Huset i Hult ligger i en korsning och ligger i stort sett på vägen. Eftersom vi ännu inte har något staket händer det ofta att bilister så att säga genar i korsningen vilket gör att vägen kryper längre och längre in på tomten. När det gått så långt att bilarna passerade bara någon meter utanför husknuten då var måttet rågat. Lösningen på problemet var att sätta en stor hög kruka i korsningen och förse den med reflexer. Den första krukan ställdes upp för två år sedan och fick stå i fred till hösten då någon körde på den. Mitt hjärta hoppade till av förskräckelse över det som hänt. Inte för att jag brydde mig så mycket om krukan ( den var visserligen satans dyr eftersom den var så stor) utan det faktum att någon bilist faktiskt inte haft utrymme att stanna. När jag ställde upp den var jag noga med att själv köra förbi från båda hållen för att se om den syntes väl. Jag vill ju inte orsaka några olyckor! Krukan syns väl även om natten vilket innebär att den som mejat ner den måste haft en riktigt hög fart vilket fick mig att med olust tänka på vad som kunde ha hänt om det istället varit något av barnen, hunden eller katterna! Nåväl krukan fick bytas ut och nästa kruka försågs även med en liten lampa som en extra försäkring. Detta visade sig inte heller hjälpa eftersom vår snickare förra sommaren var på dåligt humör en dag och backade rakt på krukan och demolerade den, suck! Nåväl krukan gick att rädda och fick sällskap av ytterligare en. Min strategi har lyckats och bilarna kör nu allt längre ut i vägen på säkert avstånd från mitt hus. Sedan i höstas har de bara fått stå med höstens vissna blommor. När snön dolde dem var det inte så farligt men under den skarpa vårsolen ser det mest visset ut!
Men snartsnartsnart är det våååår! Stor kram!
SvaraRaderaOch nya blommor skyndar på den tror jag :) det får ju liksom inte vara vinter längre då! Kramar
RaderaBra trick, inte vill man ha bilarna in på husknuten inte.
SvaraRaderaKram.
Fast jag hade ju alltid kunnat börja sälja kaffe genom biblioteksfönstret ;) Kramar Liza
RaderaÅhh, vad trist! Ett staket kanske...
SvaraRaderaKramar
Petronella
Ett staket skall upp så småningom men det är det där med prioriteringar när man bygger. Även om det är viktigt har det ännu inte varit viktigast. Håller tummarna för att det skall bli ett staket i sommar. Kramar Liza
RaderaEgentligen är det galet att man ska behöva hålla på så.
SvaraRaderaSom bilist så borde man ju tänka på faran att faktiskt köra på någon och hur det skulle kännas att ha en bil i trädgården.
Och knäpp som jag är så måste jag säga att jag tycker det är vackert med vissnade blommor=))
Den andra bilden blev en favorit!
Ja jag förstår inte hur folk vågar. Tänk att leva med att du har kört på någons barn :) Kul att du gillar det vissna! Kanske kan jag ha dem kvar ett tag till då ;)
RaderaFast så himla bra att ni inte satt upp staket ännu, då hade det nog varit nerkört ett par gånger. Jag tycker att det är galet att man inte kan se sig för. Och när ni flyttade in i huset och det blev mer liv där kunde en ju tänka sig att de skulle tänka efter lite mer för att det fanns folk där nu. För det är väl ändå samma människor som kör där hela tiden, det är ju inte mycket utsocknes i era krokar visst? Fast den galna traktorföraren är inte kvar om jag minns rätt?
SvaraRaderaDen galna traktorföraren finns kvar men har lugnat sig något. Efter några allvarliga snack plogar han inte längre igen vår infart. Sen har du helt rätt i att det mest är boende som kör men oj så mycket mer trafik det har blivit de sista åren. Kanske skulle vi gjuta oss ett betongstaket för att vara på den säkra sidan! Kramar Liz
Radera