När vi var på Korfu i maj bodde vi precis intill flygplatsen. Vårt hotell låg bara några hundra meter från landningsbanan och från restaurangen eller strandpromenaden hade man utsikt över planen som lyfte och landade. det fanns till och med en pir som gick rakt igenom landningsbanan där människor gick och cyklade helt obekymrade över de jättelika maskiner som passerade över deras huvuden. För turisterna var landningsbanan något av en turistattraktion och många hade åkt just hit för att så nära kunna se planen som lyfte och landade.
Jag tror starkt på att kunskap är rätt medicin mot rädsla oavsett vad rädslan är. Just därför kan jag numera märkligt mycket om flygplanssäkerhet och annat som hör flygningen till. Mitt förnuft vet att allt är normalt och just därför går det att faktiskt hålla paniken på en hanterbar nivå. Som sagt det är jag som bestämmer och inte mina rädslor! Just därför sitter jag just nu och klurar på vart vi skall resa i höst. Maken och jag vill tillbaka till underbara Korfu medan Anna helst vill åka till Edinburgh som blivit hennes stora favorit.
Två rädslor var det ju! Min andra stora rädsla eller fobi om man så vill handlar om att gå till tandläkaren. Att vara rädd för att flyga känns onekligen mer rationellt än att vara rädd för att gå till tandläkaren. Om flygplanet störtar är risken att dö onekligen stor, men vad är det värsta som kan hända hos tandläkaren? Jag kan få mina tänder lagade? Jag kanske inte har några hål? Som sagt fobier är inte logiska men sedan snart ett tillbaka jobbar jag även med min tandvårdsrädsla. Med tanke på att min tandläkare normalt sett är barntandläkare och världens raraste är det ju helt omöjligt att vara rädd för honom! Idag har jag varit hos tandläkaren och nu funderar jag på resor. I mitt liv är det jag som bestämmer!
Oh vad trevligt att du skrev! Så du ska också göra en operation, grattis till ett hälsosammare liv! Det har gått ganska fort för mig har gått ner 50 kilo sedan den 21 mars men jag är ju så stor så det är först nu det börjar synas tycker jag i alla fall hihi, har många kilon kvar men jag kämpar! När ska du göra operationen, om jag nu inte missuppfattade dig helt i det du skrev i sånnafall ber jag om ursäkt! Ha en underbar dag och tack för att du skrev! Hoppas du skriver igen! Massa kramar
SvaraRadera50 kilo är lika mycket som min dotter väger, vilket fantastisk insats du gjort :D För min del blir det operation 5 september :)
Radera