Rosenpelargon

På våren 2002 fick jag en stickling av en rosenpelargon av min farmor. Idag är det en kraftig och livaktig planta som bor i mitt köksfönster året om. Egentligen borde jag ställa undan den för vintern men jag tycker om att känna att jag har en del av min lilla farmor hos mig hela tiden. Det som är lite speciellt med min rosenpelargon, förutom att jag fått den av farmor är att hennes planta var i sin tur en stickling hon fått från sin mamma, alltså min farmors mor. Farmor fick med sig en stickling när hon flyttade hemifrån på 1930-talet och den plantan kom sedan att följa henne genom livet. När farmor gick bort i oktober 2002 hade hon fortfarande sin rosenpelargon kvar. Jag kan inte annat än förundras över hur gammal en vanlig krukväxt faktiskt kan bli.

Pelargoner är verkligen tacksamma att ha eftersom de trivs i nästan alla lägen. Att döda en pelargon är verkligen inte det enklaste! Det skulle vara om man råkar glömma dem i vinterförvaringen i två år. Då kan jag tala om att de dör! Min första rosenpelargon har genererat en oändlig ström av nya sticklingar genom åren. Jag har även kunnat dela med mig av min farmorspelargon till familj och släktingar. Tänker att farmors mor startade en fin tradition när hon gav en stickling till sitt barn och så länge som min pelargon finns kvar kommer jag att fortsätta traditionen.