Om någon skulle fråga mig vilken årstid som är min favoritårstid skulle jag utan tvekan svara hösten. Jag älskar verkligen hösten när luften om morgonen har ett litet stråk av kyla i sig och hela världen fullkomligt exploderar i färg. När den första frosten kommer blir jag nästan fånigt glad över hur vackert det är. Trots att jag älskar hösten är det med en kluven känsla jag möter årstiden varje år. Att omfamna hösten innebär att acceptera att sommaren är över för det här året och att det dröjer ett år till nästa gång. Det är alltid vemodigt att inse att tiden med de ljusa ljumma kvällarna har passerat och att nu väntar mörker och kyla. Å andra sidan är det också charmen med hösten. Mörkret och kylan ger en ständigt en anledning till att tända ljus, kura under filt och titta på film.
September har en tendens att vara en oförutsägbar månad. September kan mycket väl vara en något svalare men alldeles ljuvlig fortsättning av sommaren. När en nästan inte märker hur kylan sakta smyger sig på och det finns gott om tid att vänja sig på. Eller så kan september vara en definitiv höstmånad. En månad som från start känns mer som november än som sommarens slut. Efter en vecka av novemberväder konstaterar jag att det inte längre finns någon tvekan. Det här årets sommar har ersatts av höst och det är dags att säga farväl till sommaren. Som alltid ett vemodigt farväl men samtidigt en öppen famn för att välkomna en alldeles fantastisk årstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar