Farväl till favoriter

Nu på kvällen har jag börjat röja i min klädkammare inför den stundande klädkammarflytten. Jag har hittills provat mig igenom alla mina klänningar och undrar hur många svarta klänningar kan en kvinna egentligen behöva? Nu är jag hård och har bestämt att bara det som verkligen passar får finnas kvar. Det är inte någon idé att spara något av sentimentala skäl! Eller jo det är det ju faktiskt! Vissa saker bör sparas men långt ifrån allt. Något som gör mig lite förundrad är mina kläders flexibilitet. Klänningar som satt fint för 35 kilo sedan sitter fint nu med. De sitter annorlunda, men det ser fint ut nu och såg fint ut då. Praktiskt är det om inte annat eftersom det innebär att jag faktiskt hade mer kläder som jag kan använda än vad jag hade räknat med.

Klänning är egentligen ett helt genialt klädesplagg. Med klänning är det lätt att se välklädd ut och det är ett plagg som många gånger är mjukt och skönt att ha på sig. Det finns givetvis undantag som till exempel min nyårsklänning som var en klänning för den som inte har krav på att kunna andas. Byxor och tröjor är inte riktigt lika flexibla vilket innebär att där har jag redan hunnit rensa en hel del. Även om det känns skönt att kunna resa ut sådant som inte passar längre så känns det också lite vemodigt. Några av de där klänningarna har ju varit med mig på viktiga tillfällen i livet och jag har haft hemskt roligt och dessutom känt mig riktigt tjusig. Nu har den första omgången kläder packats ner och jag undrar vart de kommer att hamna när jag skickar ut dem i klädkretsloppet.  Min förhoppning är att de skall uppskattas och skänka glädje där de hamnar på samma sätt som de gjort för mig.

Visst behöver man en grön långklänning när man springer bland vitsippor!