Liten prinsessa

När jag var sex år gifte sig en av mina kusiner och jag var inbjuden. Det var första gången jag skulle gå på bröllop och det kändes mycket stort. Märkligt nog minns jag inte så mycket av själva vigselakten, även om jag vet att jag tyckte det var högtidligt. Minns att mamma hade på sig en lång vit klänning med blommor på som jag tyckte var fin. Bröllopsfesten minns jag desto mer av. Då var det lite friare, inte lika högtidligt. En annan av mina kusiner sjöng på scenen och då ville jag också sjunga. Sankta min björk hette min egenkomponerade sång som framfördes för första och sista gången just då.

I min värld var det nästan som att bli en prinsessa genom att få gå på bröllop och därför hade jag önskat mig en prinsessklänning. Grön skulle den dessutom vara och med spets. Mamma gjorde ett fantastiskt jobb och sydde en klänning som onekligen föll en sexåring i smaken. När jag röjde i klädkammaren nu i helgen var ena tösen  med och när hon fick syn på prinsessklänningen blev hon helt tyst och bara tittade. Roligt att den finns kvar efter alla år och ännu roligare att den passade på ännu en liten tjej.