Ve och fasa!

På fredag åker Magda och jag till Edinburgh vilket skall bli riktigt roligt. Jag har ju varit där flera gånger förut, men för Magda är det första gången hon kommer till den skotska staden. Det skall bli härligt att komma iväg i några dagar även om väderprognosen visar på bättre väder här hemma än dit vi ska. Det som dock är ett bekymmer inför resan är att jag i fredags skadade min ena fot. Förvisso är det inte så illa som vi först befarade eftersom vi först trodde att foten var bruten. Däremot har jag sedan i fredags gått med stora svårigheter eftersom jag skadat ledbandet i foten. Magdas första kommentar var hur det skall gå när vi skall ut och resa eftersom vi har planerat att promenera mycket. Promenaderna tänker jag att de löser sig, det finns ju alltid bussar, tåg och taxibilar som kan användas istället för de egna fötterna. Det som är ett riktigt stort problem är istället att jag just nu endast kan ha på mig mycket fotriktiga sandaler med kardborreband. Det går ju inte att åka utomlands i sådana skor!

Passande skor när det skall resas till en stad är exempelvis de fina ljungrosa skorna Magda har lånat ovan. De där skorna får mig att känna mig längst i hela världen. Det behövs inte heller några smycken till sådana skor eftersom de på egen hand lyfter en hel outfit.

Skall sandaler användas då föredrar jag istället några som dessa. Just nu haltar jag dock fram i mina fortriktiga sandaler och maken påpekar att jag skall vara glad att läkningen går bra och att jag redan går så pass mycket bättre. Visst har han rätt, men det är ju ändå en smärre katastrof att behöva gå runt i fotriktiga skor!