Planering och förnekelse

Till förra årets odlingssäsong hade jag tämligen höga ambitioner. Jag gjorde en lång, mycket lång lista över vilka fröer som skulle köpas in och vad jag skulle driva upp för plantor. Jag sådde i omgångar under någon vecka och till en början kändes projektet hanterbart. Fast sen började fröna gro och plantorna växte allt efter tiden gick. Plötsligt skulle alla tomater, gurkor och allt annat planteras om i nya större krukor. Efter den första omskolningen började paniken så smått infinna sig. Hur skulle jag få plats med alla plantor? Efter den andra omskolningen hade vi plantor på varje ledig yta hemma i Hult trots att jag köpt ett praktiskt växthus för inomhusbruk.

Eftersom jag aldrig tidigare drivit upp plantor i någon större skala var det svårt att veta hur mycket jag skulle så. Hur många plantor gurka kan en egentligen behöva? Hur många pumpor behövs och hur lång tid tar det egentligen att driva upp physalis? Konstaterar att det behövs inte särskilt många plantor av varje pumpasort för att få en god skörd och att det tar mycket lång tid att driva upp physalis.

Från att de första fröerna såddes förde jag trädgårdsdagbok. Där finns alla svårigheter men också det som fungerade riktigt väl. Nu när jag planerar för nästa säsong utgår jag från förra årets erfarenheter. Samtidigt kommer jag på mig själv med att undra hur jobbigt det verkligen var. Befinner mig helt i förnekelse vad gäller arbetsinsatsen och tänker att det nog bara var jag som var en ovan odlare. Tittar på årets planering och inser att jag gör precis det jag lovat mig själv att inte göra. Jag planerar för fler sorter! Till mitt försvar skall dock tilläggas att jag tänker driva upp färre plantor av varje sort.