Tjugo år av myndighet

Idag är det precis tjugo år sedan jag formellt klev in i vuxenlivet. Då kändes det ofattbart stort att fylla arton år, att bli vuxen och att bli myndig. Så här tjugo år senare konstaterar jag att den där dagen inte hade så stor betydelse egentligen. Det stora klivet ut i vuxenlivet var snarare när jag flyttade till egen lägenhet och lämnade gymnasiet. Det var när jag helt och hållet hade ansvar för mig själv och mitt eget liv som jag blev vuxen. När jag var tvungen att hanen försörjning för att kunna betala mat och hyra och allt annat som hör livet till. Jag har varit vuxen halva mitt liv nu, men samtidigt känns det som om 31 augusti 1997 var alldeles nyss!

Fast lite märklig var den ändå artonårsdagen och det på många sätt. Redan tidigt om morgonen började telefonen ringa hemma hos mamma och pappa. Just det där att alla som ville nå mig var tvungna att ringa till vår hemtelefon gör att det känns som en livstid har passerat sedan dess. Hur fungerade livet ens innan jag hade en mobiltelefon? Nåväl telefonen ringde och det var födelsedagsbarnets uppgift att svara. Det första alla frågade den där dagen var: Har du hört om prinsessan Diana? Att prinsessan Diana omkommit i en hemsk olycka var av naturliga skäl det stora samtalsämnet för dagen. För varje person som ringde blev jag mer och mer irriterad. De som ringde var nämligen så uppslukade av att diskutera det hemska som hänt att var och en av dem glömde bort orsaken till att de ringt. Alltså passerade hela min födelsedag utan att någon sa grattis. Så här i efterhand är det onekligen lite komiskt men där och då var jag helt förtvivlad. Det var ju i min mening mitt livs viktigaste dag och ingen kom ihåg eller uppmärksammade det. Att som tonåring inte få spela huvudrollen på sin egen födelsedag var en smärre katastrof. 

Lyssnade på radion imorse medan jag bryggde kaffe, sminkade mig och sedan åt frukost. Genom alla morgonbestyren pratades det om prinsessan Diana och hur det idag är precis tjugo år sedan hon dog. Min första tanke var att det kunde omöjligt vara tjugo år sedan, det skulle ju innebära att det är tjugo år sedan jag fyllde arton år! Kände mig plötsligt mycket gammal när jag insåg att det var precis så. Det sägs ju att ålder bara är en siffra men jag skulle säga att ålder är något betydligt mer komplicerat. När du är arton år är alla dörrar i live öppna och dina möjligheter är oändliga. Allt efter att tiden går och du gör dina olika val stängs en del av de där dörrarna och en del möjligheter försvinner. Å andra sidan öppnar erfarenhet och kunskap upp nya dörrar, kanske visste du inte ens att dessa möjligheter fanns. Jag försöker således förhålla mig praktiskt inställd till min ålder och inte gripas av allt för mycket panik över hur många år av mitt liv som redan hunnit passera. Jag vet i alla fall med säkerhet att jag inte har slarvat bort ett enda av de där åren. Jag har fyllt dem ordentligt med innehåll och upplevelser och tänker fortsätta på precis samma sätt!

På min artonårsdag