Pelargonprakt

Jag fullkomligt älskar pelargoner och fyller gärna både hem och trädgård med dem. Favoriten är min rosenpelargon jag fick av min farmor. Den är en stickling från hennes egen pelargon som hon fick av sin mamma när hon flyttade hemifrån på 30-talet. En blomma med en historia således. Det var den där blomman som startade mitt intresse för pelargoner och nu har jag en uppsjö av blommor. Håller dock noga koll på den där första blomman. Till en början såg jag dem som en blomma som bäst passade i köket, men där hade jag ju alldeles fel! Pelargoner gör sig i alla rum helt enkelt! Skulle det inte vara så då behöver rummet förändras tänker jag.

Just därför har jag flyttat in pelargoner i farstun. Det måste ju vara så att en möts av det som är vackrast redan när en kliver innanför dörren. Färgglatt och vackert och helt ljuvligt vackert. Märkligt egentligen hur en kan ändra sig. Förr var jag nämligen inte alls förtjust i blommande krukväxter. Tyckte det blev för mycket färg och kändes rörigt. Numera vill jag ha så mycket som möjligt som blommar i mina fönster. Smyckar gärna hemmet med blommor i vaser här och var i huset. Har till och med skaffat mig blommiga tapeter i ett rum!

Den stora fördelen med pelargoner är dessutom att de blir fler för varje år som går. När de klipps ner blir det avklippta till sticklingar och sedan nya blommor. En enkel form av återbruk och på sikt en möjlighet att vara självförsörjande på pelargoner.