Otillgänglig

På hösten 1997 köpte jag min första mobil och sedan dess har en mobil alltid varit ett måste. Hur funkade ens livet innan jag hade en mobil? Förra torsdagen åkte jag från min syster i Dublin vid fem på morgonen. Tre resväskor skulle med och det var lite stressigt på morgonen. Jag var dessutom nervös eftersom jag visste att handbagaget vägde för mycket. Inte bra att lägga på lite extra nervositet på någon som har en enorm flygrädsla. Kollade klockan på mobilen och kontrollerade sedan att pass och flygbiljett låg i handväskan. Tog på mig kappan och tog med mig två av resväskorna och handväskan. Ena väskan överlämnades till syrran och sedan gick vi. Kvar i lägenheten låg min mobil! Imorgon skall jag hämta min syster vid flyget och då har hon med sig min mobil så jag behövde inte vara utan den i mer än en och en halv vecka. Under den här tiden har jag insett några saker! Utan mobil måste allt planeras lite mer noga, det går inte bara att säga att vi ses sen utan klockslag och plats måste vara noga överenskommet. Jag använder ofta allt tråkig körning till att prata i mobil. Givetvis med handsfree och ja jag vet att det inte är helt optimalt. Alla tråkiga stunder i kassaköer eller liknande då åker mobilen fram och jag läser bloggar, kollar Facebook eller läser tidningar. Allt som intresserar mig fotograferas med mobilen och det där har nog varit den svåraste biten, att inte alltid ha en kamera med mig. I det övriga så har det gått ganska bra. Jag har åter en pocketbok i handväskan, det var ett måste innan jag skaffade mig en så kallad smart telefon. Alla kan inte nå mig i alla lägen just nu och det har fått mig lite mindre stressad. Sätter istället på P1 på radion i bilen och konstaterar att det inte är så dumt att bara lyssna ibland.