Åter på väg

Åker tåg och susar fram genom kvällen. Läser en bok, lyssnar på musik och lutar mig tillbaka. Njuter som alltid av resan. Förr var jag alltid otålig när jag åkte tåg. Ville vara framme genast och såg tågresan som en synnerligen tråkig och onödig transportsträcka. Idag ser jag resan som egentid och ser fram emot att få tid för bara mig själv. Tid som jag kan spendera precis som jag vill.

Befinner mig på hemväg efter en helg då jag gått en ledarskapsutbildning på Bommersvik tillsammans med socialdemokratiska kvinnoförbundet. Det har varit en intensiv helg med många intryck som kommer att ta tid att smälta. Mest spännande var att få min egen ledarskapsprofil. Det var nästan lite läskigt att läsa och se hur väl profilen stämde in. Jag kunde le igenkännande till det som är mina styrkor. Samtidigt stod där svart på vitt de där sakerna som jag vet om men inte alltid vill erkänna. Det där som jag inte är så bra på. I min iver att nå resultat och komma framåt har jag en tendens att gå lite för fort fram och glömmer att kolla så jag har mina kamrater med mig. Jag vet ju om att det är såg nu vet jag dessutom varför. Just det där att förstå varför gör det enklare att faktiskt arbeta med det som är lite svårare. Styrkorna däremot de är jag till skillnad mot svagheterna stolt över. Fast det är ju det starka och det svaga som skapar helheten. Jag har genom åren gått flera ledarskapsutbildningar men det här är första gången jag går en med en tydlig feministisk inriktning vilket känns otroligt spännande och faktiskt lite befriande. At vara kvinna och ledare är inte alltid enkelt och det är skönt att kunna dela det med andra som befinner sig i samma situation.

Fullmatad med intryck var det skönt att kunna välja att läsa färdigt boken som jag började läsa på tåget upp till Stockholm. Skönt att förlora mig i en finstämd berättelse om människor och relationer. En berättelse som inte krävde något annat av mig än att jag följde med i texten. Alldeles lagom och helt rätt sätt att använda tågresan som bara är min.