En utmanad läsare

Att läsa hör till livets nödvändigheter i min mening. Nästan lika viktigt som mat och vatten och till och med viktigare än skor! Ända sedan jag lärde mig att läsa har jag ständigt haft böcker som följeslagare i mitt liv. En del av de där böckerna från barndomen är som vänner jag har växt upp tillsammans med. En del av dem så nötta och lästa att de knappt håller ihop längre. Jag skulle nästan kunna slå upp vilken sida som helst i berättelserna och med en gång veta vart jag är eftersom jag läst dem så ofta. Som jag tidigare skrivit om är jag en tämligen fladdrig läsare med böcker överallt. Jag läser aldrig bara en enda bok åt gången utan ofta flera. Det där gör att det ibland tar lång tid att läsa ut en bok eftersom jag växlar mellan de olika böckerna. Ett tag fick jag för mig att jag nästan slutat att läsa, det kändes så i alla fall. Livet susade på i snabbt tempo och jag hade inte längre en bok i varje handväska. Hur var det möjligt? När hade jag någonsin tidigare åkt någonstans utan att ha en bok med mig? Alltså bestämde jag mig för att börja räkna mina böcker och samla dem under #lizasböcker2017

Årets sista bok visade sig vara en oförutsägbar historia

Jag är nog betydligt mer tävlingsmänniska än vad jag tidigare har förstått. När det gäller löpningen tävlar jag alltid med mig själv och vill springa lite längre och lite fortare än gången innan. När jag började räkna mina utlästa böcker insåg jag ganska snart att det sporrande mig att läsa mer. Att jag faktiskt började att prioritera tiden för att få tid till att läsa mer än vad jag gjort innan. Plötsligt började jag avverka en efter en av alla de där böckerna jag ställt in i bokhyllorna de senaste åren och tittat på med dåligt samvete. För även om jag är en fladdrig läsare som har flera böcker igång samtidigt var det tveklöst så att jag de senaste åren läst betydligt mindre än tidigare.

Några av årets lästa böcker

Det är faktiskt lite roligt att kunna gå tillbaka och se vad jag har läst under året. Det har varit många feelgood böcker men också en del lite tyngre. En bok som verkligen berörde mig var Elizabeth är försvunnen av Emma Healey som handlar om en dement äldre kvinna vars väninna har försvunnit. Årets kanske bästa bok var Boel och Oscar som handlar om en oväntad vänskap mellan en ung deprimerad kvinna och en äldre man vars fru bor på ett demensboende. Tyckte om de båda böckerna eftersom de skildrar människor som sällan får vara huvudkaraktärer i varken böcker eller filmer.

Totalt blev det 24 böcker under året som gick och tävlingsmänniskan och boknörden i mig fnyser nästan lite föraktfullt åt detta. Det fanns nämligen en tid då jag läste två till tre böcker i veckan. Å andra sidan var det långt innan jag hade barn och hundar och hus att ta hand om. Däremot är det tydligt att jag gillar utmaningar och tänker att jag måste helt klart läsa fler böcker under 2018 och fortsätter därför att räkna dem