Berättande väskor och skor...

Så länge jag kan minnas har jag haft två passioner i mitt liv som varit starkare än det mesta. Jag är en hopplöst splittrad människa och har haft många passioner och de varierar över tid. Det som dock är bestående är intresset för väskor och skor. Ett av mina allra första loppisfynd var just en handväska. Älskade redan som barn att klä ut mig och gå i klackskor som mamma hittat på någon loppis. Kanske är de där utklädningskläderna orsaken till att jag älskar vintage. När jag var barn i början på 80-talet köpte mamma en utklädningsgarderob till mig på loppis. Det tog något år för henne att samla ihop kläderna och de blev snabbt älskade favoriter. Kläderna kom från 40-talet till 60-talet och kom att bidra till att skapa min bild av hur kläder skulle vara. Det är ju precis de årtiondena jag ständigt återvänder till i min vintagegarderob. Som tonåring var jag dessutom väldigt förtjust i 70-talet vilket är en förtjusning som återkommit det senaste året. Min utklädningsgarderob blev ett sätt för mig att testa olika roller, att pröva min identitet och att berätta berättelser. När jag sedan lärde mig att skriva ersatte det skrivna ordet garderoben. Då kunde jag berätta min berättelser genom min penna och på så vis blev de också mer bestående än när de berättades genom lek. Kanske är det just berättelserna och historierna mina väskor och skor bär på som gör att de är ett så stort intresse för mig. Jag undrar ständigt över de människor som haft dem före mig. För en tid sedan hittade jag en tågbiljett i en av mina vintageväskor. Biljetten var för en resa mellan Malmö och Arlöv. Vem var det som hade rest och varför. Otroligt spännande att börja fundera över vilken historia väskan bär med sig. En av mina vintageresväskor har en etikett på sidan som berättar att den rest från Göteborg till Malmö. Tänk om det var samma person som ägt väskan som farit mellan Malmö och Arlöv. Helt omöjligt är det inte då båda väskorna är loppisfynd från Göteborg.

Kanske är det så att mammas loppisfynd i min barndom är orsaken till att jag blev etnolog. Som etnolog är det ju just människors minnen och berättelser som intresserar mig. Dessa är i sin tur ofta knutna till de ting som vi omger oss med. Alla våra saker representerar en tid i vår liv och har våra minnen knutna till sig. Även om jag inte känner till de berättelser mina väskor och skor bär på kan jag ändå ana dem. I en av mina aftonväskor hittade jag en spegel och på dess baksida fanns en kalender från 1956. Då får jag en ledtråd till människan som haft väskan före mig. Någon behövde en aftonväska i mitten av 50-talet. I samma väska fanns också ett litet syetui samt tändstickor från en restaurang i Uddevalla. Således en praktisk person som förstod vikten av att ha med sig nål och tråd samt en spegel. Var tändstickorna för hennes eget bruk? Med tanke på tidsandan är det troligt men väskan luktade inte av rök så kanske hade hon dem med för någon annans skull. Mer än så vet jag inte om ägaren till väskan men det är tillräckligt för att bli till en berättelse som i sin tur sätter igång fantasin och väcker författaren i mig.

En loppad resväska, en ärvd handväska från tidigt 1900-tal och ett par skor som är nya men med rätt känsla