Ett hundliv

Min ständige följeslagare här hemma är vår hund Ida. Lagar jag mat då ligger hon i korgen under bordet, sitter jag vid datorn intar hon fåtöljen, hänger jag tvätt vill hon gärna hjälpa till att ta ner tvätten åt mig. Jag var lite fundersam till om jag verkligen ville ha hund igen när vi inte längre hade någon. Allt efter att månaderna gick kände jag dock mer och mer att det saknades något här hemma, det fanns ett tomrum som lämnade obalans. Även om vi fortfarande sörjde vår Adde insåg vi att det inte bara var honom vi saknade utan också själva grejen att ha hund, att vara hundägare. Oavsett om man vill eller ej så måste man ut året runt när man har hund vilket ofta resulterar i att man längtar efter dessa promenader. Sen är det tveklöst så att även om jag älskar mina katter så är de inte ett sällskap på samma sätt som vovven Ida.

Trött Ida på hajk i skogen