Efter att ha vistas några dagar i ett milt väder var jag förvånad över att känna hur kylan bet i kinderna när jag klev ut. Det var faktiskt någon minusgrad ute och marken var täkt av frost. Desto skönare att promenera en stund när man vet att värme och kaffe väntar som belöning.
Tänk så förvånad jag blev när jag plötsligt fick syn på en liten simmande krabat med en fisk i munnen. Det är inte riktigt vad man förväntar sig inne i staden. Fast å andra sidan är det här staden som har vilda rådjur i stadsparken så jag borde ju inte bli förvånad!
Det frusna gräset knarrade så härligt under fötterna. Inte som snö men nästan samma ljud. Tänk hur en temperaturväxling kan förvandla en plats.
Stod och tittade en lång stund på floden med dimman som låg någon meter över vattenytan. Verkligen vackert och nästan lite magiskt. Det är lätt att förstå hur människor förr trodde att det fanns älvor i dimman.
Dublin är en stad med märkligt många parker. Bara ett stenkast bort från parken jag promenerade i idag ligger Pheonix Park. Fast egentligen är det inte särskilt konstigt att en stad har många parker. Jag tror att även människan i staden behöver ha naturen nära inpå. Att kliva in i en park blir en möjlighet att pausa staden en stund. Visserligen hörs trafiken fortfarande likt en brusande vårflod men du befinner dig inte längre mitt i den.
Med rosiga kinder och iskalla händer beslutar jag att det är dags att gå tillbaka och ägna mina böcker några timmar istället. Den där koppen kaffe kändes onekligen som en trevlig belöning väl inne i värmen. Nu skall jag se till att hålla disciplin i studierna för att sedan belöna mig själv med en tur in till centrum innan lillsyster kommer hem.
Ser helt ljuvligt ut. Här faller snön och snart väntar motion i form av snöskottning;)
SvaraRaderaÖnskar dig en härlig kväll
Kram
Annie
Ps nu har jag äntligen hittat din bloggs facebook och följer självklart;)
Det var verkligen helt sagolikt vackert :) Kul att du följer mig på fb, jag följer dig :D Kramar Liza
Radera