Sidor

fredag 30 januari 2015

Vårt lilla mirakel

Idag har vi återigen hämtat ut medicin till vår katt Elvis. Det har snart gått två år sedan vi fick besked att Elvis var döende. Han har förstorat hjärta och lungödem och vi fick veta att han bara hade kort tid kvar att leva. Elvis är dock lyckligt ovetande om att han är sjuk och lever livet på bästa sätt om en är katt. Han klättrar i träd, busar med de övriga katterna och hunden Ida och följer alltid med ut på skogspromenaderna. När vi grejar ute i trädgården då är han med hela dagen och vill gärna hjälpa till att plantera om växter eller gräva lite i odlingslådorna.

Elvis övervakar trädgårdsarbetet
Enda skillnaden mot Elvis och de övriga katterna är att han får en liten tablett varje dag och dessutom måste äta specialmat. Hur han kan må bra eller ens vara vid liv är en gåta men vi är mycket tacksamma över att ha honom hos oss.

Elvis tillsammans med vår gamle hund Adde
Alla katter är speciella och har sina egenheter. Här hemma i Hult blir det särskilt tydligt då vi har fem katter och de alla är sina egna personligheter och mycket olika varandra. Fast Elvis är ovanlig även för att vara katt. Jag tänker ibland att han tror att han är en hund snarare än en katt. Han har samma tillgivenhet som en hund och är mycket mån om att göra oss glada på ett sätt som bara hundar annars gör. Kanske är han präglad av att hans första och käraste vän var vår hund Adde. De två var helt oskiljaktiga och katten var helt förtvivlad när hunden dog för fem år sedan.
Elvis är en trogen följeslagare på våra promenader
När Elvis fortfarande var dålig, innan medicinen hade gjort sin verkan då orkade Elvis inte längre med vår vanliga runda i skogen. Efter halva vägen orkade han inte längre gå och fick bäras hem. Att inte följa med var dock inte något alternativ för honom. Trots den svåra ansträngningen så vägrade han att stanna kvar hemma, han skulle med. Efter några veckor orkade han plötsligt med hela promenaden och snart var Elvis helt återställd. Vi kontaktade åter veterinären som trodde att det gjorts en felaktig diagnos. En katt med Elvis tillstånd borde inte ha blivit bra igen. Medicinen skulle göra hans sista tid lite lättare men istället gav den honom en andra chans vilket förvånade alla. Vid återbesöket hos veterinären konstaterades att ingenting var förändrat, Elvis var fortfarande dödligt sjuk. Däremot hade han ökat i vikt igen och såg ut som en mycket frisk och hälsosam katt. Några gånger i månaden hostar han men annars är han helt opåverkad av sitt sjukdomstillstånd.
Om någon fotograferar då skall Elvis alltid vara med!
 Den senaste tidens händelser har påmint oss om att livet är skört och bräckligt. Elvis är dock en fin påminnelse om att vardagen också innehåller mirakel!

2 kommentarer:

  1. Härligt! Mirakel behöver vi, de lyser upp tillvaron :)

    Ha en riktigt fin helg!
    Kram Christina

    SvaraRadera
  2. Underbart att ha en kattvän. Sista bilden är ju så rolig!
    Jag har också en följeslagare i trädgården och han är också grå.
    Heter Mac så vi hade tänkt skaffa en till som heter PC.
    Kul att du hittade till mig.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera