Då är jag lyckligare...

Januari närmar sig sitt slut och jag längtar intensivt efter våren och ljuset. För varje år som går konstaterar jag vid den här tidpunkten på året då är jag alltid nedstämd. Inte direkt olycklig men inte heller lycklig. Mörker och kyla gör mig mindre kreativ, på sämre humör och allmänt deppig helt enkelt. Fast en kan ju inte acceptera att gå runt och vara låg varje år och alltså behövs strategier för att mota bort vinterdepressioner.

Längtar efter att promenera längs grönskande stigar med ljumma vindar

Att gå ut när det är ljust har jag konstaterat är det mest effektiva en kan göra. Även om det är kallt och snöar alternativt regnar betyder det där ljuset otroligt mycket. Egentligen är det inte svårare än så, det är frånvaron av ljus som gör att tillvaron känns tung om vintern. Det och det där med vägar som ena dagen är oplogade och inte farbara på grund av för mycket snö. Nästa dag är de istället glashala och en får fullt upp med att lyckas hålla sig själv och bilen kvar på vägen. I januari varje år då svär jag över livet på landet och konstaterar att det inte är ett liv för mig. Varje år vid den här tiden börjar jag titta på hus och tänker att det är dags att överge landsbygden.

Att somna på gräsmattan tillsammans med hunden Ebba hör till det goda i livet

Så går det någon månad till och dagarna blir allt längre. Det är ljusare om dagarna och om en har tur lite varmare. Om någon månad kan våren faktiskt vara på väg och de första vårlökarna börja titta upp ur jorden här i Hult. Bara tanken på att se resultatet av alla lökar jag planterade i höstas gör mig varm om hjärtat. Jag vet ju det att så snart vinter skiftar till vår då blir sinnet åter lättare. Då är Hult åter den plats på jorden som är den rätta för mig. Så snart vinter skiftar till vår då blir jag lyckligare!