Där havet är så vackert

Om några dagar ska Raimo och jag åka till Kroatien för att spendera några dagar i lugn och ro. Även om det inte råder någon sommarvärme så ser jag fram emot att åter få doppa tårna i medelhavet. För några år sedan åkte vi till Korfu och sedan dess har vi längtat tillbaka. Inte just till Korfu men till medelhavet. Det vi hoppas på är god mat, promenader utan något specifikt mål och att bara vara. Att sitta på en uteservering i timmar och titta på människor som passerar förbi eller att läsa en bok utan att det har ett särskilt syfte. Att under några dagar släppa tankarna på den förestående köksrenoveringen eller på hur galet mycket jag har att göra. Vi pausar helt enkelt under några dagar för att hinna andas lite och ta det lite lugnt. Fast innan dess är det mycket som skall hinnas med. Bland annat att fira min lokala partiförening som fyllt hundra år. Min uppgift för kvällen är att på ett bra sätt sammanfatta de gångna hundra åren. En uppgift som jag inte riktigt har lyckats med ännu. Hundra år är ofattbart lång tid att greppa. Mina egna första minnen kan jag placera när jag är runt två år. Alltså sträcker sig den tid jag minns drygt trettio år bakåt i tiden. Fast de där första minnena är mer fragment än delar av en helhet. Fördelen med en förening är att den består av många människors minnen och handlingar vilket gör att jag genom det har tillgång till de senaste hundra åren och inte bara till de sju år då jag själv bott och verkat i kommunen.

Korfu i maj 2012. Undrar så om havet kommer vara lika vackert i Kroatien?