Kettilska kollektivet i Hult!

I början av året trodde vi att min far var nära slutet på sitt livs resa. Fast jag borde ha lärt mig att min far likt katten har minst nio liv och att ingenting tycks rå på honom. Nu är han piggare och friskare än på många år och har tillbringat stor det av sommaren hemma hos oss. Kul tycker vi att ha pappa på besök och han trivs med att kunna hjälpa till med att greja med det lilla han orkar. Här får han en funktion att fylla och det tror jag är viktigt för att man skall känna livsglädje. Kunskapen är det ju inte något fel på även om kroppen blivit skraltigare. För oss har hans kunnande varit till stor hjälp när vi har grejat här hemma i sommar.

Igår fick vi ännu ett tillskott här i Hult då min syster flyttade hem till Sverige igen. Hon mellanlandar hos oss tills hon vet vart i världen hon tänker sig. Vi förespråkar givetvis Munkedal men märkligt nog tycks systrar ha en egen vilja så vi får se vart hon till slut landar. Just nu är hon är och det är allt tur att huset i Hult är stort så det finns gott om plats för alla människor. Det här är faktiskt anledningen till att vi drömde om ett stort hus, att det skulle vara en plats där familjen rymdes gott och väl.

New Dawn är en av klätterrosorna som planteras i rosenträdgården. Undrar om den hinner slå ut lagom till lördagens kalas?