Kaserna

Har ägnat dagen åt att sitta på ett mycket långt möte med väldigt mycket information. Mycket klokt och matnyttigt men det snurrar lite lätt i huvudet efter en sådan dag. Tur att jag ständigt antecknar mycket så jag kan gå igenom och smälta all info. Allt en får höra under en lång dag ryms ju dessvärre inte i huvudet. Kände hur jag längtade ut i skog och mark när jag körde hemåt. Hade klockan inte varit middagstid hade jag allra helst tagit med mig hela familjen på utflykt. När våren har kommit åter påminns jag ständigt av allt det fina som gör att jag gillar att bo på landet.

I flera år har vi tänkt att vi skall bege oss ut och paddla från Kaserna i Munkedal. Det ligger inte särskilt långt bort, är otroligt vackert och egentligen borde vi skämmas över att paddlandet inte har blivit av!

Fast nu är vi ett steg närmare att det faktiskt skall bli av i år. Vi har varit där tillsammans med barnen och tittat och lovat att vi skall åka dit och paddla när det har blivit lite varmare. Sådant en har lovat barn kan aldrig glömmas bort eftersom de kommer att påminna dig ofta!

Kanoterna ligger på rad och väntar på att få användas.

 Kanotleden som utgår från Kaserna är tydligen fyra mil lång och är en gammal transportled för timmer. Kanske paddlar vi inte riktigt så långt, men jag längtar verkligen efter att få komma iväg. När jag var yngre var jag engagerad inom scoutrörelsen och var ofta ute och paddlade kanot. Något av det bästa jag visste var att ta ut kanoten sedan det blivit mörkt och bara glida fram på vattnet under tystnad. Det var nästan lite magiskt. Det kunde vara tjugo kanoter på vattnet men det enda som hördes var vattnet.

I nästan tio år har vi pratat om att vi skall ut och paddla kanot och i år skall det bli av. Nu har vi ingen möjlighet att backa eftersom vi sagt det till barnen och jag dessutom har skrivit det här!