Det vi vet om historien är ju egentligen väldigt lite och av det vi vet är mycket osäkert. Alltså kan det mycket väl ha varit så att zombisar var vanligt förekommande i Bohuslän under bronsåldern!

3 november stänger Vitlycke museum för säsongen så passa på att planera in ett besök innan dess!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...