En primitiv tillvaro

Alldeles nära Munkedal har Magdalenas föräldrar byggt ett litet torp. Torp kanske inte är det rätta orden utan fritidshus eller sommarstuga kanske är mer passande. Det är en sommarstuga av den gamla sorten trots att den stor klar först förra sommaren. Med den gamla sorten menar jag att där finns varken el eller vatten och en bit från huset finns ett utedass. Förr var ju ofta sommarstugorna precis så enkla, men det är få av den varan idag. Att välja att bygga så är nog än ovanligare skulle jag gissa.

Med tanke på att man faktiskt skymtar havet från stugans trapp hade vi givetvis önskat oss strålande sol och möjligheten till att sitta i solen och göra just ingenting. Istället hängde regnet konstant i luften och vi fick sysselsätta oss på annat vis. Barnen spelade spel och byggde koja när det var uppehåll.

Vi vuxna tog flera varv i den härliga trädgården, vilket visade sig vara fruktsamt. Lite rostiga grejer och några plantor har fått följa med till Hult. Raimo tittade skeptiskt på mig när jag kom bärande på en rostig gammal hink, men numera så vet han att jag har en tanke med att samla skrot. Någonstans i trädgården kommer dagens rostiga fynd att få stå.

Det är något alldeles särskilt med lövskogar tycker jag. En bokskog som denna är verkligen enastående vacker!

Magda med spaden i högsta hugg på väg att gräva upp lite plantor. Det märks verkligen att här är hon i sitt rätta element.

Trots att stugan med dagens mått är primitiv så går det inte någon nöd på oss. Trevligt sällskap och en härlig plats, vad mer kan man önska? Det skulle vara den där flädern som vi fick med oss hem för att koka saft av!