Nöden har ingen lag

Det har gått tre och en halv månad sedan jag inledde mitt köpstopp vad gäller nytillverkade kläder. Det har fungerar riktigt bra att bara handla loppis och second hand. Konstaterar att jag egentligen inte behöver shoppa något alls eftersom klädkammaren är mer än välfylld. Började faktiskt känna att det inte finns något som skulle kunna få mig att bryta mitt köpstopp.

Så igår hände det trots allt! Jag var i Göteborg och skulle på möte när jag upptäckte att mina byxor spruckit i grenen och att jag mer eller mindre stod med rumpan bar. Panik! Dessutom hade jag kort om tid på mig innan jag skulle vara på plats. Alltså var jag tvungen att snabbt köpa mig ett par byxor och byta om. Jag susade in på det som tidigare var en av favoritbutikerna. Till skillnad från de riktigt stora kedjorna finns det inte flera hundra sorter av allt utan betydligt färre vilket gjorde det möjligt att snabbt hitta ett par byxor. Sammantaget tog det sju minuter från det jag klev in tills jag kunde ge mig av till mötet med mina nya byxor.

Det som är frustrera de i sammanhanget är att byxorna som jag började dagen med var helt nya även de. Jag köpte dem i somras men har inte använt dem eftersom de skulle läggas upp. Då sömnad är en konst jag int riktigt behärskar lämnade jag iväg dem till en väninna som var snäll nog att hjälpa mig. I lördags fick jag tillbaka byxorna och igår var de trasiga. Det där säger något om kvaliteten på kläder idag. Nu ska jag givetvis se till att laga dem och fortsätta använda dem. Någon annan kanske hade känt att det inte var värt besväret och i stället kastat dem. Samtidigt som jag blir irriterad är jag inte förvånad. Jag vet under vilka villkor kläder tillverkas idag. Pressen är stor och fort ska det gå. Då är det inte konstigt att resultatet blir därefter.