Snart dags att ta mina väskor och börja promenera bort till tågstationen för vidare avfärd mot flygplatsen. Hej då för den här gången! |
Sidor
▼
tisdag 12 februari 2013
Hemresa
Att åka hem är alltid lite sorgligt tycker jag även om jag verkligen längtar hem. Sista dagen hemma hos min syster blir alltid lite konstig eftersom vi säger hej då tidigt på morgonen och sedan har jag hela dagen för mig själv i Dublin. Tidigare har jag känt ett behov av att hinna med så mycket som möjligt de dagar jag är här. Nu är det inte riktigt så längre. Idag har jag njutit av att ta det lugnt, plugga och promenera. Det känns så här långt som en ganska bra dag helt enkelt och ikväll är jag äntligen hemma hos min familj igen. En del av mig önskar att min syster skulle välja att flytta hem igen och vara en del av vår vardag som tidigare. Samtidigt förstår jag henne som väljer att leva det liv hon gör. Hon kan ju välja helt fritt hur hon vill göra och då ska man passa på tycker jag. Sitter och tittar på staden utanför lägenheten och undrar när jag slutade att känna mig som en besökare här. Att åka till Dublin känns idag lika naturligt som att åka till Göteborg!
Det är alltid lite förvirrande med förflyttning... men visst är det härligt att det blivit så "lätt" att resa :) Kram!
SvaraRaderaJa det är som lite svårt att ställa om från en plats till en annan. Kramar Liza
RaderaÅh, du har varit på Irland igen, - så härligt!
SvaraRaderaFörstår att du saknar din syster, men som du säger är det ju lika lätt att ta sig till Dublin idag som till ett ställe i andra änden av Sverige. Och så får du ju se ett helt annat land!
Fettisdagskram till dig!
/Anna-Karin
Ja det är verkligen en förmån att få ha vardag i ett annat land, man lär sig mycket av det :) Hade förresten en semla som väntade på mig i kylen när jag kom hem så jag missade inte ens fettisdagen! Kramar Liza
RaderaÖnskar dig en säker resa hem.
SvaraRaderaKram
Annie
Det var en skakig resa hem och jag kände som så många gånger förr att jag ALDRIG mer skall flyga! Människan borde hålla sig på marken! Kramar Liza
RaderaÅh, lyllos dig som har möjlighet att åka till Irland, titt som tätt! Skulle vara jättekul att någon gång få resa dit! Systersaknad i hjärtat nu, förstår jag...
SvaraRaderaKram
Petronella
Ja det är verkligen en förmån. Vet inte hur jag skulle klara att ha syrran så långt borta om vi inte kunde ses så ofta som vi gör. Kramar Liza
RaderaÅh, Irland har jag alltid velat åka till! Det verkar helt fantastiskt fint!
SvaraRaderaJodu...Även mitt kontor är en skräphörna...Jag är ändå igång nu, så jag har påbörjat ett stor-röj här också.
Sedan är det vinden också...Usch ja.
Kram Anna
Det är verkligen ett vacker land väl värt ett besök! Skönt att du är igång och röjer. Vi har röjt ut en av våra krypvindar, fy vad grejer det var där! Kramar Liza
RaderaKänner igen den där känslan.
SvaraRaderaHade båda mina systrar på olika platser i Spanien ett tag och jag ville ha hem dom hela tiden. Även om jag unnade dom att vara på äventyr=))
Hoppas att allt gick bra på resan hem/Hannis
Det är nog alltid svårast för den som är hemma tror jag. När jag var i Namibia gick fyra månader på ett ögonblick medan det för min man kändes som att jag var borta i åratal! Resan hem gick bra, men fy för turbulens! Liza
RaderaOh föstår hur det är, viseligen bor inte mina syskon så långt bort men jag i skåne och dom i Stockholm jag saknar att man bara ses spontant och tar en fika. Jag tycker det är jätte tråkigt att vara så långt ifrån dom. Men hoppas du hade en bra resa hem och tack för din fina kommentar! Massa kramar <3
SvaraRaderaFast det är onekligen ett tillräckligt långt avstånd. Jag saknar också det spontana från tiden då syrran och jag bodde i samma stad. Kramar Liza
RaderaMin syster bor inte alls långt bort, bara tjugo minuter med bil. Men inte ses vi ofta ändå. Väldigt sällan till och med. Tyvärr. Ibland kanske det är enklare att besöka varann om man bor riktigt långt ifrån varandra - att besöken blir mer planerade och att de verkligen blir av. Samtidigt förstår jag förstås vad du menar!
SvaraRaderaKram.
Tror du har helt rätt. Hade en kompis i Uppsala som jag träffade ofta, vi planerade in att ses så det inte skulle gå för länge mellan gångerna. För några år sedan flyttade hon till Göteborg och sedan dess har vi inte setts en enda gång! Vi pratar om det men det blir som aldrig av. Kramar Liza
Radera