Tidsperspektiv

Det där med tidsperspektiv är ibland lite märkligt. Vissa saker kan kännas som om det var alldeles nyss när det i själva verket var länge sedan. Samtidigt kan sådant som inte hänt för länge sedan ändå kännas som en evighet. Det är fyra år sedan vi hämtade hem vår lurviga familjemedlem Ida. Fyra år är inte särskilt länge mätt i år samtidigt är det idag omöjligt att tänka sig livet utan Ida. Är så tacksam över att det är just Ida som vi delar vårt liv med. Hon är ständigt vid vår sida, alltid glad och i stort sett aldrig till besvär. Vår tidigare hund Adde var visserligen högt älskad men han var inte en enkel hund och krävde otroligt mycket arbete för att han skulle trivas och må bra. Ida är nöjd så länge som hon får vara med familjen och då spelar det inte någon roll vad det är vi gör. Enda gången svansen inte viftar är när hon misstänker att vi är på väg ut och inte har planerat att ta henne med oss.

Ida i september 2014

Varje dag sedan hon kom till oss för fyra år sedan har hon gjort dagen lite bättre bara genom att finnas här. Innan vi hämtade hem Ida var vi utan hund i nio månader och det var en märklig tid. När en är van vid att ha hund blir tillvaron utan mycket konstig. Då kändes det nästan märkligt att ge sig ut på promenad, vad var det för mening att gå ut när en var själv? Livet känns som mer logiskt och komplett med hund.

Ida i september 2010

Jag har funderat mycket den senaste tiden kring vad som är livskvalitet. Ida hör till det som skapar hög kvalitet i livet bara genom att finnas här. Även när livet är svårt så viftar hon på svansen och vill bli klappad och det gör henne till en trygg och mycket uppskattad kamrat att dela livet med.