Lägenhetsliv

Under några dagar är vi på besök hos min mor och lever lägenhetsliv. För många år sedan bodde jag två våningar ovanför mammas lägenhet så omgivningen är onekligen bekant. Under några år när jag var barn bodde vi dessutom i precis det här området. I januari blir det fyra år sedan vi helt lämnade vår lägenhet och på heltid flyttade till huset i Hult. Innan dess hade vi under dryga tre år varit i Hult varannan helg då Raimo inte jobbade och även loven och andra ledigheter. Resten av tiden bodde vi med två barn, två katter, två kaniner, ett marsvin och vår hund Adde i en trea på 66 kvadrat. De lediga helgerna slet vi i huset för att där skulle bli beboeligt och ibland undrar jag hur vi orkade. Det fanns aldrig några lugna stunder de där åren. Det finns visserligen inte så många lugna stunder nu heller, men vi bor i vart fall bara på en enda plats och det är bra. Ibland saknar jag dock att bo i lägenhet. Som när vattenpumpen gick sönder, när vi hade vattenläcka genom kökstaket eller kanske när det var 34 minus och mer snö än jag någonsin sett. I sådana stunder tänker jag att det nog trots allt skulle vara enklare att bo i en lägenhet och inte ha allt jobb. Att om något händer så är det någon annans problem, inte mitt. Samtidigt som det är mycket jobb med ett hus är det onekligen skönt. Det är gott att ha sin egen trädgård, ha skogen inpå knutarna och ha ytor där familjen ryms. Nu när vi är hemma hos mor så skulle man kunna se det som en resa i tiden, vilket kanske i sig kan vara nyttigt, eftersom hela familjen sover i bäddsoffor i vardagsrummet.