Tack!

Det kändes onekligen läskigt att skriva om det som är min största sorg. Jag brukar ha som riktlinje att låta bloggen vara personlig men inte privat. I ett ämne som ofrivillig barnlöshet är det omöjligt att inte beröra sådant som är ytterst privat. Just därför kändes det lite skrämmande att skriva ett inlägg om vår berättelse. Samtidigt kändes det både självklart och viktigt att skriva om. Ofrivillig barnlöshet är på många sätt ett svårt ämne. Det är omgärdat med tabun, med skuld, skam och okunskap. Min upplevelse är att mycket som är kopplat till kroppen och till sexualitet är svårpratat. Min egen erfarenhet är också att det är lätt att känna skam över att inte kunna bli med barn. Känslan som lätt infinner sig är ju att alla andra blir med barn hela tiden så hur svårt kan det vara? Tror att mycket av detta skulle vara lättare att hantera om vi pratade mer om dessa viktiga frågor. Är så oerhört tacksam över det gensvar mitt inlägg har fått. Många varma kommentarer som gjort mig rörd och glad. Fast kanske viktigast av allt är de samtal som inlägget genererat, de där svåra men viktiga samtalet om livet och dess svårigheter. Det kändes läskigt att blotta sig själv och berätta om denna svåra sorg men jag är otroligt glad över att jag vågade. Hoppas på att kunna öka kunskapen i ämnet och att fler vågar prata om just ofrivillig barnlöshet.