Väljandets velande

Tänk att det svårast jag vet i livet är alla dessa val som skall göras hela tiden. Varje dag ställs vi inför en oändlig rad val som måste göras. Vilka kläder skall jag ha på mig? Vad skall vi äta till middag? Vilken väg är enklast att köra till jobbet? De flesta av valen som görs under en dag är små och sällan livsavgörande. Ibland hamnar man inför val som är betydligt mer avgörande och kan påverka livet under lång tid framåt. Idag ställdes jag inför ett val som kommer påverka mitt liv och jag känner att alla de där andra valen, de enkla valen som jag gör utan att reflektera känns så oändligt mycket lättare att välja. De flesta beslut mår gott av en natts sömn, sedan blir det till att ställa fördelar mot nackdelar. Valet med flest fördelar vinner!

Dagen gryr

Jag har aldrig varit någon morgonmänniska men trots det, eller kanske det varit nästan barnsligt förtjust i att vakna riktigt tidigt innan alla andra har vaknat. Gillar känslan av att det känns som att en liten stund på dagen har jag världen helt för mig själv innan dagen börjar på allvar. Eftersom vi bara har en bil i vår familj innebär det att de dagar jag behöver bilen då behöver jag skjutsa min man till Munkedal tidigt om morgonen så han kommer med bussen. Hela vintern igenom har jag känt att det är orimligt tidigt på morgonen och funderat på om jag verkligen behöver bilen, kan jag slippa så gör jag gärna det. Fast sen händer det något i februari, plötsligt kommer ljuset åter och min morgontur innebär att jag får se dagen gry. Får vara med om när mörker ersätts med ljus och plötsligt var allt trötthet som borta. Välkommen till en ny dag! Den här dagen känns dessutom nästan som en bonusdag, en dag extra i tillvaron, det är ju skottdagen idag.

Som Bambi på hal is

Våren är en både märklig och härlig tid. Den tvekande värmen och det återvändande ljuset hör till det som gör våren helt underbar. Nu när tjälen har gått ur marken har dock vägen här i Hult gått från fast till flytande. Kan berätta att det inte är helt enkelt att köra på en grusväg som inte är fast. Nu på morgonen var det ett härligt väder, sex plusgrader känns helt fantastiskt innan klockan ens är sex på morgonen. Trots den varma temperaturen var vägen frusen och det var galet halt. Vid 20 km i hastighet lyckades jag knappt få stopp på bilen utan gled över vägbanan. Mindre trevlig upplevelse måste jag säga. För mig så är ju det här första vintern med körkort och vädret gör verkligen att man måste tänka till innan man kör. Kändes skönt att när bilen väl började glida då hade jag kunskapen om hur man löser situationen och allt gick bra. Vädret bestämmer farten och det blev onekligen tydligt idag.

Bild lånad från www.fotoakuten.se

Arbete inför Livåleva

Vår mässa närmar sig allt mer och än återstår mycket arbete innan allt är klart. Det är utställare som skall bokas, annonseringen skall ut och mannekänger skall instrueras och provas kläder på. Sen var det ju allt annat också. Precis dagarna innan en mässa brukar jag fundera på om vi verkligen är kloka i huvudet som håller på med detta. Samtidigt är det ofantligt roligt. Visserligen är det mycket jobb, men arbete blir så mycket trevligare när man själv bestämmer vad som skall göras.

Igår var vi i Tanum på en minimässa om bröllop på Tanums gestgiferi vilket var intressant ur flera aspekter. Det är alltid intressant att se hur andra arbetar med mässor. Har de gjort något extra smart som vi kan låna? Att inspireras är viktigt i ett kreativt arbete. Dessutom träffade vi många intressanta företag som vi tidigare inte har haft kontakt med. Nätverkande är otroligt viktigt och att man ser varandra som komplement snarare än konkurrenter.

Välkommen hit 24 mars kl.12-16

Vårvädring

Med risk för upprepning så kommer jag även idag skriva om den fantastiska solen. Den har varit en saknad vän och förtjänar att skrivas om. Idag badar Hult i solsken och jag vårvädrar. Måste vara vårens bästa dag när man kan ställa husets fönster på vid gavel och vädra ut vintern. Under vår och sommar står det alltid något fönster öppet här hemma men det är ju inte möjligt vintertid. Jag älskar att höra skogens alla ljud och att få in frisk luft i huset. Idag har vi därför öppnat upp och passar samtidigt på att bädda rent i alla sängar så det känns lite extra nytt och fint. Jag har köpt nya sängkläder till vår säng och det känns lite som lyx i vardagen med nya sängkläder. Märkligt nog känns det som om man sover bättre när det är fint i både säng och sovrum. Sovrummet står på tur för renovering. Vi har inte gjort något åt det sedan vi fick ärva rummet efter vår dotter förra året. Tapeter är inhandlade och väntar bara på att komma upp. Till skillnad från resten av huset kommer det inte att vara varken vitt eller ljust. Vårt förra sovrum var helt vitt och jag trivdes aldrig med det. Vitt är både vackert och vilsamt på dagen men till kvällen vill jag ha mörka färger och hög mysfaktor. Om resten av huset går i stilen shabby chic så blir sovrummet mer av bohemian chic. Fast idag nöjer jag mig med att vädra, känns nästan som en snabbrenovering

Foto från www.fotoakuten.se

Våren är här!

Enligt konstens alla regler är det nu vår och det känns i luften. Märkligt vilken skillnad det gör med plusgrader och att det är några grader varmare på dagarna. Strålande sol två dagar i rad gör dessutom underverk med humöret. Två dagar i rad har jag dessutom haft möjligheten att komma till havet och njuta av sol och vårluft. Igår var vi ute på Orust och besökte en vandringsled som heter Svens altare. Vacker led att gå, men oj vad brant och otillgängligt. Hade onekligen varit bra om den informationen funnits på kommunens hemsida. I vilket fall fick vi klättring och vacker utsikt som lön för mödan. Fast vacker utsikt behöver man inte åka långt för att se när man som jag bor i Munkedals kommun. För den som inte känner till Maltes stig i Saltkällan så kan jag verkligen rekommendera den. Det är en otroligt vacker vandring, lagom långt och inte för kuperat, en lisa för själen helt enkelt. Maltes stig är faktiskt något som gör att man bör sätta upp Munkedal på listan över platser att besöka snarast!

Vinterns sista spår

Än så länge kala grenar men snart ett grönskande bladverk

Utsikt från vandringsleden Svens Altare

Även vid Maltes stig finns spår av vintern

Solnedgång vid Maltes stig idag

Underbara solsken

Solen skiner i Hult idag, vägen är åter en väg och ingen isbana och jag jag längtar ut till havet. Barnen har lov, bilen är tankad och enda frågan som återstår är var vi tar vägen idag. Sådana här dagar saknar jag mitt barndomshem i Sjöhåla i Kungälv där havet alltid var nära. Fem minuters promenad i maklig takt och sedan var man där. Omgiven av saltmättad luft, kala klippor och vågar som rullade in mot stranden. Fördelen med att inte bo precis vid havet är att nu har jag något att längta till och var gång blir något lite särskilt. Dagens krav är att vi skall ut till kusten.

Nytt liv till strykbrädan

En av de första sakerna jag köpte när jag flyttade till eget boende var en strykbräda. Nu när jag var vuxen så skulle jag stryka mina kläder, det är nämligen något som vuxna gör. Skall jag vara helt ärlig så är det inte ofta jag stryker saker, inte ens en gång i månaden, kan det undvikas så undviker jag. Men vissa saker måste strykas för att vara fina och då är det onekligen bra att ha en strykbräda. Bruksföremål slits med åren även när de inte används ofta. Mina saker från den första tiden i eget hem har dessutom fått vara med på många flyttar. Den senaste tiden har jag tänkt att jag skulle kasta ut den gamla strykbrädan och köpa mig en ny. Benen var rangliga, överdraget solblekt och trasigt och den kändes helt enkelt slut. Med hjälp av några skruvar så skruvades benen fast ordentligt, nu står de stadigt när det skall strykas. Överdraget hade gjort sitt och gick inte att rädda. Istället köpte jag ett nytt överdrag på Ikea för 29 kronor. Det tog mindre än en minut att sätta på plats och resultatet blir riktigt bra. Nu får den här gamla strykbrädan hänga med ett bra tag till!

Vit botten med fina blommor

Som ny!

Sportlovsbrunch

Sportlovet kan antingen vara ett väldigt aktivt lov eller ett stillasittande. Ibland är vädret helt perfekt och det går att vara ute i solen varje dag, vissa år är våren på väg när det är lov och inget är väl bättre än den första trevande våren. Andra år ligger snön vit och det går att vandra och leka i snön. Sen finns det år som nu då det är några plusgrader, regnar och är isgata i hela Hult. Det är till och med svårt att ta en riktig promenad med Ida. Problemet med dåligt väder är att det snart leder till uttråkade barn som måste aktiveras och ges sysselsättning. Idag bestämde vi att det skulle vara en mysig och härlig dag regnet till trots. Frukost är alltid en bra början på en dag men en brunch måste väl vara en ännu bättre början. Sovmorgon och god mat en oslagbar kombination!

Stora dottern bakade supergoda flapjacks med björnbär från Orust

Amerikanska pannkakor har en självklar plats på en brunch

Flapjacks, pannkakor, banansmothie, rostat bröd, kako till barnen och latte till oss stora. Mums!

Vad vore denna tisdag utan en semla?

Det känns lite som om man faktiskt måste äta en semla på fettisdagen, det är ju en så god tradition och alltså viktigt att föra den vidare. Fast idag var jag inte alls på humör att baka några semlor och inte heller på humör att åka någonstans. Så vad göra? En kompromiss blev resultatet, nämligen semlemuffins. Rätt smak, rätt fyllning men oändligt mycket enklare och snabbare att göra när man inte är på humör.

Semlemuffins ett gott alternativ till semla

Loppis till bebis

Vårt barnbarn Amanda är redan tio månader och det känns nästan galet hur fort tiden går. Å ena sidan känns det som om det var alldeles nyss hon inte fanns men jag kan nästan inte tänka hur det var innan hon kom. Bebisar har ju en tendens att växa fort vilket gör att jag har skaffat mig ett nytt nöje, att handla bebiskläder. Det är ju nästan helt omöjligt att motstå. Allt är gulligt i bebisstorlek! Samtidigt är det mycket att tänka på när kläder skall handlas och dessutom blir det många gånger dyrt. För min del så kan jag ju kosta på mig att skämma bort Manda med något lite dyrare men det fungerar ju inte riktigt när en hel garderob skall utrustas. Vid första barnet har man ju dessutom  ofta ingenting sedan tidigare. Att handla bebiskläder på loppis tycket jag är klokt ur många perspektiv. Det blir oändligt mycket billigare, kläderna är många gånger knappt använda (eftersom bebisar ju växer så fort, de är redan tvättade så färgrester och annat gift förhoppningsvis har tvättats bort och man kan många gånger hitta lite udda, speciella saker. I lördags var vi på loppis i Uddevalla på jakt efter kläder i storlek 74. Sist jag var där hittade jag inte något alls som passade vilket då är nackdelen med loppis. Den här gången inhandlades tröjor, byxor, kofta, klänning och skor till en totalkostnad av 115 kronor.

Söta små ballerinaskor till små fötter

Tröjor med lång och kort ärm

Fina detaljer

Klänning med sydda veck och broderade hjärtan

Somrig tröja och vit stickad kofta med liten rosett

Byxor med fina detaljer till flera olika tillfällen

Milstolpe för VisaLiza

När man bloggar är det svårt att inte titta på besöksstatistiken. Visserligen skriver jag för att jag tycker att det är roligt, men det blir ju onekligen än roligare när många läser det jag skriver. Efter vårt internetstrul i december och min egen oförmåga att hitta inspiration under januari kan jag berätta att det går snabbt att tappa läsare, men det tar väldigt lång tid att få dem tillbaka.

Jag startade VisaLiza i augusi 2010 men var då inte särskilt aktiv. Det kändes så viktigt att det jag lade upp på bloggen skulle vara perfekt. Att texten skulle vara väl avvägd och verkligen säga något. Detta resulterade i några få inlägg under hösten som visserligen var välskrivna men det kändes inte särskilt roligt. Så i januari förra året när jag började vara hemma på heltid då hade jag plötsligt betydligt mer fritid än innan och började läsa andras bloggar. Skall man själv blogga då tror jag att det är nödvändigt att läsa andras bloggar. Inte för att kopiera men för att få inspiration, tips och idéer. Idag har jag ett tiotal bloggar som jag följer varje dag och som blivit en del av min vardag. Någon av bloggarna är någon jag känner, någon är stor och berömd men de flesta är precis som jag tämligen okända bloggare som tycker det är fantastiskt roligt att blogga och vara kreativ.

För min del fungerar bloggen lite som en sorts dagbok, inte en sådan där man delger sina innersta tankar men som en sorts kreativ dagbok. Här på VisaLiza finns de flesta av mina kreativa projekt dokumenterade och när jag känner mig låg är det bara att kika runt. Ibland har nog alla en sådan där dag, eller vecka när man känner att ingenting blir gjort, att jag aldrig någonsin får något gjort. Sådana dagar eller veckor är bloggen en bra påminnelse över allt man faktiskt gör och att vila är välförtjänt. Istället för att se de där dagarna som ett problem bör man istället försöka njuta av att för en gångs skull ta det lite lugnt.

För att återgå till det där som gör bloggandet lite extra roligt så har VisaLiza nu passerat 10000 besökare vilket onekligen känns som något av en milstolpe.

Helt enkelt urtjusiga kläder!

Även om jag själv inte längre shoppar så kan jag inte låta bli att titta och planera för framtiden. I min framtida garderob kommer det definitivt att finnas plagg från Maria Westerlind. De är snygga, välsydda och ja just det helt enkelt urtjusiga. Gillar inspirationen från 50-talet och 60-talet och tänker att i dessa kläder kan jag låtsas att jag är med i inspelningen av Mad Men. För den som till skillnad från mig vill shoppa nu och inte planera för framtiden så rekommenderas Maria Westerlinds webbutik. På rean kan ordentliga fynd göras och det är ju aldrig dumt.

Länk till sidan hittar du H Ä R!

Varför har jag inte en knallblå kappa?

Denna klänning finns i flera färger och jag skulle lätt kunna ha en av varje!

Jag har en svaghet för stickade koftor och tänker att det lär inte ändra sig i framtiden

Tidlöst och vackert!

Ingen vilodag

Timmen är sen och det är egentligen först nu jag har tid att ta det lite lugnt. Har haft en mycket märklig dag på så vis att jag klev upp tidigt, har varit igång och grejat hela dagen, men känner ändå inte att jag har fått något gjort. Förvisso står det en ihopskruvad köksö i köket, nya gardiner i matsalen och huset är ganska städat men det känns som om jag aldrig hinner längre än till städa, laga mat och tvätta. Ibland måste man släppa alla måsten så man hinner leva lite också, men jag känner just nu att det är svårt att kunna göra det. Hur ska jag kunna koppla av om jag vet att berget av tvätt bara växer eller att disken står odiskad.

Konstaterar att för att jag ska kunna koppla av krävs det att andra kopplar på. Alltså ska vi försöka fördela sysslorna här hemma lite bättre. De har fallit sig naturligt de senaste åren att jag gjort det mesta här hemma eftersom jag är den som är hemma mest. Visserligen är jag fortfarande hemma mer än Raimo men vi är ju fem personer som bor här i huset. Känns som att det är viktigt att redan tidigt lära barnen att hjälpa till hemma och att hålla ordning. De minsta tjejerna har haft som uppgift att turas om med att mata kaninerna och att duka bordet till middagen. Nu är tjejerna lite större och med det ökar ansvaret. Tror att barn mår gott av att man ger dem ansvar, men det måste givetvis också finnas tydliga gränser. Att detta är en uppgift som lämpar sig för barn medan detta är en uppgift som lämpar sig för vuxna. Tanken är ju inte att barnen ska göra de vuxnas uppgifter utan att de i sin egen takt ska lära sig så de vet hur man gör när de själva är vuxna.

Företagsfunderingar

Sedan jag själv gav mig in i det här med att driva ett företag ser jag saker med lite andra ögon. Nätverkande är verkligen grunden för ett litet företag. Även om en kontakt inte är av intresse i nuläget så vet man aldrig hur det kommer att bli i framtiden. Alltså gäller det att ge alla samma proffsiga bemötande och visa att vi är ett företag som vet hur man vårdar kontakter. När jag som privatperson kontaktar företag idag tänker jag mycket på det här med bemötande. Hur är den första kontakten, vad är mitt intryck och hur känner jag mig mottagen som kund? Att använda sig av den egna erfarenheten som kund tror jag stärker det egna företaget.

Vi håller ju som bekant på att renovera vårt hus och framöver är det stora saker som måste göras, sådant som vi inte varken kan eller vill göra själva. Alltså måste hantverkare anlitas. Konstaterar att jag har fått många fördomar om hantverkare bekräftade den sista tiden. Flera har onekligen varit svåra att få kontakt med vilket känns märkligt när de driver företag som erbjuder tjänster. När de sedan har varit här och jag har visat runt dem här hemma för att förklara vad som skall göras då har jag vid flera tillfällen nästan känt mig dumförklarad. Lilla gumman är ett uttryck jag inte tål, men som har förekommit vid dessa tillfällen. När man har passerat trettio är det egentligen bara okej om mamma säger lilla gumman. Vuxna karlar däremot bör se mig som en vuxen människa och tilltala därefter. Har ju svårt att tro att de skulle säga lille gubben om det varit Raimo som visat dem runt.

Nåväl vissa av de som varit här har varit mycket proffsiga och gett både gott intryck och varit möjliga att få tag i vilket onekligen ger pluspoäng. Funderar lite på hur det gått för Regina och mig med MakeMyDay Event om vi varit ständigt otillgängliga och dessutom förminskat potentiella kunder, vi hade nog inte klarat oss särskilt länge som företag. Märkligt hur det kan vara annorlunda med manliga företag, det är nästan så att schablonen förväntas och är en del av paketet.

Sommardrömmar

Sitter och går igenom mina bilder och funderar på vad jag ska framkalla. Blir ju lätt så att man bara har dem på datorn och egentligen aldrig tittar på dem. Jag fullkomligt älskar fotoalbum och tänker att jag ska börja göra fotoalbum igen fast nu i lite ny tappning. Istället för den kronologiska ordning man hade förr så är jag sugen på att göra temaalbum. Barnen har ett där de klipper, klistrar och sätter in kort och det vill jag också ha. Just nu har jag fastnat framför sommarbilder. Tänk så fantastiskt det egentligen är på sommaren, man glömmer nästan bort hur underbart det är. Undrar om den hade känts lika fantastisk om vi hade haft samma klimat året om. Troligen inte! Även om jag som bekant inte är särskilt förtjust i vinter och kyla så gillar jag verkligen årstidernas växlingar. Tycker om den där känslan i slutet på vintern då man kan komma ut och känna i luften att det är förändring på väg. Eller varför inte en höstmorgon när man känner hur luften plötsligt blivit lite kyligare och biter lite lätt i huden.

Idag var en sådan dag då man kunde känna att våren nalkas. Trots att det ligger snö på marken värmde solen gott under dagens promenader tillsammans med Ida

Glittrande hav och blå himmel, sommar när den är som allra bäst!

Dagens sko

Även om jag beslutat att inte längre köpa kläder så har jag inte några tanka på ett liknande beslut gällande skor. Skor kan man enligt mig inte ha för många, eller i vart fall inte för många högklackade skor. Igår var Regina och jag ute på en liten tur längs kusten och besökte företag som vi tror kan vara intresserade av både vårt företagsnätverk och av Livåleva. En av affärerna vi besökte var skoaffären Bengts skor i Brastad. Lokalen utlovade inte särskilt mycket och då var det onekligen trevligt att bli överraskad över utbudet. Här fanns skor för alla åldrar och tillfällen. När sommaren närmar sig kommer det definitivt att bli en tur ut till Brastad för att spana in sommarutbudet.

Kärlek vid första ögonkastet

Känns som om dessa skor gjorts för mina fötter

Regina blev lite tokig och ville ha allt

Slutshoppat?

Sedan novembers början har jag slutat att köpa kläder! Detta kändes till en början lite ovant eftersom kläder onekligen är en av mina passioner. Känner mig riktigt stolt över att jag lyckats hålla fast vid mitt beslut att inte köpa nya kläder. Nå ska sanningen fram så handlade jag en kofta när jag var och hälsade på min syster i Dublin, men i övrigt totalstopp. Anledningen till att jag har beslutat om köpstopp beror på att jag har flera förändringar på gång i livet. Den ena kommer förhoppningsvis att leda fram till en mer hälsosam vikt och då är det ju helt onödigt att köpa nya kläder. Jag har alltid gillat att gå i affärer, titta, inspireras och shoppa även om det senare inte alls är nödvändigt. I tider då vi har haft sämre ekonomi har det uteslutande varit loppis som gällt och det är fortfarande på loppis jag hittar mina väskor och skor. Kläder har det blivit svårare med av två skäl. Jag har blivit mer kräsen och vill helst ha fina retrokläder från 50-60-talen (och det vill visst alla andra också) och det andra är storleken. Att hitta kläder som intresserar mig är nästan omöjligt i min storlek. Att inte shoppa kläder (skor är en annan sak!) känns faktiskt befriande. Nu får jag istället hitta inspiration i min egen garderob istället för att tänka nytt till särskilda tillfällen. Fast på sikt väntar shopping, när alla mål är nådda och tills dess sparar jag mina pengar på ett konto enbart för shopping.

Kappknappar

Min kappa har hängt med i många år och den här säsongen har jag varit frestad att köpa mig en ny. Fast å andra sidan är kappan hel, snygg och svart är alltid tidlöst. Däremot har den börjat tappa knappar. De första lyckades jag hitta och sy på igen men snart var det dags för nya att tappas. Vad göra? Nu hade jag ju en ursäkt för en ny kappa. Eftersom det bara är knapparna det är fel på valde jag en annan och betydligt billigare väg nämligen att byta knappar. Det kan visserligen också bli ganska kostsamt med tanke på att knappar ofta är ganska dyra. Har man dock lite tid och tålamod är loppis ett bra tips. Genom åren har jag nästan uteslutande köpt knappar på loppis och fördelarna är många. Det är ofta knappar med hög kvalitet, annan utformning än de som finns idag och de är nästan gratis. Tio kronor för sju knappar och sen är det bara att sy! Återkommer med resultatet

Så här ser de nya knapparna ut. Fina detaljer och rätt storlek

Knapplöskappa! Gillar att det blir kontrast när jag syr på de nya knapparna

Muffins med vanlijkräm

Enkla att göra och mycket goda. Fyllningen gör att dessa muffins påminner om semlor vilket kan vara bra om man under resten av året känner sig sugen på semlor. Muffinsen blir lite krispiga på utsidan vilket i kombination med vaniljkrämen ger dem en given plats på fikabordet.

Muffins med vaniljkräm
225 g smör
2.5 dl strösocker
3.75 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
4 ägg
1 tsk vaniljessent eller 2 tsk vaniljsocker

Vispa smör och socker luftigt med elvisp eller i matberedare. Tillsätt ett ägg i taget under omröring och därefter resten av ingredienserna. Fördela i muffinsformar och grädda i ugnen cirka 20 minuter (eller tills de fått färg) i 175 grader.

Fyllning, vaniljkräm
1 äggula
2 msk strösocker
1½ msk vetemjöl
1 dl mjölk
1 msk vaniljsocker

Vispa äggula och socker så vitt och pösigt du kan.
Blanda mjöl och mjölk rör ner i äggsmeten. Låt det hela koka upp ch koka därefter på svag värme en liten stund tills smeten tjocknar. Kyl omedelbart kastrullen i kallt vatten under omrörning. Smaka av med vaniljsockret.

Skär av toppen på muffinsen och gröp ur lite av innehållet så fyllningen ryms. Lägg tillbaka locket och pudra muffinsen med florsocker. Muffinsinnehållet som blir över kan med fördel användas till att göra cake pops.

Riktiga barn?

Genom åren har jag då och då fått frågan: men vill du inte ha riktiga barn? Frågan som är märklig på många sätt kommer sig av att jag trots att jag delar mitt liv med flera barn  så är jag inte biologisk mamma till någon av dem. Ofrivillig barnlöshet är något som drabbar många och alla väljer sitt eget sätt att hantera frågan på. Att det är en stor sorg i livet är självklart men man måste inte fastna i sorgefasen. Min man och jag är drabbade av ofrivillig barnlöshet och det har varit svårt att hantera att vi sannolikt inte kommer kunna få några gemensamma biologiska barn.

För min del handlar det inte så mycket om att få ett barn som bär på mina gener utan det handlar istället om själva upplevelsen att vara gravid och att få en bebis. Att få vara med från första början och sedan följa det lilla barnet på vägen till att bli vuxen. Det är onekligen en av de större sorgerna i mitt liv att inte kunna få barn. Samtidigt är jag lyckligt lottad och förmånen att dela mitt liv med flera underbara barn som varje dag gör mig både glad och stolt. De två äldsta flickorna fick jag så att säga på köpet när jag träffade min man. Då var tjejerna 7 år och 11 år och att de skulle släppa in mig i deras liv var inte alls en självklarhet. Fast tjejerna har inte bara släppt in mig och accepterat mig de låter mig få vara förälder och vara en del av deras liv. När vår stora tös ringde och sa att jag skulle bli mormor då kände jag mig så oerhört glad över att hon valde mig som lilltösens mormor.

Frågan om jag vill ha riktiga barn blir fel på så många sätt. Barnen jag har förmånen att dela mitt liv med är riktiga barn, de är inte på låtsas men de är inte mina biologiska barn. Att ställa frågan tyder också på okunskap kring frågan om ofrivillig barnlöshet. Vi har förmånen att ha fått barn i vårt liv trots att vi inte kunde få några. Fast det gör inte frågan mindre känslig. Jag har valt att vara öppen och prata om min barnlöshet och hoppas att genom det bidra till att fler vågar prata om frågan. Risken är stor att man annars tänker att det är bara jag som har det så här, som tänker som jag gör.

Manda och jag

Storstädning i Hult

Efter att ha jobbat på distans under förmiddagen ägnas eftermiddagen åt städning. Det är lite märkligt det här med stökigheten här hemma. Det känns som om jag ständigt städar men det är trots det alltid stökigt. Många gånger kommer jag inte längre än till köket eftersom när det äntligen är röjt där då är det bara att sätta igång med nästa omgång disk eller matlagning. Vi är fem personer i vår familj plus våra djur och det är klart att då blir det snabbt ganska stökigt. En av mina ständiga utmaningar är att komma på sätt som underlättar vardagen här hemma. Förvaring är onekligen själva grunden för ordning och reda. Köpte i förra veckan nya hyllor till barnens rum och märker genast att sakerna faktiskt ställs tillbaka på sin plats. Tidigare stod de lite konstigt till och man behövde flytta runt saker när det skulle lekas. Klart att det inte blir kul att varken leka eller att städa då. Kommer jag nu på något som gör att tvätten sorterar och viker sig själv för att sedan sortera in sig i rätt skåp och lådor då kommer jag aldrig mer att klaga på städningen!

Nya tag

Att gå till skolan fast man egentligen är sjuk kan verka vara en bra idé men så är givetvis inte fallet. Igår gjorde jag precis detta vilket resulterade i att jag gick och lade mig för att sova klockan sju på kvällen en hel timme innan barnen. Fast jag är trots allt nöjd med min dag eftersom det var en givande dag i skolan och efteråt passade jag på att äta semla med äldsta dottern och lilla barnbarnet. Tror inte det kan finnas en sötare bebis än vår lilla Manda. Nå väl idag är jag ledig och har sovit tolv timmar i natt, har ingen feber längre och känner mig pigg, frisk och stark. Alltså läge att ta tag i sådant som jag skjutit på framtiden. Ida och jag har trampat runt lite i vår trädgård och funderat över sommarens projekt. Själva trädgården överlåter jag till Magda men frågan är om vi ska odla eller odla inte. En sommar då man har tid att vara hemma mycket är det givet att odla men annars riskerar det att bli till ett dåligt samvete. Än ligger trädgården under ett frostigt täcke av snö så det beslutet blir något att skjuta på framtiden.

En enda ros fick vår ena rosbuske, som om den samlade all kraft till en blomma!

Vänner och vinterkyla

Nattetid har vi haft med än -20 den här helgen och jag är inte särskilt förtjust i kyla. Igår var det strålande sol och helt fantastiskt väder vilket gjorde att jag nästan glömde bort att jag inte gillar när det är kallt. Det var varit en riktigt härlig helg här i Hult då vi gjort det vi så ofta säger nämligen att umgås med våra vänner. Igår hade vi besök i tre omgångar och kvällen avslutades med en stund i soffan och lite tittande på melodifestivalen. Husvisning stod ju på menyn för dagen och det var trevlig men inte helt rätt. Hoppas jag får följa med nästa gång med, det är ju riktigt roligt att titta hus. Söndag är träningsdag i vår familj, barnen är på dans och under tiden tränar vi vuxna. Det är sköna helger här i Hult även om jag känner viss frustration över att vi inte har kommit igång med nästa renoveringsprojekt ännu. Samtidigt inser jag att så snart våren är här, när kvällarna är ljusa och man inte längre förfryser näsan när man går ut då kommer både ork och lust att sätta igång och greja.

Snart, snart är det dags igen

Imorgon husvisning

Imorgon ska jag på husvisning vilket ska bli riktigt roligt. Tänker dock att det riskerar att bli mycket snöslask inne i huset när alla ska gå runt och titta. Får alltså bli skor som är enkla att ta av när man skall in och spana. Flytta är jag dock inte på väg att göra utan jag har istället förmånen att följa med en väninna som funderar på nytt boende. Även om vi inte har några planer på att flytta så tittar jag ständigt på hus. Varför vet jag inte riktigt, kanske för inspiration eller som en bekräftelse på att jag har något som jag inte kan hitta någon annanstans. Skulle jag flytta då skulle jag fortfarande vilja ha ett hus med lika mycket yta och från ungefär samma tidsperiod. Skulle jag på allvar leta hus då skulle jag också leta efter ett hus med en stor och uppväxt trädgård. Att ha en trädgård som vår är förvisso en utmaning, men extremt mycket jobb. På sikt och med lite hjälp kommer vi nog att bli nöjda. Ibland tänker jag att det kanske hade varit skönt att bo lite närmare civilisationen. Livets logistik skulle bli enklare då. Alltså tittar jag efter hus men landar varje gång i att jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att bo någon annanstans, jag älskar ju mitt hus.

Nu kan goda idéer Spira!

Tänker jag ska passa på att göra lite reklam för det senaste projektet Regina och jag har startat nämligen företagsnätverket Spira. Vi tror att nyckeln till ett framgångsrikt företagande är nätverkande, att se varandra som komplement istället för konkurrenter. I arbetet med vår mässa Livåleva har det visat sig att nätverkande är en förutsättning för att mässan skall vara möjlig att genomföra. Det och våra fantastiska volontärer som ställer upp och hjälper oss att få mässan att bli till en spännande och inbjudande dag. Spira kommer ha sin första träff på Smedbergs gård i Munkedal 28 februari kl.19 då alla intresserade är välkomna. För med information om Spira och MakeMyDay Event klicka H Ä R!

Isande vinterkyla

Hult är vackert inbäddat i ett gnistrande snötäcke, men fy vad kallt det är här! Fjorton minus visade termometern när vi klev upp i morse och pannan får onekligen jobba för att hålla oss varma. Egentligen skulle Ida och jag ut och fara idag men feber gör att vi istället bäddar ner oss i sängen och tar det lugnt.

Ida älskar till skillnad från mig snön och skulle gärna vara ute hela dagen

Vid livets slut

Jag har den senaste tiden haft anledning att reflektera över livets slut. Själv har jag varit förskonad från att förlora någon nära nu men människor som står mig nära har inte haft samma ynnest. Livets slut är nog något vi alla tänker på någon gång under livet, det är ju det enda vi vet med säkerhet att en dag då tar livet slut. Det är så mycket man vill med sitt liv men vad är det till sist som egentligen betyder något? Bronnie Ware är sjuksköterska i Australien och har skrivit boken Top Five Regrets of Dying. Hon bygger boken på erfarenheter hon gjort i sitt arbete där hon vårdar människor i livets slutskede. Tycker att det är en tänkvärd läsning och konstaterar att pengar och berömmelse inte finns med på listan över vad människor ångrar.

1. Jag önskar jag levt mitt liv så som jag själv önskat, inte som andra förväntat sig att jag ska leva

2. Jag önskar jag inte hade jobbat så mycket

3. Önskar jag hade haft modet att uttrycka mina känslor

4.Önskar jag hade hållit kontakten med mina vänner

5. Jag önskar jag hade låtit mig själv varit lyckligare!

Tycker detta är tänkvärt och tar med mig det i mina tankar om framtiden. Vill du läsa mer om Bronnie Ware och människors tankar vid livets slut då hittar du en länk HÄR!

Stolt mamma och mormor

Mina barn gör mig alltid stolt, men ibland blir man lite extra stolt över barnen. Min minsta stora tjej, alltså barn nummer två i ordningen tycks brå på mig när det gäller intresse och är politiskt intresserad. Hon har varit iväg på kurser och pratar med engagemang om världens orättvisor. Idag har hon fått sin första insändare publicerad och jag kan inte vara annat än stolt. Tänk vilken lycka att ha så fina barn. Måste ju också passa på att skryta lite över att vårt barnbarn Amanda som bara är nio månader dessutom har tagit sina första steg i livet!

Den yngre av mina stora töser och jag.

Vårt lilla barnbarn

Väldoftande vårkänsla

Onsdag morgon och maskinerna surrar i huset. Varje morgon samma procedur, väcka barn, ordna frukost, förbereda inför skolan och sedan starta tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin. Datorn ska ju givetvis också sättas igång fast den kanske snarast räknas till nöje än till syssla. Eller kanske inte. Idag är datorn mitt arbetsredskap och den ska producera skolmaterial likväl som material för företaget. Ingen rast och ingen ro vad gäller datorn denna dag alltså.

Numera sitter jag i vardagsrummet och jobbar vid bordet där vi fikar när vi har gäster. Känns skönt att sitta mitt i huset och ha överblick över hela mitt hem samtidigt som jag jobbar. I övrigt är huset lugnt och stilla två av barnen är i skolan, den minsta ser på tv, katterna sover och Ida värmer mina fötter. Värme behövs en dag som denna då termometern visar på många minus. Fast numer har vi det varmt och gott i vardagsrummet sedan vi tilläggsisolerat och satt in ett nytt element. På det nya elementet som är lite bredare än vanliga så ligger katterna på rad och njuter av värmen. Har försökt att få dem att välja någon annanstans att vara men katterna följer sällan min vilja utan går efter eget huvud. Bra att jag har en dammsugare med många tillbehör så jag kommer åt att dammsuga inuti elementet. Annars hade det snart blivit ett pälselement istället.

Enligt dagens Bohusläning har vi mer kyla att vänta under dagarna som kommer. Vid gränsen mellan Bohuslän och Dalsland väntas ner mot -20 grader! Fast vi är luttrade här i Hult tänker jag. Vintern för två år sedan då hade vi -34 och det gick ju bra det med. Jag är dock trött på denna märkliga vinter och längtar efter våren. Ljuset på morgonen skvallrar om att den är på väg om än lite mer långsamt än jag skulle önska. I väntan på vårvärmen fyller jag mitt hem med vårblommor och glömmer bort snön utanför mitt fönster.

Väldoftande Narcissus sprider vårkänslor i Hult