Att bryta en vana är inte lätt!

Veckoslutet tillbringades i London vilket var mycket trevligt. Har bara besökt staden i några timmar tidigare och har länge velat åka tillbaka. En av punkterna på listan över saker att göra i London var att shoppa. Alltså inte till mig, jag handlar ju inte nytillverkade kläder längre. Istället var det resterande familjens garderober som skulle fyllas på. Barnen växer och hos dem till skillnad från hos mig finns ett verkligt behov av nya kläder. Förvisso skulle även de kunna shoppa allt på loppis, men eftersom tjejerna är så pass stora är det deras eget val att göra. Jag är glad att hittills ha kunnat inspirera dem att tycka om loppisshopping. Däremot är de inte beredda att bara handla sina kläder på loppis. 

Nu hade tjejerna beställt kläder från London. Det vill säga kläder som inte alla andra har. Det är ju inte helt enkelt att vara unik när alla handlar sina kläder från samma kedjor. Beställningarna var tydliga och då är det bara att se till att handla och göra tjejerna nöjda. Alltså tillbringades några timmar i affärer för att hitta det barnen ville ha. Helt plötsligt såg jag så mycket fint som skulle passa in i min garderob, som den där blekrosa klänningen i femtiotalsstil eller den där svarta långkoftan som var en sådan som jag letat efter långe. Jag är svag för kjolar och anser bestämt att en garderob behöver många och då särskilt pennkjolar som är en en favoritmodell. Märkligt hur det skall vara så svårt att låta bli att handla. Det låter i praktiken enkelt men jag inser nog kanske först nu vilken utpräglad konsument jag har blivit. En sådan som ser något, får ett ha-begär och genast måste tillgodose denna önskan. Att handla har blivit en vana, ett mönster i vardagen som jag har skrivit om tidigare. Vanor, vilka de än är kan ofta vara svåra att bryta. När det gäller träning är det ju positivt att när det blivit en vana att träna då fortsätter en av bara farten. Hör det däremot till vanor eller olater som en inte är så nöjd med då är det lite värre att det är svårt att bryta dem.

Alltså tittade jag på kläder i London, suktade efter dem och irriterade mig över att inte kunna köpa dem. Tänkte åter en stund att det här köpstoppet är ju bara något jag hittat på. Fast jag vet ju att stoppet är allt annat än fånigt, det är inte bara viktigt utan också nödvändigt. Förvånas dock återigen över hur attans svårt det skulle visa sig vara.

En av mina riktigt fina vintageklänningar. Dessutom i en färg att bli glad av!