Plymspirea

Igår innan regnet kom då fotograferade jag vår vackra plymspirea. Den är så otroligt vacker men samtidigt skör. Ett kraftigt regn räcker för att de tjusiga plymerna skall lägga sig mot marken. Ibland hämtar de sig igen och ibland inte. Förra årets regn på midsommar gjorde att de inte hämtade sig, men i år ser det ut som att de strävar uppåt igen.

Plymspirean är en av de få växter som fanns i vår trädgård när vi köpte huset. Denna stora buske såg vi inte ens första året eftersom trädgården då var helt täckt av rönnspirea som gjorde att ingenting annat hade en chans att komma upp. Året därpå när vi röjt då kom en liten buske upp och sedan har den ökat i omfattning för varje år den växer upp. Ganska fantastiskt egentligen att denna enormt stora buske vissnar ner helt och börjar om varje vår.

Det är nästan helt magiskt att gå ut i sommarnatten när plymspirean blommar eftersom den blir självlysande. Har försökt att fånga det med kameran men har ännu inte lyckats.

Längs trädgårdens ena sida löper en pampig häck av spirea. Sommartid är den helt fantastisk men vintertid skulle jag önska en annan häck som gav insynsskydd även då. Fast jag skulle aldrig byta ut den eftersom jag inte kan tänka mig något vackrare sommartid.