Lila lyckoträff

Jag har under en längre tid letat efter en ny vinterkappa eftersom jag tröttnat på att laga den jag har. Det finns en gräns för hur många gånger en vill ta sig an att laga fodret på en kappa som börjar bli allt mer nött. Den har dock tjänat mig väl och funnits med i flera år och hade den bara varit hel hade jag gärna haft den kvar. Att köpa kappa när en är kort är dock inte helt enkelt och det blir ju inte enklare när en vill handla second hand. Hittar jag en fin kappa får jag hålla tummarna för att den finns i rätt storlek eftersom det ju inte finns flera av samma sort när en loppisshoppar. Att köpa en ny kappa kräver därför en ganska stor dos av tålamod.

I fredags fick jag lite oväntad ledighet mellan två möten i Göteborg och passade då på att ta en titt på Myrorna vid Järntorget. Precis när jag skulle gå såg jag en lila kappa som hängde på ställningen för provade kläder. Jag hade därför missat den när jag gick igenom alla kapporna.

Tänk vilken lyckoträff att hitta en kappa i min favoritfärg och i min storlek dessutom! Min gamla kappa hade också en hög krage som går att knäppa och jag har letat efter en liknande utan resultat. Därför blev jag särskilt glad över att hitta denna fina kappa.

Den svarta sjalen är inte ett loppisfynd men den är äkta vintage från 70-talet. Min mamma skulle nog fortfarande hävda att den är hennes eftersom min moster stickade den till henne. Jag hävdar dock att jag har besittningsrätt eftersom jag har haft den och använt den de senaste tjugofem åren.

Jag tycker om att ha en stor stickad sjal till kappa. Dels för att det är snyggt men främst för att det är praktiskt. Det är så varmt och skönt att ha en sjal över axlarna och gör att kylan blir lite mer uthärdlig helt enkelt.