En visa i moll

Den här sommaren har varit märkligt på många sätt och hade den varit en visa hade den tveklöst gått i moll. Fast allt det där andra bleknar onekligen vid förlusten av en älskad människa. Vi sörjer fortsatt här hemma i Hult samtidigt som livet måste fortsätta precis som vanligt. Tack snälla ni för fina kommentarer och varma ord. Som jag har saknat det här med att kunna blogga ordentligt vilket varit svårt utan nätuppkoppling hemma och med mycket dålig mobilmottagning. Nu är vi dock åter uppkopplade mot världen igen vilket känns skönt. Min ofrivilliga bloggpaus är därför över. Märkligt hur jag genom åren har vant mig vid att samla mina tankar här på bloggen, men också det samtal som blir både här och hos er andra. Särskilt nu när tankarna är tunga behövs alla glada peppande bloggar med härlig inspiration som får mig att vilja göra saker. Egentligen råder det inte någon brist på saker att göra just nu, men det råder brist på motivation från min sida.

Motion kräver inte så mycket tankekraft och dessutom kan jag samtidigt lyssna på en ljudbok. Har blivit smått beroende av ljudböcker på mina promenader och träningspass. Känns inte alls lika jobbigt att träna med en bok i öronen. Har annars alltid tränat till musik, men böcker det är bättre tycker jag nu. Igår när Ida och jag var ute på promenad behövdes dock inte något som distraherade. Hela landskapet i Hult var insvept i dimma och var mycket vackert. Friden stördes dock lite när en älg kom galopperande (galopperar älgar? Eller springer de?) rakt igenom alla korna i en av hagarna. Oj oj tänkte jag, nu blir väl korna alldeles tokiga. Fast de brydde sig inte det minsta om älgen utan fortsatte bara att tugga på sitt gräs. När Ida och jag kom i närheten blev det dock fart på dem och de sprang jämsides med oss. Inte varje dag jag har ett följe bestående av 25 kor!

När vi kom tillbaka samma väg en stund senare valde de att bara stirra på oss istället för att springa med. Sommaren är nog slut tänkte jag igår när Ida och jag promenerade hemåt. Då hade jag tagit på mig ett par vantar och önskade nästan jag haft en mössa också. Idag fortsatte vädret i samma stil med kyla och regn. Men så plötsligt skingrades molnen och regnet drog bort. En stund senare värmde solen gott och jag satt i min rosenträdgård alldeles tyst och bara njöt av det faktum att sommaren inte var helt borta ännu.