Loppisen i Hult

Igår var det då dags för loppis i Hult. Det kändes lite nervöst innan skall jag erkänna och en stund undrade jag vad det var vi gett oss in i egentligen. Fast när vi väl hade kommit igång så var det där glömt. Förutom att vi sålde saker på gårdsplanen så hade vi också fikaförsäljning och sen sålde även Regina lite smått och gott.

Böcker är något jag har svårt att skiljas från, de blir ju som vänner! Vissa vänner vill man träffa om och om igen och tröttnar aldrig på dem. Vissa böcker får jag dock konstatera att vi kanske inte var så goda vänner längre, att jag inte tittat i dem på si så där tio år. Då hjälper det inte att man har ett bibliotek, böcker skall ju läsas, inte bara ta upp plats i en bokhylla. Tänk så passande att det kom många bokälskare till Hult igår som såg till att köpa böcker innan jag hann ångra mig och ställa in dem igen!

 Några av de som kom var kända bekantskaper. Magda tittade upp en stund även om hon mest inspekterade trädgården. Något som var lite överraskande och riktigt roligt var att döttrarna till dem som ägde vårt hus i hela 42 år kom hit på besök. De hade sett annonsen i tidningen och blivit lätt förvånade när de såg sin egen adress. Deras gamla adress vill säga eftersom de är utflyttade sedan länge. Det blev ett intressant och spännande möte på många sätt. För oss var det spännande att få höra hur det en gång hade sett ut i trädgården. Så igenväxt som allt var så gick det inte ens att föreställa sig. Helt ärligt så är det svårt att föreställa sig att det alls har bott någon här sådan oordning det var när vi köpte huset. För dem blev det roligt att se hur deras barndomshem åter var älskat och ordnat. Det hade varit tungt för föräldrarna att huset for så illa under så många år. Försöker sätta mig in i tanken om huset i Hult åter skulle förfalla. Med tanke på alla timmar vi har lagt på hus och trädgård så skulle det nog vara svårt att bära om det blev så.

Vi är nöjda med vår loppisdag och det kom många hit under de timmar vi hade öppet. Många stannade länge och drack kaffe och pratade vilket var riktigt roligt. Vill man träffa nya intressanta människor så är det helt enkelt en loppis man skall öppna. Det råkar nu också vara så att vi har ett förråd som vi egentligen inte använder. Från början har vi fått veta att förrådshuset skulle ha blivit ett hönshus, men att det aldrig blev så. Ordentligt byggt är det dock eftersom det har överlevt en del märkliga händelser samt stormar. Nu står det i alla fall där och enligt Magda och Regina vore ytan perfekt till att öppna en loppis. Jaha då får det väl bli så. Så mycket mer än så har vi inte hunnit tänka ännu men det lutar åt att vi kommer att ha öppet en dag i veckan när förrådet ställts i ordning för ändamålet.

Jag gillar projekt som samlar hela familjen och så var onekligen fallet med vår loppisdag. Mamma bakade alla bullar. Jag är mycket tacksam för detta eftersom jag tycker det är synnerligen tråkigt att baka just kanelbullar. Pappa hjälpte till att tala om vad som borde sorteras ut (allt om han hade fått bestämma!) och barnen hjälpte till med förberedelser och under dagen. Sammantaget är jag nöjd med vår dag även om det just nu känns som det kan dröja lite till nästa gång.