Tacksamhet

Även om en dag till en början kan tyckas förutsägbar så är det sällan så. Jag tycker om det förutsägbara och för att få vårt livspussel att gå ihop krävs mycket planering. Men så kommer de där händelserna som inte går att förutse och inte heller planera för. Händelser som omkullkastar planer och väcker upp känslor. Idag var en sådan dag. Att vara anhörig till någon som är sjuk är inte alltid enkelt, särskilt inte när det är sämre än vanligt. Min pappa har alltid varit sjuk men jag lyckas ändå inte helt vänja mig vid stunderna när det är så mycket sämre. Samtidigt innebär det varje gång en stund att stanna upp. För mig blir det en påminnelse om allt gott i livet som jag har att vara tacksam för.

Har ägnat eftermiddagen åt att sitta i solen i rosenträdgården och dricka kaffe. Det om något är livskvalitet!

Särskilt om det är i sällskap med Ida och Raimo

Det är i slutet av september och det blommar fortfarande för fullt i vår rosenträdgård. Här är Penny Lane som just nu är översållad med vackra rosor. Idag planterade vi ytterligare två sorters rosor i rosenträdgården vilket innebär att vi nu har 19 olika sorters rosor där.

Wrams Gunnarstorp är ny för säsongen men har redan växt om några av klätterrosorna från förra året. Den doftar alldeles ljuvligt och färgen piggar upp bland alla blekrosa rosor. Känner ett lugn och en tacksamhet över att vara i vår trädgård. Ägnade en stund åt att plantera alla vårens lökar jag köpt. En syssla som jag egentligen tycker är fruktansvärt tråkig men idag var det precis vad jag behövde för att sysselsätta mig. När livet susar på i hög fart är det lätt att glömma bort allt fint som jag är tacksam över och då kan det vara bra att plantera lökar och få lite tid att tänka.