Jag lever hennes dröm!

Min farmor Anny föddes 1920 som äldsta barnet i en arbetarfamilj i Halland. Hon var bara tonåring när hon var tvungen att börja arbeta för att försörja sig själv, något annat alternativ fanns inte. Under resten av sitt liv skulle hon dock sörja över att hon aldrig haft möjligheten att studera vidare. Vi stod varandra nära farmor och jag och pratade ofta om de där viktiga sakerna i livet. Om drömmar och önskningar. Nu så här i efterhand kan jag önska att jag lyssnat lite mer och pratat lite mindre om mina  egna drömmar. Skulle så önska att jag vetat mer om hur hon tänkte, nu är det ju inte längre möjligt att fråga henne. Samtidigt vet jag att det gladde henne att jag hade drömmar och hon lyssnade mer än gärna.

När jag började engagera mig politiskt som femtonåring stöttade hon mitt val och menade att det var alldeles nödvändigt att även kvinnor engagerade sig. Själv tog hon aldrig steget till politiskt engagemang och fick aldrig  heller möjligheten att studera. Däremot stöttade hon och uppmuntrade nästa generation. Under tiden som hon med ett förkläde ordentligt knutet runt midjan bakade kakor, lagade mat eller gjorde andra viktiga insatser så som andra kvinnor i hennes generation avhandlade vi de där drömmarna och det viktiga i livet. Vi pratade om att förändra världen och hur jag i likhet med min far ville se hela den där världen jag skulle förändra. Min farmor menade att världen kunde förändras från köksbordet lika gärna som från andra sida jordklotet. Det viktiga var inte vart i världen en befann sig utan vad en valde att göra.

Min farmor hade inte lika många valmöjligheter som jag. När hon växte upp var utbildning inte en alternativ för de flesta av arbetarklassens barn. Förvisso kunde hon ha engagerat sig politiskt men för kvinnorna av hennes tid krävdes det ett särskilt mod att göra det. Inte ens idag är det helt enkelt att vara kvinna och politiker. För kvinnorna av hennes generation var det oändligt mycket svårare. Hennes val var att ta hand om sina barn och efter det sina barns barn. Att ständigt finnas där med middagen på spisen, med en extra säng och med tid att lyssna och bidrog hon till att skapa trygghet och utrymme för oss att drömma stort.

Min farmor gick bort hösten 2002 då jag ganska precis hade tagit klivet ut i vuxenlivet. Det var val den där hösten och hon var stolt över att då kunna kryssa mig till både riksdag och kommunen och sparade extra valsedlar för att kunna visa upp att hennes barnbarn minsann var med. För henne spelade det ingen roll hur långt ner jag stod på den där riksdagslistan, jag var ju med och det var det viktiga.

 Hon gjorde det möjligt för mig att drömma stort och jag önskar att hon kunnat finnas med längre tid under mitt vuxna liv. Att göra henne stolt var och är fortfarande viktigt för mig. När jag kom in på högskolan höstterminen 2001 tog jag med mig antagningsbeskedet och cyklade hem till farmor. Jag tvekade lite på om jag skulle tacka ja eftersom jag då hade jobb. Hon sa till mig att jobba kunde jag göra resten av livet men att studera var en möjlighet som jag inte fick missa. Jag följde mina egna drömmar men genom dem kom jag också att leva hennes dröm. Till skillnad från henne fick jag möjligheten att själv välja väg i livet. Dessutom lärde hon mig vikten av att förändra världen i det lilla precis där en är. Att samtal hemma i köket kan vara de allra viktigaste samtalen av alla!

Min farmor Anny, älskad och saknad!