När lyckan smyger sig på

Luften är fortsatt ljum om dagen med en lite kyligare ton om morgonen. Träden i min trädgård skiftar allt mer från grön till gult och dagarna är alldeles ljuvligt härliga. Nog är det som allra bäst nu när ljuset om eftermiddagen blir så där mjukt och gyllene. Pausar dagens arbete en stund tillsammans med Elvis och tar med mig min kaffekopp ut.

Vi har våra rutiner Elvis och jag. Fast kanske är det jag som mest står för rutinerna. Han är ju som bekant nöjd bara han får vara med. Slår mig ner i min rosenträdgård en stund med katten i knät och kaffekoppen i handen. Fåglarna kvittrar och stunden är nästan fånigt perfekt. Det slår mig då plötsligt att känslan jag känner rakt genom kroppen är lycka! Den har som smugit sig på men är helt närvarande och tydlig. Elvis tittar på mig som för att säga att han kände också det där. Känslan av hur allt är i fas och bara är.

Vi sitter kvar en stund även efter att kaffet är slut och sedan tystnaden brutits av en traktor som kör förbi. Den väsnas något väldigt men det bekommer mig inte alls. Går in och tar tag i det som måste göras, alla de där måstena som alltid finns och som alltid kräver ens uppmärksamhet. Fast jag märker hur jag gör det med lite lättare hjärta.