På samma gata

Känner mig rastlös och längtar iväg ut i världen. Visserligen var det nyss Raimo och jag var i Rom men den här rastlösa själen längtar efter nya äventyr att uppleva. Det farliga i att resa ofta är att man får smak för det och att det lätt blir vanebildande. Samtidigt som jag längtar efter äventyr så känns allt annat än Dublin fel att åka till. Jag har ju vant mig vid att åka dit flera gånger om året när min syster bodde där. Känns onekligen märkligt att inte åka dit längre. Jag har ju mina favoritställen som jag saknar. Dottern har önskemål om att åka till Edinburgh. Vi var där för två år sedan och Anna fullkomligt älskar Edinburgh och har längtat tillbaka dit sedan dess. Känns lite som att vi måste passa på att resa med Anna nu i vår. När sommaren kommer då tar hon studenten och kliver sedan ut i vuxenlivet. Visst kan vi resa tillsammans även då men våra gemensamma familjeresor med Anna har onekligen varit riktigt roliga.

Än så länge är det en resa bara i tanken men snart tror jag att den tar fastare form. Det som finns både i Dublin och i Edinburgh som jag verkligen gillar är kontraster. Kontraster mellan det gamla och det nya, mellan det vackra och det fula och mellan det hela och det trasiga. Det som är riktigt spännande med båda städerna är att alla dessa kontraster kan rymmas på en och samma gata.

Dörrarna ovan är från samma gata i Dublin och visst är det spännande med kontrasterna dem emellan!