Elvis

Det har gått två veckor sedan vi var hos veterinären med vår katt Elvis. Att han är sjuk känns än med obegripligt nu eftersom han svarar fint på sin medicin och åter är sitt pigga glada jag. Jag känner mig tacksam över att vi hamnat i det som veterinären beskrev som i bästa fall. Att om han svarade på medicinen så hade han nog ett par månader kvar att leva. Jag tar inte ut något i förskott, varken sorgen över att han skall lämna oss eller möjligheten att han kanske stannar ett tag till. Jag samlar på de goda stunderna och är tacksam för varje dag vi får med honom. Hur det än blir så vet jag att vi tagit vara på de stunder som finns kvar. De allra första dagarna efter beskedet då sörjde jag, men sedan fick det vara nog. Jag kan ju inte gå och sörja varje dag och missa alla goda dagar som väntar!

Här har vi en nöjd kille som spanar ut över trädgården.

Elvis älskar kameran. Så snart jag skall fota då vill han vara med.