Makten att härska

Idag är det nitton år sedan jag beslutade mig för att börja engagera mig politiskt. Då skulle jag precis fylla 15 år och det var valår. jag hade länge känt att jag på något sätt ville engagera mig och göra skillnad och när ungdomsförbunden kom på besök i min skola så valde jag att ta chansen att bli medlem i ett av dem. Nitton år är en ofattbart lång tid och samtidigt känns det som om det var alldeles nyss. Det som i sammanhanget kan göra mig frustrerad är att jag ibland fortfarande ses som ung och oerfaren. visst låter det galet, men är helt sant. Vid 34 års ålder och med ett engagemang som har pågått i mer än halva mitt liv så kan jag fortfarande avfärdas som ung och oerfaren. Lägg dessutom till att jag har flera barn så har jag ju egentligen erfarenhet som räcker att bli statsminister!

Det där med makt är en viktig fråga! För att någon skall ges makt krävs det som regel att någon kan tänka sig att släppa ifrån sig makt. Makt låter otrevligt och fult men det behöver det inte vara. Makt är ju egentligen bara ett verktyg till att kunna påverka och förändra. För att kunna ta bra beslut krävs många röster och olika erfarenheter. Visst är det så att min dotter som snart fyller 18 år inte har lika mycket livserfarenhet som jag men det gör inte hennes erfarenheter mindre värda. Hon är formad av den tid hon växt upp i och jag av min, tillsammans tror jag att vi kan fatta riktigt kloka beslut. För egen del har jag inte några problem med att släppa ifrån mig makt för att släppa in henne eller andra unga människor så de får möjligheten att påverka på riktigt. Mycket av mitt engagemang handlar om att hon när hon är 34 år skall ses som en tillgång och inte som någon man kan avfärda!

Tidigare i veckan skrev jag artikeln Härskartekniker för Livåleva som tar upp det här och andra mindre smickrande sätt man kan behålla sin makt. Det finns många strategier för att motverka dessa härskartekniker och jag tror att något av det viktigaste är att dela på makten och att ge fler tillgång och möjlighet att vara med och påverka på riktigt!

Anna och Alexandra är två tjejer jag beundrar. De är båda starka tjejer som vet vad de vill, de är politiskt engagerade och dessutom skribenter på Livåleva. Anna är min dotter och Alexandra dotter till min goda vän Magdalena.