En vanesak

De senaste åren har jag varit blond. Förvisso i olika nyanser men alltid blond. Ibland lika tjusig som själva Marilyn Monroe och ibland i en mörkare nyans. Så plötsligt för några veckor sedan fick jag för mig att bli brunett istället. Märkligt det där med hårfärg. I många år var jag brunett och trivdes gott som det. Så en dag ville jag absolut bli blond igen och när så väl var fallet trodde jag aldrig att jag skulle vilja byta igen.

Nu är jag alltså inte blond längre och försöker vänja mig vid detta. Har förvisso inte jättemörkt hår men det är ändå en omställning och något att vänja sig vid. Det där med färgen på håret är egentligen samma som längden på håret. När jag för ett antal år sedan klippte håret kort och trodde aldrig jag skulle vilja ha det långt igen. Nu har jag ägnat två år till att spara ut till långt hår igen och är aningens frustrerad över hur lång tid det tar. Nu äntligen är det så pass långt att jag kan sätta upp det i fina vintagefrisyrer. I början var det svårt att få till frisyrerna rätt, men som allt annat är det en vanesak.