Födelsedagsfirande

Igår fyllde maken och vi klurade på hur vi skulle kunna följa upp fjolårets lyckade kidnappning av honom. Han har en tid sagt att vi må ha kunnat lura honom förra året men vi skulle inte lyckas med det igen. I år hade vi inte något sådant planerat, men det kändes onekligen lite som en utmaning när han så bestämt hävdade att vi inte skulle kunna lura honom igen. Tidigt igår morse väckte Anna alla i huset utom Raimo. Vi smög ner i köket och kokade te och bakade scones och fyllde två picnickorgar med sådant som skulle behövas för en frukost i det gröna. Sedan packade vi in barn, saker och hund i bilen och ringde in till maken och sa att nu var det bråttom och att han var jättesen. Helt yrvaken hade Raimo inte tid att tänka på vad han kunde tänkas vara sen till och skyndade ner. För andra året i rad lyckades vi således att kidnappa maken!

Platsen vi valde till att äta frukost på heter Borgmästarbruket och ligger utanför Munkedal. Borgmästarbruket är en gammal kulturarvsmiljö där det under dryga två hundra år fanns en sågverksindustri. Idag finns det bara stengrunderna kvar och mycket lite vittnar om den aktivitet som måste ha rått på platsen. Vi besöker den ofta på grund av dess vackra läge vid Örekilsälven och att där är lugnt och stilla.

Jag tycker om att packa med porslinet med mig på utflykt. Även porslinet man använder till vardags känns märkligt lyxigt när det används på en utflykt. Nygräddade scones smakar alltid bra, men nog smakar det lite extra gott mitt ute i skogen!

Vi hade faktiskt två födelsedagsbarn i familjen igår. Vår lilla vovve Ida fyllde tre år vilket kändes lite märkligt. Hur har hon redan hunnit bli tre?

Under presentöppningen måste presenterna givetvis testas. Kan säga att det var inte helt lätt att inte avslöja innehållet på paketen. Hur slår man in en tamburin och får den att vara absolut tyst?

Makens födelsedag fortsatte med fler trevligheter och avslutades med övernattning i Magdas torp. Eftersom torpet är litet fick inte alla plats att sova inne. Raimo och jag anmälde oss som frivilliga till att tälta. Som vanligt när vi sover i tält så ställer jag mig frågan varför det sker så sällan? Finns det något mysigare än att sova i tält och lyssna till ett stilla sommarregn?