Stranden och ljuset

För precis en vecka sedan satte Regina, Sophie och jag oss i bilen och körde hela vägen ner till Skåne med Skanör som destination. Mina förväntningar var milt sagt höga efter alla vackra bilder jag sett från stränderna vid Skanör och Falsterbo. Kunde det verkligen vara så där vackert som det verkade? Det första som slog mig när jag stod där på stranden var dock inte hur fantastiskt vackert där var. För där var alldeles otroligt vackert. Det som istället slog mig var ljuset. Ljuset som påminde mig om stranden i Skagen och märkligt nog även om en strand utanför Swakopmund. Det där ljuset i kombination med hav och strand är något alldeles särskilt. Märkligt hur det på tre så skilda platser i världen kan uppstå samma sorts ljus.

Det var inte strålande sol den dagen vi besökte Skanör och jag är lite nöjd över det. På så vis fick vi en dramatisk himmel som fond till havet och stranden. Tror ärligt talat att det var lite vackrare just på grund av att vädret inte var perfekt.

För oss bohusläningar är det lite ovant med all denna sand. Sandstrand så långt ögat når är inte riktigt något vi är bortskämda med. Klippor däremot har vi gott om.

Stranden i Skanör var verkligen en sådan där perfekt plats. En plats som en borde besöka ofta och ta sig gott om tid att strosa längs stranden. Märkligt nog är det så jag har känt om varje plats vi besökte i Skåne.

För två veckor sedan såg jag Öresundsbron från Malmö och nu från Skanör. Är nog dags att ta en tur över den där bron snart.

Har haft en lång lista över platser som jag har velat se och det känns smått fantastiskt att kunna bocka av dem en efter en.