Språk och förtjusning

Jag befinner mig i en flerspråkig tillvaro som är mycket spännande. Här pratas engelska, tyska, afrikaans men framförallt damara nama. Det är märkligt att befinna sig i en tillvaro där jag inte behärskar språket, där det pågår samtal i rummet som jag inte kan följa. Det innebär att min egen möjlighet att interagera är annorlunda mot vad jag är van vid. Samtidigt är det också intressant hur mycket det ändå är möjligt att fånga upp av ett samtal på ett språk jag inte förstår. Satt igår och lyssnade till en gammal man som berättade för mig om livet här för i tiden. En skicklig storyteller som berättat sin historia många gånger förr. Trots att berättelsen berättades på damara nama var det för mig fullt möjligt att följa med i känsloväxlingarna. Även i vardagslivet märker jag att jag förstår mycket av det som sägs fast jag inte förstår orden, det handlar om hur de sägs. Har en liten systerdotter här på dryga fyra år som talar tyska med mig. Lite av en utmaning då tyska inte helt är ett språk jag behärskar till skillnad från henne. Ibland tittar hon så frågande på mig och kan inte alls förstå att jag inte förstår. Fast ibland behövs inte några ord eller något språk. Vi tillbringade stor del av dagen igår vid havet. På stranden, vid havet och sanden behövs bara glädje och förtjusning. Att vänta på nästa våg och veta om att vattnet är isande kallt. Ändå står vi kvar med skräckblandad förtjusning och glädje.