Hur tänkte mamma?

I vår trappa står mina träskor från när jag var liten. Mamma köpte dem till mig sommaren när jag var två år så jag har onekligen haft dem ganska länge. Har egentligen inte funderat så mycket på dem annat än att jag tycker mycket om dem. Minns hur jag kände mig längst i hela världen när jag hade dem på mig och att det lät roligt när jag gick. Tror att det var med dessa skor som min kärlek till skor med klackar föddes.

När vi hade Manda på besök i början av veckan kunde hon givetvis inte motstå att pröva mormors skor. Hon är ju i den åldern jag var när jag hade dem och de passade givetvis helt perfekt.

Skorna fick provas flera gånger innan hon var nöjd. Man måste ju vara säker på att de sitter som de ska! Hon prövade även att ha dem på händerna men kom fram till att skor nog trots allt skall sitta på fötterna.

Sedan vinglade hon förtjust runt i mormors träskor. Att hon knappt kunde stå på benen i träskorna var inte så noga, det lät ju så roligt när hon gick i dem tyckte hon. Jag kunde dock inte låta bli att undra: Hur tänkte mamma som köpte träskor till en tvååring!? Det är ju helt livsfarligt! Var till och med tvungen att ringa mamma och fråga. Hon lät lite förvånad över frågan och konstaterade att hon nog inte tänkte alls eftersom att alla gick i träskor då. Lite spännande att jag lyckades göra mamma förskräckt dryga trettio år senare.