Vardagsögonblick

Jag sitter på Starbucks i Dublin och skall egentligen plugga, men distraheras ideligen. Det är ju så mycket mer spännande att studera de andra människorna som också sitter här och fikar. Egentligen borde det ju dessutom räknas som en etnologisk studie eftersom just observation är en viktig metod inom etnologi. Mitt emot mitt bord sitter tre män i en livlig diskussion. De diskuterar pingisbollar och har flera olika sorters bollar framför sig på bordet. De är alla tre mycket engagerade i diskussionen och två av dem dessutom oeniga om vilka bollar de skall satsa på under våren. Färg och form tycks vara viktigt för att förbättra spelet. Två av männen ser ut att vara i femtioårsåldern och den tredje kanske 25-30. den yngre mannen argumenterar för att de skall börja använda orange bollar och menar att färgen gör att man ser bollen bättre och på så vis får några sekunder till på sig att reagera och genom det blir en snabbare spelare. De båda äldre männen är lite mer konservativa och menar att bollarna skall vara vita. Den yngre mannen protesterar och menar att "We need an actionplan!" Tänk så spännande att höra passionerade diskussioner om pingisbollar!

Till höger om mig sitter en kvinna i trettioårsåldern djupt försjunken i en bok. Hon har inte ens rört sitt kaffe under den senaste halvtimmen. När hon tog upp boken halkade bokomslaget i tyg av och avslöjade att boken hon läser är Fifty Shades of Grey. Jag har själv inte läst den men vad jag förstår kan även en frigjord själ rodna av innehållet. När vi senast träffades i bokcirkeln diskuterade vi just denna bok och det är lite lustigt att se att människor verkligen vill dölja vilken bok de läser.

Nere i höger hörn av rummet sitter tre tonårspojkar i skoluniform och dricker kaffe. Däremot pratar de inte alls med varandra, de bara sitter. Kanske skolkar de från skolan jag passerade på väg hit eller har skoldagen slutat tidigt eftersom det är fredag? Till vänster om mig sitter ett ungt par som tycks vara helt omedvetna om någonting utöver dem själva. Tänk att vara så där nyförälskad när den ende som existerar i hela världen är kvinnan eller mannen du just förälskat dig i. De ser varandra djupt i ögonen och sitter tysta, ord tycks inte behövas. Undrar vart de båda befinner sig om tio år? Är de kanske gifta, har en hel hop med ungar eller var den här förälskelsen bara något flyktigt som de vagt minns när de passerar Starbucks på väg till bussen.

Där männen som tidigare diskuterade pingisbollar satt sitter nu istället två kvinnor och diskuterar på vad jag tror är japanska. Ibland blandas ett engelskt ord in i språket, men på det stora hela är det helt omöjligt för mig att tjuvlyssna och förstå vad samtalet handlar om däremot är det spännande att lyssna till melodin i språket som skiljer sig så från mitt eget språk.

En grupp med människor kommer in i rummet och dominerar plötsligt allt. Det är sju människor i de rätta kläderna med de rätta tillbehören. Så fort de satt sig åker deras mobiler fram och de pratar och hanterar telefonerna simultant. Bara en i gruppen skiljer sig från de andra, en kvinna med kort knallila hår och en helt egen klädstil. Hon intresserar mig genast, vem är hon och hur hamnade hon i gruppen med de "rätta" människorna? Eller snarare hur hamnade de med henne? Kanske tillför hon deras ytliga tillvaro djup och mening? Fast kanske är det bara barndomsvänner som håller ihop. Möjligheterna är många.

För en liten stund sammanstrålade våra liv med varandra innan alla fortsätter vidare i livet