När pionen blommar

Den är flyktig tiden då pionen blommar. Väntan är lång, först skall busken växa upp på nytt efterge att den vissnat ner helt under vintern. Sen skall knopparna utvecklas och till sist slå ut. När de väl slagit ut är det bara att passa på att njuta eftersom tiden de är här är tämligen kort. Tidigare år har regnet varit en farlig fiende då ett häftigt regn kunnat slå hela busken till marken utan möjlighet att resa sig igen. Förra året kompletterades pionen med en pionbur för att hjälpa den att hålla sig upprätt. Märkligt egentligen med en buske vars blommor är så tunga att den vid regn inte förmår att bära dem.

För varje år har har pionen växt sig större och större. Tänk att den överlevde under alla år då trädgården och huset i Hult lämnades vid för våg och till ett övergivet öde. Onekligen smått fantastiskt med den styrka som växter besitter. Från bortglömd och övergiven har pionen blivit till en av de främsta prydnaderna i trädgården i Hult.

Varje år tar jag mängder med foton på pionen men jag får som aldrig nog. Det spelar ingen roll att jag troligen har hundratals foton av den. Varje blomma är något alldeles särskilt och otroligt vacker. Nu finns det ytterligare två pionbuskar i Hult och jag hoppas att de skall växa sig lika stora och tjusiga som denna är.