Jag ska aldrig bli som mamma

Som tonåring kändes det som att det värsta som skulle kunna hända var att bli som mamma. Mitt tonårsjag tyckte att hon bara gillade extremt tråkiga saker och givetvis var hon ganska töntig. Nu är det länge sedan jag var tonåring och istället är jag mamma till en som är det och en som nyss varit tonåring. Min tonårsdotter är politiskt engagerad och påminner mycket om mig själv i den åldern. Jag tror jag chockade henne lite för ett tag sedan när jag visade min klippbok från tiden då jag som tonåring var politiskt engagerad och skulle förändra hela världen. Mamma och jag kan le lite till varandra när vi hör Anna prata, vi har ju varit med om detta förut. Det som slår mig är att även om mamma och jag är väldigt olika så hade likheter smygit sig på under åren. Sådant som jag avfärdade som töntigt, inredning, blommor, trädgård, hantverk och liknande är saker som idag är intressen som ger mig stor glädje. Märker också att alla grejer som hon pratade om när jag var yngre faktiskt sitter där trots allt. När jag väl började intressera mig då hade jag en kunskapsbank som jag inte ens visste om. Som mamma har jag inte blivit, jag har blivit min egen men jag är onekligen lik min mamma på många sätt.

Mamma och jag